Igår satt jag och letade efter något roligt spel. I dagarna ordnade jag med diverse delar till min dator så den nu är spelbar. Jag har suttit inne och spelat med min sambo i två dygn nu och börjar bli sugen på något annat. Sambon satt och strömmade när hans kompis spelade. Hitman någonting tyckte jag det var, jag kände igen den ikoniska huvudkaraktären. Jag sneglade lite på hans skärm och det såg roligt ut. Jag gillar spel där man kan välja hur man går till väga och jag gillar att smyga. Men... Men! Jag hörde också vad grabbarna pratade om när den ene spelade. De skrattade åt kvinnomodellerna. De såg ut som muterade B-porrskådisar allihop. Jag höll med, de såg makabra ut. tubtopklänningar som precis skymde brystvårtorna och en hylla som var parallell med marken. Helt värdelösa. De såg inte ut som kvinnor, inte ens som människor. Snubben som var ansvarig för modellering av karaktärerna i spelet (ja, klart det var en snubbe) hade tydligen blivit prisad efter detta spel. Jag fann detta orimligt.

 

Detta tyckte jag var synd. Nu kunde jag ju inte köpa detta spel som jag tyckte verkade kul. Om jag skulle köpa det för egna pengar, till egen dator, fått kvitto till min mail, skrivit ut det och tejpat upp det på väggen brevid datorn skulle jag ändå aldrig kommit över känslan att det är någon annans spel. Det är inte mitt spel. Det är inte ett spel för mig eller till mig. Jag skulle aldrig kunna göra mig till protagonisten eller klappa mig på axeln för bedrifter jag uppnått. Det är någon annans spel som aldrig kan bli mitt. Jag som kvinlig spelare kan aldrig bli välkomnad i detta spel. Det hade väll inte varit så farligt egentligen om jag hade ett bredare val. Men ett efter ett bevisar så många spel för mig hur ovälkommen jag är. Jag blir utestängd och tvingad till ett så smalt val av spel att jag knappt står ut. Jag bläddrar igenom sida efter sida på Stem och hittar knappt något. Varför är det såhär? När till och med spelargrabbarna sitter och stör sig på vilken rutten kvinnosyn ett spel har, har det inte gått för långt då? Det är ju dem spelen riktar sig till med den här stilen. Genom att stänga ute mig så tror de att sammanhållningen mellan spelargrabbarna stärks. Men bevisligen så gör den inte det. Ävern spelargrabbarna har tröttnat. Så snälla spelbranchen, skärp dig!

 

Till och med om man specifikt söker på "kvinlig huvudperson" hittar man dessa ruttna spel med "Booberella" i huvudrollen. Men jag börjar bli desperat. Jag vill bara hitta ett roligt spel att spela. Ska det vara så svårt att hitta? Ja för fan! Jag försöker bli ännu mer naiv och tänka "Spelet riktas mot hetrosexuella män... Jag kan försöka tolka det som att jag som bisexuell kvinna också finns i målgruppen". Men inte ens då, inte ens när jag försöker se kvinnorna som sexobjekt blir det lockande. Det är äcklande och helt enkelt som spelargrabbarna sa "ruttet". 

God morgon, jag har varit hos tandläkaren. Innan jag är där känner jag mig alltid sämst, jag har alltid blivit sämre och använder inte tandtråd, har tandsten och så vidare. När jag varit där känner jag mig däremot så himla duktig! Det är aldrig något allvarligt, bara tandsten och "du kan gärna använda tandtråd lite oftare". Nu är jag hemma och har precis ätit frukost. Nu äter jag efterrätt i form av en kolaboll. Jag är borta från skolan idag för att jag dels trodde att tandläkarbesöket skulle ta länge tid men också för att det ska komma ett flyttlass till mig snart. "Under måndagen" har jag att förhålla mig till. Jag är inte så nöjd med den informationen men jag tror att det är jargongen hos fysiskt arbetande människor som ska hem till folk. De tror nog inte att man har något annat för sig. Jag måste vara hemma när de kommer och de kommer som sagt under dagen idag. Det vill säga jag måste vara hemma hela dagen. Så jag ska städa, rensa förråd och så vidare. Men vänta, anledningen till att jag ska få ett flyttlass hit är att jag ska bli sambo igen! Jag är astaggad. Möblera om ska jag göra idag och själva sambon flyttar in om tre-fyra veckor.

 

Men det jag skulle komma till är det här relativa ordet "alla". När någon menar att "alla" är på ett visst sätt eller tycker något så älskar jag att vara den som svarar "inte jag". Speciellt om det är ett kategoriserat "alla". Exempelvis "alla tjejer" eller "alla vita" eller något sådant. Jag är vit och tjej och gillar att sätta mig emot det som stereotypen av alla vita tjejer gör och tycker och sådant. Jag har en blogg vilket är mycket vanligt hos tjejer, då gillar jag att ha en blogg som är på något sätt avvikande från den genomsnittliga bloggen. På morgonpasset i diskuterades idag veganism och vegetarianism. Jag försökte kategorisera mig själv men kom på att jag inte faller in i någon av deras kategorier. I skolan har jag meddelat att jag vill ha vegetarisk mat om de beställer mat till eleverna. Men jag skulle inte kalla mig vegetarian. När min sambo (hihi sambo!) var här i helgen storhandlade vi. Det enda köttiga var ekologisk leverpastej. Utöver det var det sojafärs och quornfiléer och sånt vegetabiliskt. Vi gillar båda dessa livsmedel minst lika bra som dess köttiga motsvarigheter. När jag är hemma hos mor och far bjuder de ofta på kött, speciellt från mina släktingars djur och då äter jag det med glädje. Jag känner mig kategorilös och är ganska glad för det. Att kategorisera människor är att reducera dem. En människa är så mycket mer än det som kan ingå i en kategori. Det är bara fult att försöka kategorisera någon som inte helt stämmer överens med ens snäva uppfattning av en grupp människor. Bara för att man kanske röstar på folkpartiet betyder det inte att man håller med om varenda ord de säger. Bara för att man går på universitet betyder det inte att man automatiskt är smart. Bara för att man är vegetarian eller vegan måste man inte vara miljömedveten och så vidare. Det är så många kategorier som är så snäva och de äcklar mig.

 

"Alla" är ett relativt uttryck även när det står framför en kategori: alla pojkar, alla hinduer, alla britter, alla fotbollsspelare, alla teckenspråkstolksstudenter och så vidare. Ordet måste börja behandlas som ett relativt uttryck också. Eller så kan man bara börja använda det som vad det är, ett ord som betyder hundra procent av något. Som "alla vattenmolekyler innehåller väte" och inte "alla poliser är våldsamma".

 

 

Nu ska jag gå och bära bort min säng och lite annat som står i vägen.

Pusshej!

Skoltröttheten tar över och höstmörkret lägger sig. Min kreativitet håller på att explodera under alla måsten. Snart är det jullov men kan inte dagen och veckan gå lite snabbare? Jag är så förvirrad över mitt liv just nu. Tiden går så himla fort och jag har massa saker jag vill få gjort men det händer inte. Samtidigt som tiden går så långsamt och det känns som skoldagarna aldrig är slut och det är evigheter tills jag får träffa Johan och jag har lov. Usch! Så just nu vet jag inte var jag ska ta vägen. Jag vill massa men kan inte för att jag måste göra annat men jag vill inte annat så det blir ingenting. Jag har skaffat twitter också så där får jag utlopp för mycket av mitt gnäll. @Siljuren är alltså himal bra att följa.

 

Men igår, tisdag, var jag på äventyr. Fast först på morgonen var det avstämning och resten av dagen hade vi tid för analys. De flesta gick hem (jag också) för att skriva. När klockan började gå mot fem körde Lena till mitt hem och hämtade upp mig. Vi körde in mot stan och hämtade upp Louise och Vickie och sedan bar det av. Vi körde till Karlskoga där vi skulle upptäcka Frasses! Både Louise och Vickie är helt frälsta av denna hamburgerkedja men varken jag eller Lena hade ätit där så det var vi tvungna att göra. Så nu är det gjort och Lena har fått en Frasses-flagga in i sin bil. Resultatet då, ja det var gott. Lite mycket hype från Louise och Vickie innan dock. Jag tyckte det smakade lite som maten på Max men lite mer åt hemmagjort hållet. Det var en mysig utflykt i alla fall så det var absolut värt det.

 

Under hela gårdagen hade jag en bild i huvudet. Jag kände att jag behövde måla den. Så jag kunde inte koncentrera mig på något annat för att halva min hjärna bara tänkte på hur jag skulle måla den där bilden. Så jag fick ta sked i vacker hand och plocka fram pennor, penslar, papper och palett. Motivet var lite märkligt men jag behövde måla moln. Jag har dock aldrig målat sådana förut så jag sökte efter tips och tricks i det allsmäktiga internet. Jag hittade massvis med tips på hur man målar moln... i photoshop. Är det ingen som målar på riktigt längre? Uppenbarligen inte. Men jag hittade lite youtube-klipp från en serie som gick på amerikansk tv i elva år med start 1983. Serien hette Joy of Painting och programledaren hette Bob Ross. Det gick ut på att han målade en tavla och förklarade hur han gjorde. Underbar serie, jag lärde mig massa spännande. Men då hade jag redan målat molnen i frustation över att det bara fanns människor som målade moln i photoshop.

 

I övrigt håller jag för tillfället på att spela ett spel som heter Second Sight. Det är väldigt spännande och har genomtänkt story. Jag har höga förhoppningar och jag vill bara fortsätta spela men... Men! Jag kan ju inte för att jag har annat att göra. Och jag undrar om spelskaparna har skapat spelet så att man aldrig ska sluta spela. Det baserar jag också på en sak som stör mig otroligt mycket: man kan inte spara. När man kommit till någon viss punkt så sparas spelet automatiskt. Va!? Men jag har ju gjort skitsvåra grejer och klarat av dem och så dog jag på sista svåra grejen då fick jag snällt börja om och göra om hela skiten! Åh vad jag blev irriterad. Då blir det ju bara tråkigt. Dessutom så sparas det inte på samma ställe när man stänger av spelet. När man startar det igen så får man börja om ännu längre bak! Det gjorde mig lite opepp. Jag som inte har hur mycket tid som helst för att spela kan ju inte då starta spelet och spela lite då och då. Jag måste ha en himla massa tid för att sätta mig ner och spela länge. Det var ju itne så genomtänkt tycker jag. Mycket störigt.

 

Nu ska jag försöka göra alla måsten så jag kan måla eller spela ett tag och bara ta det lugnt. Jag är helt slut.

Ciao!

Jag har fått uppfattningen av att jag är störande i allmänhet. Vet inte varifrån den kommer men vissa ogillar mig helt utan anledning. Självklart kan de inte gå och hata mig utan att jag gjort något men vad jag menar är att jag inte märker det själv. Men det tänker jag inte ödsla mer tid på för jag ogillar massa saker som jag tänkte skriva om idag. Jag tror absolut inte att dessa människor är såhär med flit. Men ibland undrar jag fan.

 

Det första jag ogillar starkt har stört mig ett tag men det var inte förrän i lördags som jag lyckades få ord på det. Jag var på middag med mina vänner i Stockholm och på vägen hem störde jag mig så sjukt mycket på några kvinnor som gick förbi. Jag blev aldeles distraherad från samtalet vi hade. Någon minut senare såg jag fyra tjejer som stod i en klunga och då slog det mig. Alla hade samma kläder på sig och det var just de kläderna som stört mig så fruktansvärt. Jag tycker att en av tre tjejer/kvinnor som jag ser har på sig precis samma kläder. Vita converse, svarta skinny jeans eller jeansleggings, något luftigt linne som hänger och slänger runt rumpan och en svart jeansjacka som slutar vid midjan. Färgerna diffar lite och alla har inte just converse men ändå. Jag tycker att det töntigaste som finns är ett kompisgäng där alla strävar efter att se likadana ut. Och nu verkar en tredjedel av alla kvinnor jag ser sträva efter att se likadana ut. Vad är det här!? Kan någon förklara detta skrämmande fenomen för mig?

 

Det andra jag stör mig på är ett fenomen jag trodde var utdött sedan länge. Eftersom kvinnorfågor fått så stor uppmärksamhet på senare tid. Ja till och med Reinfeldt har ju uttalat sig... en gång. Men ändå så menar vissa att feminister (eller "extremistfeminister" vad nu det är) hatar alla män. Va? Nej så är det inte. Nu är ju miljön mitt skötebarn och inte kvinnofrågor men det stör mig ändå. Googla feminism eller kolla youtube eller vad fan som helst. Det är säkert en av tiotusen feminister som tycker att "män är svin" och kroppsbehåring och underklädesbrasor har inget med ideologi att göra. Kroppsbehåring handlar om personlig smak och underklädesbrand eventuellt om psykisk störning (troligen pyromani). Så bli bildad innan yttrande och fördomsbildande sker.

 

Det tredje jag stör mig på är också ett fenomen jag trodde var utdött. Vissa människor för mig att tappa tron på framtiden totalt. Jag brukar tänka att om de finns i denna värld och inte blir motsagda så finns det säkert fler som dem och fler som håller med dem. För en hållbar värld behöver mänskligheten vara lite smart. Speciellt nu när vi levt över våra tillgångar. Personer som skrattar åt "trädkramare" som vill minska koldioxidutsläppen. Människor som hellre vill ha kvar sin skruttiga gamla bil än sin döende gamla moder jord. Folk som inte inser att de behöver ändra på sig för att deras beteende är ohållbart. Det känns som min hjärna steks när jag tänker på dessa människor och allt jag vill skriva här till dem. Men en fördom om dessa personers läskunnighet skaver i mitt huvud. Så jag tvingar mig själv att fatta mig kort och lätt. Vi behöver ta hand om miljön här på planeten vi bor på eftersom vi bara har en. Håll upp med att vara så vansinnigt självisk och tänk inte ens på att "inget kommer hända inom min livstid" för det kommer det. Speciellt när mänskligheter kryllar av denna sortens idioti.

 

Nej nu är jag aldeles för skitarg för att fortsätta skriva. Ja måste duscha. Sen kanske jag ska rita/måla. Det var aldeles för länge sedan jag gjorde det. Men ha det så bra och se till att inte göra dessa saker som stör mig nu.

Tjo!

Ojoj nu har jag börjat skolan och första veckan är passerad. Vi körde igång med skolarbetet på en gång och fick en stor uppgift till veckan därpå (denhär veckan). Supermycket kämpighet och jobbighet med det. Temat är föreningsliv. Det går in på lagar lite och ekonomi lite och alla mötestermer i svenska språket ungefär. I helgen hade jag paus från skolan för att jag hade besök av min kära särbo. Jag tvättade kläder och städade och hade mig och vi pratade strunt och såg lite på film, var ute på promenader och handlade naturgodis. Jag hade en supermysig helg. Jag var sambo ända till måndag morgon då min hälft åkte tillbaka norrut och jag tog mig tillbaka till skollivet.

 

Idag klarade jag av första delen av den jobbiga uppgiften. Jag och min tolkpartner tolkade ett föredrag om föreningar. Det gick bra men var oerhört krävande och snabbt och packat med information och termer. Min tolkpartner var först ut. Jag stödtolkade så gott jag kunde. Det var mycket och svårt så stödtolkningen kändes otillräcklig. När jag ställde mig upp för att tolka var jag redan helt slut i huvudet efter att ha varit stöd i tio minuter. Men jag tolkade, fick stöd och frågade om. Till slut hade vi tagit oss igenom texten och förmedlat innehållet. Min hjärna kändes smält. Jag hade ont i hela huvudet. Men det var över, färdigt. Då var det bara den lätta delen kvar.

 

Den lätta delen av min superjobbiga uppgift kommer jag bli klar med på fredag. Då ska jag och min tolkpartner inte agera tolkpar utan föreläsare. Vi ska föreläsa om FSDB och ett annat tolkpar ska tolka. Så den enkla uppgiften är att hålla en intressant föreläsning på tjugo minuter. Och den ska gå att tolka. Det kommer gå så sjukt bra, inga problem!

 

Nu är jag fortfarande trött och sömnig efter dagens krävande skolgång men jag tycker ändå att lite politik kan diskuteras. Till att börja med måste jag erkänna att jag inte är som alla andra och har en smartphone så jag är inte med i någon slags app-gemenskap. Detta sörjer jag djupt. Nyligen har jag nämligen kommit i kontakt med en app som jag tycker verkar suverän.

 

Det råkar ju vara så att jag inte har en penis mellan mina ben. Jag har det andra. Hur benämner man ens det? Snippa kanske? Det låter ju löjligt. Vagina låter kliniskt. Fitta låter grovt. Langa fler ord, jag kan dem inte. Men sammanfattningen är i alla fall att jag då klassificeras som kvinna/tjej/brud/guz/dam/tant/flicka/tös/osv. Med den klassificeringen medföljer diverse egenskaper. Jag är naturligt begåvad inom områden som matlagning, städning, ryktesspridning, romantik, sömnad och så vidare. Tänker man på dessa egenskaper så ser man i sitt inre en kvinna. Jag är dock obegåvad inom områden som oftast föreskrivs det andra könet. Så egenskaper det inte tas för givet att jag har är begåvning inom exempelvis teknik, öl, fräckisberättande, sport, vapen och hantverk.

 

Okej, men appen då? Nu när vi kommit överrens om vad jag har för kön ska jag då avslöja denna app. Dess namn är tjejsamlat. För den som vill ha appen så är det bara att googla eller gå in på denna länk http://www.tjejsamlat.se/ så kan ni nog kirra den där eller läsa mer. Men den var intressant för mig för att jag ser mig som ovanlig bland människor med samma kön som jag. För jag gillar att sitta vid en dator och spela spel. Jag antar att jag är ovanlig. För i spelen jag spelar tar jag alltid rollen av en man och/eller följer en handling som är direkt kopplad till de intresseområden som föreskrivs män. Så jag drar slutsatsen att det inte är till för mig egentligen. Men det är ju så kul och jag finner så stort nöje i det att det måste vara för mig.

 

När jag accepterat mitt spelintresse kände jag att jag ville spela en roll som var lite närmre mig själv. Kanske en med samma kön som jag. I alla spel där det finns möjlighet att välja kön spelar jag alltid som kvinna. Det ger mig en bättre spelupplevelse. Mina favoritspel hittills är de båda Portal-spelen. I de spelen får man spela som kvinna varesig man vill eller inte. Jag har inte tidigare uppmärksammat det men jag verkar tycka bättre om ett spel om jag kan spela kvinna i det. Dock kan jag inte det i de allra flesta fall. Och när jag kom på det började jag tänka på alla andra kvinnor i världen som inte tycker om att spela. De kanske är som jag och skulle tycka bättre om att spela om det fick spela en roll som har samma kön som de själva. Fanns den möjligheten i fler spel så är jag säker på att spelandet bland kvinnor skulle öka.

 

Dock tror jag att det finns ett stort mörkertal bland spelande kvinnor. Att spela stämmer ju inte in i de egenskaper som föreskrivs kvinnor. Men jag vill att det ska det! Ja egentligen vill jag ju inte att man ska ha fördommar baserade på vad personer har för kön. Så tänk på det. Det är nog det enda sättet att bli av med dem. Tänka på dem och lära nästa generation att det inte är så himla stor skillnad mellan män och kvinnor, svarta och vita, rakhåriga eller krullhåriga, högerhänta eller vänsterhänta och så vidare. Människor som människor.

 

Nu hade jag gärna satt mig och spelat ett tag eftersom jag nu är klar med att ha förmedlat min åsikt så komprimerat jag bara kunnat. Men jag är ju student och som sådan har man inte tillräckligt med inkomst för att investera i en spelbar dator. Så jag går nog och målar ett tag istället. Fast jag är ju helt slut så jag sitter nog kvar här vid min laptop och tittar på bilder som andra gjort istället.

 

Ha det gött

Tja!

Klockan är nio på morgonen och jag har städat hela lägenheten. Inte för att den var smutsig men jag hade liksom inget annat för mig. Det är en och en halv vecka kvar på sommarlovet och innan det började tänkte jag att det skulle bli långt som en halv evighet. Men nu är det snart över. Jag trodde att det inte skulle vara några problem att läsa ut några av böckerna som legat och väntat på mig. Men det visade sig vara svårare än jag trott. Jag har haft aldeles för mycket för mig så jag har inte orkat läsa eller ens haft tid till det. Nu är jag i Boden och hälsar på och det är fint, trevligt, bra väder och så och dessutom så har jag inte så mycket att göra så läsa skulle passa perfekt nu. Och min kära pojkvän är på jobbet massa timmar så jag är ensam i hans lilla lägenhet. Men det är så mycket annat som ropar på mig. Jag vill rita, spela, gå ut, baka, massa. Jag kan knappt sitta still. När jag spelar och ritar gör jag det med massa pauser för att röra på mig. När jag läser vill jag inte ha några pauser, det är bara störande.

 

Jag kanske bara inte är på rätt humör. Aja, det får jag leva med. Nu ska jag nog dra till affären och handla mjölk och kanske baka, vi får se. Njuta av mitt sommarlov ska jag i alla fall göra de luxe!

Tja!

Inlägg från fjärran land.

Vi har kört omkring massa i detta fjärran land och tittat på diverse turistgrejer det vill säga typ allt överallt. Tyvärr har det varit massa dimma sedan vi kom så vi har inte sett så himla långt. Det har ställt till det för flygen så i en vecka har massa flyg varit inställda och försenade. När vi skulle hit var flyget också sent. Det går inget från Arlanda så vi tog bilen till Kastrup. Eftersom det är ganska långt så åkte vi tidigare än nödvändigt för säkerhets skull (hyff). Vi skulle vara framme vid 16 för att flyget skulle gå vid 18. Fast vi var framme lite efter 15 eftersom vi åkte tidigare. Redan när vi kom dit stod det att flyget var försenat till 21. Vi lämnade Kastrup vid 22 och det var inte ens säkert att vi kunde landa eftersom det var så fruktansvärt mycket dimma. Men vädret ändras så snabbt där så åkte vi visst ändå. När vi var ovanför ladningsbanan såg vi inte ett piss. Piloten tog ner oss en bit i molntäcket så jag inte ens såg ut till vingspetsen. Plötsligt var vi precis ovanför land... landingsbanan och vi var på marken bara några sekunder efter att vi kunnat se den. Vi landade och passagerarna applåderade. Inte en charterapplåd, en annan slags applåd. Efter att inte vera om man kunnat komma hem idag eller om en vecka så var det en lättadens applåd som utbröt. Det pratades om vilken duktig pilot vi hade och om vilken tur vi haft som fått landa i detta vädret. Och så snabbt. Flygen brukar ju flyga omkring lite ovanför innan de vågar landa. Men vi hade visst tur.

 

Allt bagage var med också, inga problem. Vi firade abbes födelsedag och det var säkert hundra personer där om inte mer. Abbe var nöjd som tusan även om han tyckte att det var en värdelös idé att fira honom alls. Men han blev glad till slut. Sedan fyllde Àki år också och det var massa folk hos honom också.

 

Utöver det så har vi umgåtts med släkt och vänner och tittat runt på detta märkliga lilla land. Så dimmigt och konstigt. Så snabbt förändrande. Är det hit man ska flytta kanske? Här finns runt trettio döva och kanske tre tolkar. Jag tror inte de kan behöva så mycket fler. Men det är så fint. Jag förundras över all konst som finns överallt, på alla sätt. Nåväl. Det sägs att man blir trött på detta minisamhälle av inskränkta människor som alla känner alla och är nyfikna som få, skvallrar som kacklande höns och är trångsynta som aldrig skådats.

 

Men vi får se var färden bär. Jag kanske behöver bli trött på detta ställe för att sluta dras hit. Men jag vill inte bli trött på det. Äsch, det får bli ett beslut för framtiden. Nu hoppas jag på att regnet avtar så vi kan åka ut med abbes vikingabåt och fiska lite middag.

Pusshej!

 

 

Nu har den där sommaren börjat. Skolavslutningen var underbar och efterfesten var så fin. Jag kommer sakna grupp fyra en massa. Eller... De som var grupp fyra. Nu är det min tur att vara en i grupp fyra. Klassen som är duktigast i skolan, den kommer jag att gå i och vara en av. Måste erkänna att jag är lite nervös. Det sista året kommer gå så snabbt så snart är jag ute i arbetslivet och ska tolka på riktigt. Det är lite läskigt. Men innan dess så har jag ett helt läsår framför mig. Och nu närmast ett sommarlov.

 

Jag har jobbat min första vecka och är nu inne på min andra. Snar kommer Johan och hälsar på och den 10 Juli reser jag och familjen till Färöarna. Kära morfar fyller 80år och så var det länge sedan vi var där. Jag var ju där i somras med Johan men resten av min fanilj har inte varit där sedan jag jobbade på fiskfabriken. Så fyra år sedan. Lite för länge tycker jag. Åker gärna dit lite oftare än så.

 

Dagen idag började förjävligt. Syster åkte till Turkiet halv fem imorse (hon åkte hemifrån halv fem alltså). Och hon skulle väcka mig så jag kunde krama henne adjö (och ställa larm beroende på hur trött jag var och hur bra jag sovit) men det gjorde hon inte. Så tjugo över sju gick mor förbi min sovplats och sa "skulle inte du vara på jobbet klockan sju?" varpå jag vred på mig lite och slängde ett öga på klockan. Jag surade mig upp ur sängen, duschade och packade lite frukost och så cyklade jag till jobbet. En timme senare än planerat. Tur att jag har flexibla tider. Men så satte jag mig vid min dator och smaskade frulle. Jag slösurfade lite innan jag satte igång och hittade massa bloggar om håriga ben, feminism och hårleggings. Människors kommentarer på dem gjorde att livslusten bara drogs ur mig. Personer av kvinligt kön som hellre ville förföljas och antastas av killar än att visa sig med hår på benen... Va? Var har hon fått den uppfattningen ifrån? Jag skulle vilja säga att ingen frisk människa hellre skulle det. Det är nästan så att jag överanalyserar och funderar på om hon luras och kör omvänd psykologi. Men flera andra kommentarer var liknande så jag tvivlar på att alla i så fall var falska.

 

Och flera kommentatorer menade att alla feminister älskade hår på benen och alla feminister är, feta fula och avundsjuka och jag vet inte vad mer... Jag undrade först, vad feminister egentligen har att göra med håriga ben. Sen kom jag fram till att det verkar bara vara just feminister som förespråkar att människor ska få välja om de vill ha håriga ben eller inte och inte påtvingas någon rakningskultur för att "annars är du äcklig"... Men bara om du är kvinna. Va? Det är så mycket fel och konstigheter i det här resonemanget att jag blir lite magsjuk. Varför är det bara kvinnors kroppsbehåring som är ohygienisk? Varför diskuterar man aldrig mäns benhår? Varför känner människor sig tvungna att kommentera "fyfan vad äckligt" och "jag spyr" då bilder på håriga ben publiceras? Varför skulle feminister ha något speciellt utseende? Varför tycker alla andra sig veta hur och vilka feminister är och dessutom gör helt åt helvete antaganden? Och sist men inte minst, vad fan är det för fel på håriga ben?

 

Här följer min benhårshistoria: Mitt benhår är Hårt och vasst när det växer ut och lurvigt och långt när jag låter det vara. Jag hatar hårt och vasst men både renrakat och lurvigt är trevligt att ta på. Därför föredrar jag någon av de två stadierna av hårväxt. Eftersom mitt blir så himla långt så kan det sticka ut ut strumpor och vara i vägen på störande vis. Där har hårigt en nackdel. Men rakat hår växer ju ut och blir vasst så snabbt. Där har rakat hår en nackdel. Så vad jag gör med mitt betydelsefulla benhår beror helt enkelt på mitt eget humör.

 

Intressant va? Nej, inte alls. Ingen bryr sig om mitt jävla benhår. Låt det vara som det är. Sluta hata på folk som inte rakar sina ben, armhålor, kön, bröst och ansiketen. Låt dem sköta sig hygieniskt och bra själva. Jag blir så bitter på hur människor alltid vill lägga sig i hur andra ser ut för det är "fel".

 

Och så dessa normer... Normer är vägarna i ett samhälle ur makroperspektiv. De är inte regler. De gäller inte för varje enslild person. Och de är heller inte konstanta. Att försöka övertyga andra att hålla sig till normerna är oerhört destruktivt då det förhindrar en utveckling av de normer som inte funkar längre och i förlängningen förhindrar det utveckling av samhället vi lever i. Så sluta vara dumma i huvudet och låt människor bryta normer om de vill. Nej, inte ens bryta. Eftersom det inte är en regel så kan man inte bryta mot den. Låt människor följa eller inte följa normer och bara sluta vara så nedlåtande mot andra. Njut av utvecklingen. Tänk vad skönt att någon annan gjorde något så normbrytande så alla andra kan se hur det går.

 

Normbrytande nyhet: kvinnor slutade raka benen. Konsekvens: de fick håriga ben. Notis: ingen skadades. Håriga ben är inte farligt. Vissa kanske tycker det är fult, vissa kanske tycker det är fint. Vissa kanske tycker du är fin eller ful men vadå? Det är väl deras åsikt och inget som ska ändra dig? Nej, det ska det fan inte. Åsiktsfrihet och yttrandefrihet är ganska trevliga saker som finns i Sverige idag. Missbruka dem inte genom att leka high-school-film och tvinga människor följa normliknande regler för att vara ed i något som andra betraktar som "det coola gänget". Jag måste erkänna att det faktiskt är himla töntigt. Och jag är en som älskar barn- och ungdomsböcker och -filmer.

 

Så tvingas inte och var inte neggo. Njut av utvecklingen i det fantastiska livet vi alla har framför oss. Nu är den bästa stunden att göra något bra. Nu är en stund du aldrig får igen, den händer bara en gång i livet så gör det bästa av den. Kärlek till folket!

Adios!

Idag har jag legat och stekt på balkongen. Men bara i tio minuter för jag höll på att smälta! Den här värmen kom så plötsligt. Och det är väldigt fuktigt i luften också. Jag tycker mest att det är mysigt eftersom jag  saknat värmen så mycket. Men det är lite jobbigt också för det är så fuktigt och jag blir så svettigt. Men jag är sjukt pepp för sommaren. Med tanke på hur varmt det är så skulle jag kunna kalla det sommar nu. Men jag har inte lov än och går fortfarande i converse så snart, när sommarskorna glider på, då! Då är det sommar på riktigt. Och jag är sjukt pepp på det.

 

Jag kommer vara kvar i Örebro tills skolavslutningen. Då ska jag jobba resten av dagen om jag får och sedan drar jag till Stockholm. Eller Boden först och Stockholm sen, har inte bestämt mig än. Men när jag väl kommer till Stockholm ska jag jobba lite. Och trädgårdsarbeta och hålla på. Jag ska gosa med Brittany som kommer och hälsar på och med hennes lilla bebis som nog också kommer. Mys på dem och jag hoppas resan hit går bra. Stackars lilla bebis som måste sitta i flygplan massa timmar. Aja, hon överlever nog.

 

Jag har tvättat idag och fixat en massa så jag känner mig lite duktig. Placerade alla böcker jag läser på mitt nattduksbord och såg att jag har lite att göra... Men det är ju sommar så det kommer gå bra. Men! Jag har också fullproppat med bilder jag ska rita... Men det är ju sommar så det kommer gå bra. Och så ska jag jobba. Och trädgårdsarbeta. Och renovera klart lägenheten. Och resa... Det kanske inte kommer gå så bra. Aja, det är sommar i alla fall. Sen om jag får allt gjort som jag ska, det vettefan. Men kul får jag se till att ha ändå. Nu ska jag väl sätta igång då!

 

En varm sommardag men mycket är gjort och mycket ska göras. Då kör vi!

Pusshej!

Jag trodde att jag hade ont i huvudet igår men det är inget emot vad jag har idag. Jag har druckit tillräckligt och varit duktig och jag har praktik imorgon så jag har inte tid att vara sjuk. Jag pallar inte med ont i huvudet. Varför har jag det? Spänningshuvudvärk kanske men herregud jag har varit inne hela dagen. Jag gick till skolan och hem igen så jag har fått min beskärda del av utomhus men det har inte varit så soligt och jag har inte spänt mig så värst.

 

Jag hoppades att min kära pojkvän skulle få ledigt ikväll och imorgon så han kunde komma och hälsa på mig. Så ringde han mig efter skolan och berättade att han fått ledigt (yay!) men har planerat att gå ut med några kompisar istället för att komma och hälsa på mig (nei!). Så han kommer imorgon istället men då är jag på praktik så jag vet inte när jag kommer hem men säkert sent. Trist. Jag saknar ju.

 

Så jag tar och tänker på något annat. Den här länken som töntiga facebook tycker det är viktigt att förbjuda... Inte okej. 33 anledningar varför feminism behövs är visst för grovt för lilla facebook. Det är visst jävligt svårt att låta människor ha åsikter som inte ens gör någon ledsen. Alltså ingen kan väll bli sårad eller känna sig motarbetad av den där länken? Många kanske känner att den är jävligt bra, andra kanske tycker att den är tråkig eller vad vet jag men jag tror absolut inte att någon blir kränkt eller något av den. Hur i så fall? Vad är det i länken som inte är passande att ha på facebook? En åsikt lika legitim som alla andra och det verkar omöjligt att bli kränkt av dem.

 

Men nu blev jag ju bara arg, det var inte heller kul. Nu går jag och gör något produktivt istället. Städar eller nått. Så kanske humöret lyfter. Och huvudvärken hoppas jag.

Tjo!

Som vanligt består mitt liv av oändligt mycket skolarbete. Iåg tolkade vi i klassen ett möte (fake-möte men med riktiga främlingar som deltagare). Alla deltagare hade någon form av dövblindhet, alla helt olika. Så förvirrande! Jag var skitnervös över det och mina två farhågor besannades: jag fick taltolka ordföranden och syntolka flaggor på talad svenska också. De två värsta möjliga situationerna i min fantasi och jag fick göra båda. Jag vet inte om det gick bra dock, jag tror jag har en minneslucka.

 

Men nu är det över, situationen som jag fasat över hur länge som helst och varit spänd inför. Så nu har jag en lång utpustning och det känns som jag håller på att bli sjuk. Jag har så fruktansvärt ont i huvudet och ingen ork alls. Så jag sittligger i min säng och orkar inte flytta på mig. Så får det vara ett tag. Jag får komma igång imorgon eller i övermorgon. Kanske ska sova redan nu. Nåväl, här gör jag ingen nytta i alla fall.

Hörs!

Nu var det ett himla bra tag sedan jag skrev men jag har faktiskt haft väldigt fullt upp. Idag är jag helt slut. Det känns som en tom dag inpressad mellan massa andra överfulla dagar. Jag har varit på tå och haft fullt upp konstant i hur lång tid som helst. Idag har jag ingenting. Jag är helt slut!

 

Jag har pluggat som fan och firat påsk hos mina släktingar i Växjö. Johan var också där och två av tre katter. Mor, far, syster och jag bodde hos fars mor och far. Fars två bröder var på besök och den ena hade med sig fru och barn. En gigantisk skara människor att umgås med på en och samma gång. På kvällarna spelade vi mah jong. Vi hann inte ens en rond för att farfar envisades med att vinna så vi inte kunda komma vidare. Vi svslutade spelet när jag och familjen skulle åka hem. Då räknade vi pengar för att se vem som vunnit men det var självklart farfar. Andraplatsen däremot kneps av mig. De sista två spelen sopade jag banan med farfar och de andra två. Det visade visst resultat i min kassa till slut. Johan var i mitt lag men var inte så aktiv. Vi är ett mycket bra lag. Det är bara mycket svårt att diskutera fram planer när ingen annan får höra/se vad vi säger. Så vi fick peka lite diskret och viska. Ett fantastiskt kul spel. Jag önskar jag kunde spela det oftare.

Farfarn som vann konstant... Och Bob bakom honom på govet. 

 

Just nu sitter jag och glor på http://www.deviantart.com/ och får inspiration. Jag har ritat och målat lite men nu är det inspirationspaus. Så jag tar väll och fortsätter med det nu.

Pusshej!

Jag sitter och lyssnar på P3's domkumentär om rave-scenen i Göteborg. Helt fantastisk. Har ni inte hört den, lyssna. Det passar mig utmärkt just nu också för på lördag ska jag dansa arslet av mig! Då är det rave. Dit ska jag.

 

Men denhär dagen har varit en bra dag. Jag har varit grymt duktig. Mest för att jag har gjort det i analysen som jag satte upp som mål att bli klar med idag. Så! Jag har bara sammanfattningen kvar. Jag har haft 45minuter långa intensiva pass av superfokus på analysen, paus där jag gjort något annat, och så ett nytt pass. Det andra jag gjort har också varit nyttigt. Jag har nämligen diskat, kastat sopor, flyttat saker till förrådet, städat och tränat. När jag var klar med analysen och allt annat la sag mig på min fina matta och stretchade i nästan en timme. Jag har så himla ont i kroppen, det behövs ibland. Sen duschade jag och nu mår jag så bra. Alla bitar föll på plats idag. Och så får min dag avslutas med en sjukt najs dokumentär som jag lyssnar på nu och asbra musik!

 

Jag saknar Johan. Det är illa. Jag saknar jättemycket. Så jag kan inte må så bra som jag vill och borde. Jag vet hur bra jag har det men... Det är jobbigt att vara halv. Nu ska jag lyssna mer och sen hoppas att jag somnar gott.

Hejdå!