Trianglar

Jag har precis haft den bästa helgen på jävligt länge! Nu när livet har gått tillbaka till normalt så är det ju ganska långt under standarden som varit i helgen. Därför känns det mesta förjävligt. Fast jag vet att det här är hur det ska vara som vanlig dödlig så jag klarar mig på det.

Nu bor jag hos Louise på Norr. Jag hade redovisning idag om teckenspråkig teater, det gick bra. Sen vart vi på samhällstipspromenad i regnet, det gick också bra. Till sist hade vi mentorssamal, det kändes ganska värdelöst eftersom det pågår en öppen dialog mellan lärare och elev jämt. Så jag visste redan allt. Men efter sskolan, det var då allt blev spännande. Jag fick släpa min garderob över halva sta'n hem till Louise och här är jag nu. Vi var båda dödströtta och låg och dog ett tag tills vi gjorde budgetkvalitetsmat. När jag precis ätit slut på min fantastiska middag behövde Christian akut hjälp vid Nya China-teatern. Efter lagom stress och skit kom jag iväg till slut och då visade det sig att det var hans clown-skådisar som ville ha hjälp med sminket men när jag kom fram så hade de redan sminkat sig själva. Jag hälsade lite på alla och stannade ett tag och hjälpte till lite. Christian hade försäkrat mig om att han behövde hjälp senare också så jag stannade. När han till slut berättade vad jag skulle hjälpa till med så drig jag. Han ville att jag skulle kolla att han knäppte alla knapparna rätt när han bytte kläder mellan två scener. Han skulle ha 5 minuter på sig vilket är mer än nog. Han ville säkert bara ha sällskap och jag är trrött som ett svin så jag drog.

Har bokat flyg idag! Den 1a juni åker jag till Luleå och hälsar på min Johan. Längtar massa! Fast nu på onsdag ska vi ses i Stockholm. Åh, saknar honom massvis. Det är sämst att behöva vara ifrån sin älskade såhär. Blä, jag måste tänka på något annat. Jobba idag men först disk och dusch. Ska till och med vara så hurtig att jag ska cykla till jobbet. Tur att solen skiner.

Jag är ledig för en gångs skull. Det är lördag förmiddag ocg jag börjar inte jobba förrän om 6timmar. Men den här tiden är också full med saker att göra. Först och främst ska jag plugga. Har en redovisning på måndag som jag måste kirra. Sedan blir det städning och disk som får ta upp min tid. Nåja, Vad är en ledighet på helgen. Den kan ju va' frukansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och aldeles... Aldeles underbar.

Nu har premiären och allt varit och jag 'r tillbaka i lugnet i skolan. Just nu är skolan den lugnaste platsen jag har. Innan premiären var det kaotiskt och helt galet överallt. Alla var stressade och nervösa. Premiäreföreställningen var utsåld och Fame-affishen var uppsatt öpver hela stan, på banderoller på bussar, hängande över gatan, på husväggar och så vidare. Pressen var i lokalen några dagar innan och filmade, fotade och intervjuade. Ändringar kom konstant. Efter förberedande genrepet, till och med efter genrepet kom ändringar. Vi alla hoppades de skulle fungera på premiären.

Fame - Visukalen hade premiär den 5e maj och sista föreställningen är den 2a juni. (Om ni inte har beställt biljetter än, beställ dem nu. Föreställningen är fantastisk.) Vi i sminkgruppen brukade få sitta i publiken på repetitionerna om vi inte skulle sminka någon (hela första akten skulle ingen sminkas om). Men på premiären fanns det inte plats. Allt var slutsålt sas det. Vi satt längst upp hos ljus- och ljudteknikerna och kikade ner på publiken och scenen. Alla platser var fyllda. Några enstaka var tomma för att biljettinnehavarna var sjuka eller något. Några kom lite senare och fyllde upp dem. Sminkandet inför föreställningen var hektiskt. Alla skulle vara någonstans om aldeles för kort tid. Men vi jobbade på. 30min före start hade alla gjort det som skulle göras och väntan var hemsk. Premiär! Det är nu det händer. Det är nu det bär eller brister. Vi hade fått godis från producenterna. Det stod "SPARK!" på allting. Kort och godis gavs ut till alla medverkande. Kärleken var stor. sekunderna var få mellan varje "lycka till" som hördes. Men sedan var det dags. Det ringde 8minuter kvar. Alla tog sig dit de skulle vara och höll andan.

Vi såg på första akten och skådespelarna fångade publiken från första sekund. Alla var fängslade och aktörerna var fantastiska! Jag tror alla tappade sin nervositet någon gång i början av första låten och seglade iväg med glädjen istället. Jag hade ont i ansiktet efter att ha lett hela dagen. Andra akten var jag under scenen för att sminka och fixa hår. Vi alla såg till att frisyrer och smink satt som de skulle och rättade till någon om det var fel. Inga stora problem dök upp, alla var jätteduktiga, både på och bakon scenen. I slutet av andra akten började vi göra oss i ordning ordenntligt. Festen efter premiären hölls på Stora Elite Hotellet i Örebro. Knappt 3 minuter från teatern. Vi, sminkflickorna, sminkade oss och fixade varandras hår. Mycket mysigt och väldigt lättande. Vi var klara lagom till slutet av pjäsen. Aktörerna kom av scen och det var kramar gratulationer om vartannat. De fixade i ordning sig och sedan bar det av till festen.

Vi fick mat, vin och trevligt sällskap. Tacktal hölls och blommor delades ut. David De Silva, som gjort orginalfilmen och orginalmusikalen Fame var på plats. Han hade fattat tycke för visukalen och gratulerade alla. Tacktal kom från alla håll. Eller egentligen kom de från samma ställe men av olika personer. Alla tackades och fick rosor och ännu fler gratulationer. Maten åts upp och minglet avancerade till högsta prioritet. Vi(sminkflickorna) fick reda på någon gång den dagen att festen fortsatte på Frimis och att man i så fall behövde biljett dit. Vi gav oss ut i mingelhavet och letade reda på sådana biljetter. Vi fick en varsinn, eftersom de gavs ut på löpande band, och fortsatte sedan minglet.

Senare på kvällen satt jag med dansarna där de flesta var under 18år och kom inte in på Frimis. De ville inte att jag skulle gå dit heller. Men efter en inte allt för lång stund hämtades jag av sminkflickorna och vi gav oss av till Frimis. Jag hade aldrig varit där förut men det var ganska mysigt. Vi dansade och efter ett tag kom skådespelarna och de dansare som var över 18. De döva tjejerna presenterade massa folk för mig som jag inte har en sning om vilka de var men jag får säkert "tolkpoäng" för att jag umgås med dem och de känner säkert igen mig. Jag och resten av alla dansade hela natten lång. Lite innan två var det nästan bara jag och Romel kvar på dansgolvet (vi och folk jag inte känner) men vid det laget hade DJen börjat ge upp kändes det som. Eftersom stället stängde två så var det ganska tråkig musik. Vi bestämde oss för att gå. Jag åkte hem till Johnny och sov en välförtjänt sömn tills Johnny skulle till jobbet då jag vaknade till men somnade om.

Dagen efter då jag vaknade var det bara att duscha och käka frukost för att sedan bege sig till teatern igen. Sminket sattes på och blombuketter fanns över allt. En recension fanns i tidningen och den hyllade Fame. inte mer än rätt tycker jag. Min klass skulle se på föreställningen den dagen och jag tog ledigt under föreställningen för att själv sitta i publiken. Jag såg för första gången hela pjäsen och jag älskade den. Jag skratta, klappade och hindrade tårar. Precis som en bra föreställning ska tvinga en att göra. Citat jag plockat upp innan föreställningen: "Den är mer än två timmar, va?", "Jag tror den är tre timmar inklusive paus" och "Oj, vad lång den är". I pausen hörde jag en dialog;
"Vad tycker du hittills?"
"Sådär" (Med en handrörelde som Schlomo och Carmen använder om en låttext i pjäsen)
"Va!?"
"Nej, altså jag skojade, hahaa. Den är ju suverän." Och när pjäsen var slut "Ojoj, jag hoppas någon anna grät lika mycket som jag", "Synd att den är slut, jag hade kunnat sitta här tre timmar till" och helt enkelt "Gud vad bra den var!" Ska man kankse klassa det som en lyckad föreställning? Det tror jag. Jag tänker göra det i alla fall.

Ja visst ja, karnevalen. Samma dag som premiären fast på morgonen var det karneval. Vi fick sminka till den också men sminket var verkligen det roligaste. Själva karnevalen var långtråkig och svinkall, mest svinkall. Det var lite fint att alla var turkosa och det blev ett väldigt frekvent samtalsämne bland örebroarna fast jag hade gärna sluppit vara med. Strunt samma, det är över nu. Precis som premiären. Nu är det bara massvis av föreställningar kvar. Jag ser fram emot varenda en av dem!

Dessutom ser jag fram emot Kristiflygarhelgen för då kommer Johan till Stockholm! Yippie! Men först massa skola och massa föreställningar, se'n ledigt. Men nu först har jag typ slutat, jag ska i alla fall iväg och simma nu precis så... Take Care och Njut av min Wall of Text och plötsliga inslag av engelska!
Bye!

Äntligen har jag inget att göra. För det är bara då jag kan blogga. Den här veckan hade jag kompledigt från skolan för att vi får gå i skolan på kväller och helgen ibland så vi förtjänade väl en ledig vecka. Dessutom var det valborg så vi var lite lediga i alla fall. Jag och familjen var i Växjö hos farmor och farfar över helgen. Det var trevligt. Sådär gammaldags mysigt. Vi spelade mahjong och var i sommarstugan. Sista dagen vi var där plockade farmor fram gamla kläder som hon ville göra sig av med. Hon tyckte det var synd på så fina saker och ville ha mig och min syster i dem. Vi provade klänning efter klänning. Syster nöjde sig med en skjorta med spets, hon gillar inte klänningar "det är så tjejigt" tycker hon. Men jag gick hem med en ful, grön och blommig klänning från Marimekko, en grå långärmad klänning till knäna som syster tycker passar en sjuksköterska och sist men inte minst en ljust gråblå balklänning med grön sjal och gröna handskar. Balklänningen passade perfekt, de andra var lite sådär. Jag kände mig "typ vackrast i världen". Farmor berättade att hon bar den när hennes bror tog emot sin docktorsavhandling. Den var mycket fin.

Jag bor nu hos Louise medans alla mina saker ligger i förråd i Enköping. Johan är i Boden och jag saknar honom som fan. Men jag får väl överleva. Det har varit ganska mycket med visukalen nu på sista tiden. Innan denhär veckan har det varit väldigt lugnt och stilla, men nu plötsligt är allt stressigt. Vi behövs hela tiden. Jag och Erica var där och sminkade igår klockan tre och vi ska dit imorn klockan ett igen. Det har gått bra och allt, dessutom får vi fritt från skolan för att göra det där. Det är trevligt, det hjälper! Alla dansare ska ha typ samma smink förutom hon som jag sminkar, hennes ögon är "asiatiska" så samma smink som de andra får fungerar inte på hennes ögon, jag får göra lite annorlunda. Men det går bra, igår träffade jag henne för första gången och hon var trevlig och allt gick bra.

Eh.. Hej. Nu var det ett tag sedan. Jag har kommit fram till en sak; jag har svårt att blogga när jag bor med min man. Nu har min man flyttat till Boden och jag är ensam kvar i Enköping. Jag vet inte om jag bodde i Enköping sist jag skrev men jag tror inte det för här har jag bott med mannen. Och nu ska jag flytta härifrån efter aldeles för lång tid av pendlande.

Igår var jag ute med Louise. Vi var på Ivy och sen Strömpis. Det var mysigt. På Ivy satt vi och snackade skit. Mycket mysigt. Skit behövs ibland. Speciellt mellan flickor som inte träffas ensamma så ofta. men ja, tur är väl det, annars skulle det bli mycket skit. Efter ett tag på Ivy kom det förbi en hörselskadad kille som såg att vi tecknade. Vi förklarade vilken utbildning vi gick på och det visade sig att han k'nde Daniel och Evelina som också går/gick på vår skola. Kul. Vi snackade ett tag, sen drog han. Louise tog en öl och sen drog vi också. Vi såg honom på Strömpis också men vi hälsade inte.

på Strömpis var det pirat-tema. Alla med pirathatt (+utstyrsel) kom in gratis. Dvs inte jag. Jag visste inte ens att det skulle vara. Men vi kom dit och det var tyvärr lång kö. en Louise ville gärna in för hennes vänner skulle in. Vi kom in för 40 spänn (studentrabatt) och svängde våra välformade rumpor på dansgolvet. Det var en otroligt trevlig kväll. Även om det ägnades något för stor del av den åt att leta efter vänner. Men det gick bra till slut och vi kom båda hem helskinnade efter en utekväll i stenhårda Örebro.

Idag kom Louise upp som hon skulle för att dra iväg till läger i Läppe. Jag hade bestämt mig för att inte åka. Jag behöver flyttpacka och rita. Så jag fick sovmorgon. Dock har jag inte gjort så mycket. Packat en låda, flyttat på lådor och påsar, lagat mat, städat.... Inte fått så mycket gjort. Enligt min planering har jag två lådor att packa kvar, städa lite mer och baka bröd. Dessutom ska jag försöka hitta någon bra serie som jag vill se. Förslag?

Min dag har dessutom blivit ordentligt sinkad av denhär videon; http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU se den och fundera ett tag. Det är skrämmande. Nu ska jag fortsätta med min dag.
Adios!

Jag dör av dilemma! Det känns som mitt huvud dras i två olika riktningar. Jag har jättebra argument för båda sidorna. Det håller på att ploppa upp massa nya bra anledningar att göra båda saker. Jag vet inte! Jag måste fundera!

Idag kom jag till Örebro från Enköping. Jag är lite trött, var uppe sent och sov lite sådär inatt. Dessutom har det varit en intensiv dag i skolan. Imorgon kommer bli värre. Vi kommer ha teckenspråk hela dagen. Vi har bra lärare så det kommer bli roligt. Men det kommer vara grymt svårt och jag kommer vara så trött att jag säkert däckar direkt efter skolan. Nu kommer mitt dilemma; på torsdag morgon åker skolan till Läppe på läger för att komma hem fredag eftermiddag. Lägret kommer bestå av lekar, "lära känna varandra", fnissigheter, god mat, mer lekar, spel, ingen sömn (eftersom vi är 8 flickor som delar rum), fniss och fem miljoner foton ungefär. Jätteroligt. Om det inte hade varit så att på Lördag morgon måste all flyttpackning vara klar och vi flyttar. Det skulle vara mysigt att gå på läger. Men det skulle innebära att jag skulle bli tvungen att flyttpacka varje vaken timme fram tills fredag natt typ.

Mitt andra alternativ är att jag ehm "tar ledigt" från lägret (som är obligatoriskt) och flyttpackar noga och bra så som jag vill och kanske till och med får tid att göra saker som jag verkligen vill, typ rita, ta det lugnt, simma. Då lär flyttpackningen också bli med precis och jag lär bli mer nöjd med den och därmed få mer tid över på lördagen. Det vore trevligt. För då kan jag nog till och med ägna mig lite åt mina studier. Och det är ju de som är viktiga. Jag blir galen! Läger eller inte läger? Jag vet inte. Usch och fy. Båda är lika roliga, bara på olika sätt. Och båda är lika viktiga, bara på olika sätt. Jag vet inte. Jag hatar att vara såhär  tvådelad.

Blä, jag vet inte vad jag ska göra. Dock kommer jag inte fram till så mycket mer än dethär så jag ska nog rådfråga någon.
Bye!

Ja men hej. Förlåt att jag inte har bloggat på länge. Min underbara ursäkt är följande; när jag slutade jobba så var jag med Johan. Vi var isolerade i Spånga hos hans mor och bara var där. Vi låg på trädäcket och solade, badade i poolen, tittade på film och bara slappnade av. Sen plötsligt var semestern slut och vi åkte tillbaka till Örebro. Här har vi flyttpackat. Sen började skolan och han fick sin lägenhet i Enköping. Jag fick läxor första dagen som jag kämpat med och så har jag varit över i Enköping och sett lägenheten. Dessutom har jag utrett möjligheter till pendling. De är prima. Lite dyrt, men det var faktiskt väntat. Och min klas är lika driven som valigt. Det första eventet är idag. Vi ska försöka bli kompisar med ettorna, så vi ska leka/picknicka idag med dem (och resten av skolan) men mest dem.

Johan har kommit till min i Eköping nu. Jag har spelat Portal när jag väntat (fantastiskt spel!). Men nu är han här. Vi ska fördriva tiden och fixa oss och flyttpacka lite. Sen klockan fem bär det av till Stortorget för lekar! Så nu ska jag nagellacka lite mer.
Tjo!

Japp! Nu har jag alltså en pinne i min arm. Det var skitläskigt och gjorde lite ont men mest för att jag var så rädd. Jag var så rädd att jag blev illamående. Lite dåligt av mig tycker jag, men det får var skitläskigt. Eller alltså, jag gjorde det väl läskigt innan men sen så var det inte så farligt egentligen. Förutom att jag var rädd. Det var rädslan som var jobbigast. Så.

Nog om det nu. Johan är snart på vag hem. Jag frågade när hans plan landade han svarade 18-19... Johan... Va? När är det planlagt att plandet ska landa? Hallå man brukar veta ungefär när planet landar. Det brukar stå på biljetten och sånt. En ganska exakt tid också. Och den brukar stämma. Men lilla Johan, 18-19? När ska jag då stå på centralen och vänta? Men men. Det får jag ta som det kommer då.

Nu är det mindra än tre timmar kvar tills jag slutar. Jag ska hem klockan fyra. Eftersom jag har nyinsatt pinne i armen måste jag vara försiktig när jag duschar. Men det kan jag leva med. Dessutom ska jag lägga på ett lager lack på naglarna. Har dock inte kommit på vilken färg än. Eftersom jag inte går i skolan och faktiskt får ha vilken färg jag vill på naglarna så måste jag ju faktiskt flippa lite. har haft lila och grönt. Nu börjar jag gå över till röd/orange/rosa färger. Men jag vet inte, vad tycks, en fin flippad nagelfärg? Förslag!

Det är trevligt att jobba idag. Tiden går fort, jag är verkligen sugen på kaffet jag dricker, kollegorna är pepp inför imorgon, jag har fått sovmorgon (pga insättning av pinne), slutar lite tidigare, det regnar inte, Jag har frukt och godis i min fruktlåda och frukten där har mognat nu, massa av produkterna jag ska översätta idag finns redan i katalogen och som pricken övet i; Johan kommer hem idag. Jag ska ju faktiskt göra något efter jobbet idag. Inte bara gå hem, äta och sova. Oh! Jag är otroligt pepp! Och sen kommer jag bara behöva arbeta typ tre timmar imorgon eller något. Yes! Jag har varit grym denna vecka. Och nu, med pinne i arm, så har jag gjort precis allt det jobbiga jag bävat för. Nu är det bara trevligheter kvar. Fram tills det kommer något jobbit i skolan vill säga. Men jag kommer nog vara lite pepp på skolan när jag kommer tillbaka och träffar alla kamrater.

Men ja. Inte så lång tid kvar tills jag slutar och dagen har gått snabbt. Som vanligt jättestora frågor i högtalarna. Men nu ska jag kämpa på lite till.
Tjo!

Nämen! Två inlägg på en dag! Jag börjar bli bra på dethär med att blogga. Mitt lilla "blogg-mål" är väl att jag ska blogga en gång om dagen. Och att jag gör det två gånger på en dag nu är ett framsteg från att inte ens göra det en gång i veckan. Men! Jag bloggar nu för att jag är färdig med att översätta min lista. Egentligen ska jag börja på en ny lista men den förra var så otroligt jobbig och svår att jag är grymt nöjd att jag lyckades bli klar. Så för mina bedrifter ger jag mig själv belöningen att slösurfa och ta det lugnt ett tag. Dessutom spöregnar det och (som alla på facebook har konstaterat) åskar som fan. Jag tycker det är grymt läskigt. Det är ganska mysigt om man sitter hemma och kramas med någon. Men nu sitter jag på jobbet. Ensam vid en dator i ett kontor. Inte så mysigt. Obehagligt.

Låt oss byta ämne nu innan jag skrämmer slag på mig själv. I mitt slösurfande fann jag skon "Lita" av märket Jeffrey Campbell. Ja, jag har sett den förut och jag har gillat den förut och varje gång jag ser den vill jag bara ha den mer den är så snygg! Jag har dock varit lite anti en svart sko med brun klack. Inte så snyggt. Men nu var det då första gången jag såg just den skon med svart klack. Eller med klack som matchar resten av skon. Helt fantastiskt snyggt. Och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Mest eftersom skon kostar över tusen kronor på alla ställen jag hittat den. Jag har andra skor på min önskelista för kanske 400 spänn. Så jag tror tyvärr att Lita får vänta.

Dessutom har jag fått tårta. Det tycker jag är viktigt att nämna. En av mina kollegor hade födelsedag så han bjöd på tårta... Eller... De kallade den för tårta, egentligen var det bara en väldigt god kladdkaka med nötter i. Tårtkonsumeringen skedde precis utanför mitt kontor vid ett långbord. Alla deltagarna konsumerade också kaffe. Speciellt jag som lyckades tömma två av kaffemaskinens minimala koppar. Vid bordet diskuterades situationen i London, Ylvas man, Försäkringskassans idioti, ekonomi, tidningen från igår, skillnaden mellan bruk och missbruk av knark och så självklart vädret. Det hade ju börjat regna igen så de undrade om jag skulle hem. Mest eftersom regnet har en tendens att visa sig när jag kommer på morgonen och när jag åker hem på kvällen och gömma sig när jag sitter inne på kontoret. Men inte idag! Då tog regnet en kort paus på förmiddagen när jag precis kommit hit. Men men.

Som vanligt går "Jättestora frågor" varmt i mina högtalare, idag är det om mat. Jag känner starkt att jag vill göra skillnad även inom det här området men jag vet inte vad. Så jag tar istället och hoppas att fler blir veganer och att resten av hela världen fattar vinken någon gång. Inte ens jag som är så naiv som jag är tror att det någonsin kommer hända. Men jag hoppas i alla fall. Jag deltar i demonstrationen och hoppas med allt jag har. Det är väl allt jag kan göra. Än så länge är jag bara en privatperson med lite för mycket åsikter.

Och på tal om det! Jag har också tänkt mig att jag ska försöka lägga in lite av de bilder jag tar eller ritar här på bloggen. Dock får det vänta tills flyttlasset kommit på plats i Enköping och så. Det är ganska vimsigt just nu och sladdar och datorer och nödvändiga tekniska prylar är på lite olika ställen. Speciellt när man behöver dem. När vi kommit på plats i Enköping kommer jag däreom insistera på att ha allt på ett och samma ställe. Eftersom vi då inte kommer behöva ha med oss några katter när vi reser till Stockholm (snyft) så kommer jag kunna ha med mig lite mer prylar, däribland de nödvändiga tekniska. Ja och nu kommer då förklaringen; min kamera är nu i Örebro, laddaren till den är på okänd plats i mina föräldrars hus. Scannern är också i deras hus, men bilderna, pennorna och färgen är i Örebro. Min mobil har jag alltid med mig, men usb-kabeln till den är... ja, jag vet inte. Så saker går inte riktigt ihop för mig just nu. Men det ska det bli ändring på. Hoppas jag.

Nu är det dock hög tid för mig att återgå till mitt arbere. Det är ju bara två timmar kvar tills jag slutar. Sen kommer ju Johan hem imorgon. Så jag måste jobba duktigt nu. Så, håll reda på era tekniska prylar och bli veganer. Det är väl en fin sammanfattning?
Ciao!

Onsdag idag. Uff jag är lite virrig i mitt huvud. Idag är det onsdag. Jag ska lyssna på Jättestora frågor i p3 klockan tio. Har mackor till lunch, massa frukt och ska jobba tio timmar. När jag kommer hem ska jag duscha och få nya flätor. Dessutom ska jag försöka läsa klart min bok och rita klart bruden jag började på igår. Imorgon ska jag till Kista på morgonen och få en spruta och en pinna i armen. Jag är sjukt nervös men försöker att inte tänka på det. Sedan ska jag jobba till fyra ungefär tror jag, åka hem och sen kommer Johan! På fredag ska jag jobba lite men mest vara med Johan, sen på kvällen ska vi på Gustavs födelsedagsfest och sen på Lördag på Pias adjö-fest. Efter det är jag ledig fram tills nästa fredag då Olivia fyller 20, det ska firas och sen på lördagen åker jag och Johan tillbaka till Örebro för att flyttpacka och på måndagen börjar jag skolan. Mellan en vecka och två månader efter jag börjat skolan kommer jag och Johan flytta ihop till Enköping.

Oj oj. Tungt. Sommaren är över. Jag har ju knappt varit ledig. Fan vad tråkigt! Jag vill ha längre sommar. Mer... Sommar, sol, vänner, Stockholm och lov. Typiskt sommaren alltså. Måste gå så fort när man har roligt. Jag gillar't inte. Jag ser inte fram emot hösten. Jag fryser fortfarande från vintern ju... Jag har faktiskt inte ens badat på en strand. Eller jag har vadat. Men inte badat ordentligt. Så jag tycker att sommaren kan stanna upp lite och vänta på mig. Jag borde få ha lite ledigt och ta det lugnt lite först. Sen kan sommaren ta slut. Usch jag orkar inte. Skoltrött och allmänt semestersjuk.

Ja men jag kommer i alla fall få ganska bra med pengar eftersom jag inte kommer behöva betala hyra. Det kan jag ju se fram emot. Och självklart, bo tillsammans med min älskade sambo Johan igen. Ja, jag bor ju med honom nu... Men han är ju alltid borta så jag räknar inte riktigt med det. Men från och med imorgon så kommer vi vara tillsammans igen åh! Jag blir lite larvig, flickig, kär, rosa och fluffig men det får ni stå ut med. Nu har jag och Johan varit tillsammans i ett och ett halvt år ifall jag inte skrivit det än. Det kanske inte är så länge men det känns som en evighet och jag trivs så bra. Samtidigt som jag fortfarande får fjärilar i magen och blir röd om kinderna när jag inte sett honom på ett tag. Ja kärlek är fantastiskt. Man får hoppas att det fortsätter så.

Nej nu måste jag verkligen ta mig samman och arbeta lite. Jag har varit jättelångsam med jobbet hela veckan. Nu måste jag kämpa lite. Men jag orkar inte. Men jo, jag måste! Aja, jag får debattera lite med mig själv... Över en kaffe.
Hejdå!

Nu gör jag ett nytt försök. Jag skrev nyss ett fantastiskt inlägg, tryckte publicera och så fick jag "Sidan kan inte visas" i ansiktet och sen var inlägget borta. Jag blev lite ledsen så jag stängde ner och surade ett tag. Sen kom jag på att jag faktiskt inte har så mycket bättre för mig. Jag har helt otroligt tråkigt nämligen. Jag har lyssnat på "Jättestora frågor" i P3 med Johanna Koljonen och lite P3 dokumentär. Jag har jobbat hela dagen, började tjugo över sju. Det märks att sommaren börjar ta slut (liksom sommarjobben) så allt mitt jobb börjar tryta. Det är bara det tråkiga kvar. Det är så segt och drygt.  Så istället för att lägga ner min själ i jobbet och kämpa helhjärtat så surrar mina tankar runt i dessa stora frågor jag lyssnar på. Och det slår mig hur otroligt duma små minifrågor vi anser vara stora.

Immigrationen. Vad är det för skit? Det är väl ingen stor fråga? Folk får väl flytta hur de vill! Människor som måste flytta från sina hem till nya platser för att de inte kan bo kvar av olika anledningar kommer till Sverige och blir tillbaka skickade. Hallå! De kan inte bo där de bodde... Det går inte. Hjälp dem. Ge dem en lägenhet och låt dem betala den i efterhand. Mer folk gör mer arbetskraft. Låt dem bidra till samhället med sin erfarenhet och sin kunskap. Win-win! Sverige får ny kunskap, mer arbetskraft och mer skattebetalare, invandrare får en plats att bo och ett sätt att försörja sig.

"Men invandrare tar mina skattepengar"... Vad ska de annars gå? Vi betalar skatt för att den ska gå till de behövande i Sverige. Skattepengar ska hamna där de behövs. När familjen Invandrare fått "dina skattepengar" har de någonstans att bo, sen skaffar de arbeten och betalar skatt de också. Då betalar deras skattepengar din sjukhusräkning.

Så istället för att hata saker så; handla på second hand och var miljövänlig och klara dig även om du betalar skatt. Skatten går som sagt dit den behövs så det är bara bra att den finns. Ja, jag var jätteduktig i det förra inlägget, dethär blev bara huvudinnehållet av det men det får vara. Jag lär väl skriva mer vid annat tillfälle i alla fall. Så ha det bra!
Adios!