... och det är inte ens jobbrelaterat! Plötsligt blev det en väldigt seriös stämning här, känner ni? DNA-funderingar utanför labbet. Och seriösare blir det! Inte bara DNA utan till och med DNA inom brottets banor. För det första; varför finns bara DNA i brottsregistret registrerat hos brottsbekämpare? (Jag tänker inte säga "polisen" för jag vet att det är massa andra grupper som också försöker bekämpa brott så tro inte att det är superhjältar eller något som jag menar.) Om det nu sker ett brott och gärninsmannen (nej, inte bara män, men det heter väl så?) lämnar lite DNA. Men! Hen har inte begått brott förut så man vet inte vem det är. Tyvärr. Oh nej, vad jobbigt då kan vi inte ta fast den skyldige. Va!? Varför? Varför finns inte mitt DNA registrerat där? Vad är det här? Så jag kan begå ett brott om jag vill så länge jag inte lämnar mer än DNA? Men om jag har åkt fast en gång så får jag inte begå någora fler brott för då har de mitt DNA. Oh nej... Vad är det för fel!? Varför kan inte allas DNA finnas registrerat? Vad ska de göra? "Nja, Trianglar, vi hittade ditt DNA på denhär klubben och en vecka senare skedde här en våldtäckt" duh? Det skulle ju ingen vinna på. Men om det skulle ske en våldtäckt så är det högst troligt att gärningsmannen har lämnat DNA på offret och då är det väl fantastiskt om allas DNA redan finns i en fin liten superhemlig databas så att man kan hitta den DNA't tillhör. Jag blir så jävla ledsen när jag tänker på hur många grovt kriminella människor som går omkring fritt för att de har lärt sig "hur man gör".

Okej, idag var andra dagen på mitt jobb. Det flyter på, det är inte värdelöst. Det jag jobbar med är att översätta. åh vad kul det låter! Nej. Jag får en lista i Excel med namn på produkterna företaget säljer och jag översätter dem och skriver dem i kolumnen brevid. Och det är inte roliga grejer som man tänker "Åh! den skulle jag vilja ha" eller "jag undrar hur den ser ut". Det roligaste jag har översatt är Multipipett 5ML lila. jag tyckte det var märkligt att färgen ens stod med. Så roligt har jag på jobbet. En lila multipipett... Aja, forskare kanske också gillar färger. Annars är det mest flaskor, provrör, slangar och alla sorters pipetter och pipettställ. Otroligt roligt...

Nu har det gått ganska lång tid. Ursäkta för det. Jag fick sommarlov och åkte till Stockholm. Jag har med min laptop men sitter inte så mycket vid den. Jag har så mycket annat för mig. Men idag är det spöregn och inget händer. Så här kommer blogginlägget of doom!

Jag spenderade min helg hema. Jag var inte ute och söp som titeln kanske indikerar. Men "alla andra" verkar ha varit det. Jag kom tillbaka till skolan och det enda folk pratar om är hur kul det var i helgen. Gissa om någon blir avis!? Jag är vanligtvis väldigt glad i att festa och så men den här helgen var så regnig och mensvärkig så jag har inte pallat att ta mig ut. Däremot har jag suttit inne och klagat på kvaliten i dagens festande. Att dricka sig stupfull... Är det något man föredrar? Många, särskillt yngre, kom på att det var inte riktigt deras grej. Man var inte van att dricka och då ville man ju inte heller dricka för mycket. Bli stupfull och landa i en buske och spy upp den dyrbara alkoholen... Eller landa i en säng tillsammans med en (eller flera) okänd(a) person(er). Vem vill det liksom!? Därav fjortisfyllan. Sen är det många som fortsätter dricka efter fjortisfyllan och ändå slutar i säng eller buske. Det är ju lite dumt. Det jag försöker komma till är att problemet med dagens fest är inte som man kanske tror, fjortisfyllan. Det är bara en värdelös lösning på problemet. När man går ut och dricker... Vad vill man göra då? Du går på krogen med några vänner, förtär alkohol och dansar. Vad är ditt syfte? ...Alltför många skulle idag svara "ragga". Man går på krogen för att få ligg, ragg, strul, kärlek, pojk-/flickvän (oh silly you), vad som helst. Man villha kärlek och man vågar inte skaffa det på egen hand. Därför super man. För att bli mer vågad. Att våga ta steget, gå fram till den där killen man gillar, dansa lite närmre den där tjejen man gillar... Men sen då? Eftersom "modet" är tillfälligt blir kontakten med människorna det också. Ni känner inte varandra som nyktra. Om ni ska ha något slags förhållande även i ett nyktert tillstånd så är det där man måste vara modig. Och det är inte svårt! Jag lovar. Den druknes ord är den nyktres tankar. Åt minstone till en början. Så... Prova vara nyter på en fest. Men lika modig som om du vore full. Och inte lika dum och illaluktande. Dessutom! Om man nu skulle få den där man gillar i säng och det skulle vara det man ville så skulle ma ju få hela uplevelsen om man är nykter. Det får man inte om man är full. Dessutom kan jag tänka mig att det blir bättre på många andra sätt också. Men nu var det inte sex utan alkohol vi pratade om. Och min åsikt är absolut att de två sakerna inte ska vara så sammanlänkade som de är idag. Om man är ung så är chansen större att man förlorar oskulden på fyllan än när man är nykter. Det tycker jag är skamligt! Inte för att någon egentligen går att klandra för det eftersom... det är ju så det är. När man är nykter ska man vara för blyg för att ragga. annars är man konstig och framfusig... eller? När ska man då ragga? Om man inte vill ragga när man är stupfull och inte kan gå rakt. Det kanske är då man borde se sig om och gömma ansiktet när stora kärleken går förbi.
Jag tycker att allt är så upp och ner. Jag har till och med börjat tänka mig för om vännerna jag går ut med är singlar eller har partner. Eller om det finns en chans att mina, annars så underbara, vänner skulle vilja supa sig under bordet för att få mod att göra något de inte vågar annars. Vadå? Dansa med mig? Ragga på honom där borta? Man kan ju inte alltid ha mod till att gå och ragga på någon. Men inte heller till att kanske stå på ett dansgolv och dansa med sina vänner. Eller gå hem själv sent på kvällen. Eller ha en redovisning i skolan... Inget som man inte riktigt vågar blir väl bättre av alkohol? Om man inte vågar något ska man väl se till att man är så närvarande som möjligt och försöker göra det bästa av situationen och inte försöka supa bort problemet och göra detsamma alkoholpåverkad vilket förmodligen ger sämre resultat. Nej supa för mod är inget jag tror på. Det kan väl vara roligt att dricka då och då men inte på det sättet som det görs generellt idag. Det är mest skrämmande.
Nu ska jag gå och förtäda middag förhoppningsvis. Och krama mina två sötnosar från deras husse. som ringde nyss. Imorgon kommer han hem!
Hejhopp!

Vad är det här!? Lördag och ingen Johan! Inte okej. Igår var ganska värdelöst. Jag tror jag rörde mig från skrivbordet till toaletten någora gånger, men inget mer. Jag ritade massvis och spelade Portal 2. Mysigt spel, det rekomenderas varmt. Har ritat en pinuppa med ett tlas martini. Jag blev nöjd, men den är inte klar. Jag vågar dock inte fortsätta för att jag är rädd att förstöra den.
Idag har jag tittat på lite dokumentärer på SvtPlay. Mycket trevligt. Och ett avsnitt pi och ett avsnitt perspektiv. Fantastisk rolig morgon jag haft, jag vet. Men! Jag kom på att jag har märkliga intressen. Jag såg på "Den omöjliga matten" och kände ett märligt sug efter logiskt tänkande. Språk är så ologiskt! Och samhället också. Och de är de enda ämnena jag har. Inget logiskt alls. Har jag valt fel? Jag tror itne det. Mitt val ger mig möjlighet att läsa på hur mycket jag vill inom vilket änme som helst och kunna använda det. Jag kommer tolka alla livets situationer och bör därför kunna så mycket som möjligt. Passar mig utmärkt. Jag spenderar gärna livet på att lära mig saker.
Jag kom i alla fall fram till att mina intressen är otroligt otippade. De är: matte (logiskt tänkande som matta applicerat i fysik), bild (allmänt skapande, rita, måla, sy, brodera, skulptera osv), teater (och musikal och improvisation och allt som ingår där) och samhälle (inte det "lilla" samhället utan hela jorden, alla kulturer, språk, hur människor uppfattar samma saker olika osv. Som historia fast nutid). Och jag kan inte föreställa mig i min lilla värld hur jag kan få ihop dessa saker tll en människas liv. Vad ska jag göra för att kunna få med de här sakerna? Minst alla de där sakerna. Okej ex. Jag blir tolk får tilka åt massa olika människor och olika situationer, då får jag läsa på om matte och på fritiden rita... men teatern då? Fan, den gick inte in. Så hur löser man det? Varannat år teater varannat bild? Nje. Känns inte så trevligt. Jag vill ha allt på en gång. Blä!
Men nu lämnar vi det innan jag blir galen. Nu är jag ledig. Jag ska rita hela dagen och förhoppningsvis baka bröd. Jag ska lära mig lite om myter hade jag tänkt och kolla upp hur många Zeitgeist-filmer det finns. Om det finns fler än två så ska jag se resterande. så kommer min dag se ut. inga värst politiska tankar om liv, död och pengar i dethär inlägget men det kommer nog vi ett annat tillfälle. Jag ör lite apatisk för tillfället och ber om ursäkt för det.
Var snälla och duktiga nu!
Sha!

Jag är inte en morgonperson. I alla fall inte när jag måste vakna av en väckarklocka. Då är jag ganska bitter. Även när jag ätit frukost är jag bitter. Det är någonstans innan lunch jag blir människa igen. Blä. Varför kan inte alla bara komma och gå som de vill? Okej jag vet varför men... man kan väl drömma. Jag ska till skolan om en kvart. Innan dess ska jag ta ur flätorna ur håret och skvätta iskallt vatten i ansiktet i hopp om att vakna. Om inte det väcker mig så gör förhoppningsvis cykelturen till skolan det. Men! Solen är uppe och lyser klart och jag tänker inte glömma solglasögon för sol tycker jag om. Oj vad tiden rinner iväg, jag måste så.Vad gör man för att bli pigg på morgonen? Dagens fråga, ge mig svar!

Bye!

Okej, ny plan! Jag ska lära mig virka! (http://meekssandygirl.deviantart.com/gallery/) åh vad fint det är! Men först ska jag sova. Och hoppas att jag inte blir störd av katter som leker kull. Men men. "It's just another one of those glory days". Jag ursäktar om jag låter religiös men varje dag är ett mirakel. Så lev varje dag till fullo! Och kärleka massvis nu! Något annat kommer man ingenstans med.

Adjö!

Ja! Jag är förkyld! Och hatar det! Blä!
Så jag skriver om något annat istället... Helgen var jättemysig. Johan kom hem för tidigt för att han slutade för tidigt. Det var riktigt mysigt, så han kom hem när jag precis hade kommit hem från skolan, duschat och klätt på mig. Prima! Vi har haft en jättetrevlig helg, ätit god mat och tittat på bra film. Han har spelat med sina polare och jag har ritat och broderat. En riktigt lyckad helg helt enkelt. Förutom den lilla detaljen att någon gång blev jag förkyld. Jag tror att det är från kanotpaddlingen. Men det slog inte till förrän i fredags. Sen har det bara blivit värre. Men idag börjar det bli lite bättre faktiskt. Igår däremot när det var ganska illa, inte så mycket host, men ont i halsen, öronen och näsan. Då hade jag avstämning. De flesta hade avläsning, men eftersom jag inte ska ha avläsning och inte kan vara i skolan nästa måndag (när produktionsdelen egentligen ska vara) så fick jag göra min produktion då. Första biten, när man får ett ämne, ska sätta ihop något och sen teckna framför en kamera, gick sådär. Jag blir så otroligt störd av att läraren Sofia står bakom kameran och nickar med hela kroppen. Inte sådär som man "ska" när man ger feedback till någon som berättar saker utan överdrivet mycket. Ex: "*nick*Igår *nick nick* så *nick nick* gick *nick nick* jag *nick nick* och *nick nick* någon *nick nick* till *nick nick* stan *nick nick nick*" osv.... Jag dör! Ja, i alla fall, det kunde gått bättre. Andra biten däremot, när man ska lssna på en betärrelse och sen återge den på teckenspråk i kamera (med samma lärare bakom) gick bätre. Då var jab verkligen hundra procent säker på vad jag skulle säga eftersom jag hade berättelsen som mall och jag mindes hela. I den första fick jag säga nästan vad jag ville så det var svårare. Men jag har goda hopp. Det var min IMS som var problemet och den var där och överdriven man jag vet inte om den var rätt. Men den var där i alla fall. Det måste jag få poäng för. Om jag inte klarar dethär så klagar jag på hennes nickanden och klarar den nästa gång. Om jag klarar det kommer jag nog ha avstämningar med andra lärare nästa gång hoppas jag.
Efter avstämningen gick jag hem på grund av sjukdom. johan var fortfarande här eftersom han väntade ett paket. paketet hade precis kommit när jag kom hem så han var väldigt upptagen med att packa upp och leka. Men jag satte mig och broderade. Sen spelade han och jag ritade. Det var en mysig riktigt lugn dag. Idag skulle jag kunnat gå till skolan men imorgon är en ganska viktig dag så jag försöker bli frisk till imorgon istället. Idg ska jag ladda upp lite bilder, skriva en skoluppgift, rita, brodera och bli frisk. Det är min uppgift för idag. Jag ser fram emot det!
Skönt det känns att ha gjort avstämningen.  Jag kan göra saker jag verkligen vill och ta det lugnt utan att ha dåligt samvete av att jag inte pluggar. Jag kanske till och med sätter mig och spelar om vädret blir dåligt eller lägger mig på balkongen om vädret blir bra. Just nu är det väldigt varierande så jag känner inte riktigt för att göra något väderberoende. På tal om det (vet inte hur jag kom att tänka på dethär nu men...) jag har läst klart Hungerspelen nu och letar efter någon/några ny(a) bok/böcker. Jag vill ha något lite utflippat och annorlunda. Inte som Äcklet riktigt men kanske som Ben Elton's Stark. Det är en av mina favoritböcker, den är så fin. Jag kan dock inte läsa om den just nu eftersom min svenskalärare insisterar att vi ska läsa på svenska. Jaja, jag får ta de engelska böckerna till sommaren. Funkar. Men en Svensk bok... helst. "Namedroppa"! Tipsa! Go go go!
Tjo!

Nu sitter jag och vätar på att nagellack ska torka. Inte så himla kul men man kan ju filosofera så länge. Idag har varit en fantastiskt produktiv dag. Jag gick inte till skolan utan låg hemma och slappade istället- Efter ett tag gick jag upp och diskade. Det var mycket disk. Sen bakade jag bullar och gjorde ännu mer disk. Sen har jag städat, dammsugat och tvättat golven. Dessutom har jag varit på ICA och köpt kattmat och hämtat ut ett paket. Och nu sitter jag och fixar mina naglar inför imorgon. Och visst ja! Jag har tittat på Zeitgeist; Moving forward också! Den var så fin att jag nästan grät. Alla borde se den! http://www.youtube.com/watch?v=4Z9WVZddH9w eller gå in på http://www.thezeitgeistmovement.se/ bara för att de är bra. Jag har fem miljoner tankar angående den fimen (nej jag är inte aktiv jag har bara sett filmen och tycker att de är bra) men jag tänker inte droppa allt här. Bara, se den, den är sevärd!
Vilken värld vi lever i... Den är så märklig. Full med människor som är så olika men ändå strävar vi alla efter samma sak. Och bara ett fåtal av oss har det och de trycker ner de andra så de inte får ta del av det. Det påminner mig om en grej! Sverige! Sverige har jantelagen, heter den så? Aja, vi säger det, ni vet vad jag menar. Då ska man inte tro att man är bättre än någon annan, visst? Men om man gör något duktigt då? Säg att jag lyckas med något viktigt och bra (jag kom inte på något bra exempel) då är jag ju duktig, ingen har lyckats med det, men jag gjorde det. Då är jag väl bättre än andra? Åt minstone på den fronten. Då måste jag väl få vara stolt över det jag gjort. Det jag är upptäxt med är något liknande fast snäppet bättre (självklart tycker jag det, jag är ju uppvuxen med det). I det lilla landet som min mon kommer från så finns det något som liknar jantelagen. Om jag är duktig vi säger att jag tjänar skitmycket pengar och köper en pool. Jag kanske ska börja med att nämna att de allra flesta har ungefär samma sak. En villa med trädgård och en bil. Plusminus en bil typ. Om jag då skulle köpa mig en pool skulle mitt hus vara "lite finare" än de andra husen. Då skulle mina grannar se ner på mig och tycka att jag tror att jag är någon, jag bara en bortskämd unge som måste ha pool och har säkert skulder uppöver öronen. Men om jag då säger att alla får bara i min pool... Då! Då är det en helt annan historia. Då vet de att även om jag har skulder uppöver öronen för denhär poolen så kommer jag få tillbaka dem. Om de får bada i min pool får jag låna deras hästar och så vidare. Det är mycet mer utbyte av tjänster. Många använder inte ens sina pengar, de får kött och ull av grannen och spinner själva garn och stickar tröjor som de säljer och ger till grannen så man behöver inte så mycket. Alla kanske inte tjänar massvis med pengar, men det behövs inte för man klarar sig ändå. Det tycker jag är fint.
Så om/när jag skafar barn tror jag verkligen att min mors (mitt?) hemland är rätt ställe att fostra ett barn. Om grannens kusins fru ska valla får så är det väl självklart att du kan komma dit och hjälpa till om du inte har något annat för dig. Samma sak när du ska fälla träd så vet du ju att person A på andra sidan stan är kunnig och person B äger en motorsåg. Dessutom  kan du räkna med att personerna C,D,E,F och grannens kusins fru kommer och hjälper till om det behövs.
Vidare kan man ju spekulera i landets brottslighet... Det var en ung man som körde ner sin moppe för ett stup ner i havet (ingen på den såklart utan bara den). Ingen kom till skada, bara moppen och havet, en väldigt onödig handling men det var det mest brottsliga som hänt där på väldigt länge. Det diskuterades vilt på radio och i tidningar. Sånt gör mig glad. Att det hemskaste som hnt på länge är något sådant. Här i Sverige hör i om Massmord och våldtäckter dagligen och vi rycker på axlarna åt det. vad är det för inställning tycker jag då. Att rycka på axlarna åt något så allvarligt! Tänk hur många människor som blir påverkade när en person blir mördad. En kille i min gundskola blev skjuten en gång. Inget livshotande men ändå. Alla i skolan blev påverkade av det. Och jag behöver förhoppningsvis inte nämna hans familj och vänner. Och lärarna på skolan kanske och kanske deras familjer och elevernas familjer. Det blir ganska många på ett skott. Då kan man istället tänka sig ett mord. Eller en våldtäckt. Och de händer varje dag. Det är fan sjukt. Det skulle inte förvåna mig om alla känner någon som blivit våldtagen, utsatt för mordförsök eller mördad. Och sånt borde inte ens finnas! Ändå finns det i alla våra liv. Är det bara jag som tycker det är sjukt? Ibland vill jag bara rymma och gömma mig för allt ont som händer. Jag har slutat titta på nyheterna. Jag mår bara dåligt. Jag har för mycket empati. Jag känner nästan med de jag ser. det gör ont när de pratar om allt hemskt som händer. Hur kan man säga "45 dödsfall" utan en min? Hur kan man ens tänka sig 45 dödsfall? Och i våra mått mätt är det ändå ganska lite. "45 personer dog. Aja, Det var väl inte så många..." Men! Jo! Det är skitmånga! Det är säkert 45 000 sörjande! Och det enda vi gör är att rycka på axlarna! Nej! Jag mår fan dåligt av det. Jag blir ledsen på rikgit.
Då kom hindret. Jag mår dåligt av dethär. Men... Vad ska jag göra då? 100 personer dog i Libanon. Okej? Ska jag åka dit och säga åt dem att sluta döda varandra? Skulle det hjälpa eller skulle jag bli dödad också? Är det värt chansen? Vad ska jag göra? Varför dödar folk varandra? Vad skulle få en människa att ta en annans liv? Jag kan verkligen inte förstå det. Jag känner mig väldigt ovetande och oerfaren. Men om det är det jag är så är jag en stolt sådan. Jag vill inte ens förstå varför människor kan döda varandra. Det är så sinnessjukt. Jag är så förbannat lycklig över att ha ett liv. Över att leva. Över den "gåva" (om man nu vill kalla det så) som är livet. Det skulle kunna varit jag som blev våldtagen och mördad i kvarteret brevid. Men det var det inte! Jag lever fortfarande. Dock är det många människor som blir bestulna på sitt liv. Det är riktigt jävligt. Inget ger en rätt att ta en annan människas liv. Inget! Så jag förstår inte varför det ens händer.
Fan vilket tjat det blev. Slutsatsen är väl att jag är ledsen över att folk tar varandras liv och att jag är glad över mitt eget. Jag går en intressant utbildning det går kanske okej med pengar. Jag har en underbar pojkvön som alltid finns för mig och jag har fantastiska vänner som jag aldrig skulle kunna klara mig utan och två små katter som håller mig sällskap i min ensamhet. Nu får ni ta och vara snälla mot varandra och inte mördas, då blir allt mycket trevligare. Kärlek till folket!
Pusshej!

... suger!
Det var friluftsdag på skolan igår. Jag valde kanotpaddling (varför? jag vet inte). Jag har aldrig suttit i en katot förut. Det jag visste var att det var nån liten konstig båt som man paddlar i. Men vafan, man kan ju prova. Jag hade redan dagen innan sagt "om det regnar så kommer inte jag". Det spöregnade och jag kom ändå. Träffade Malin och Johanna på järntorget och vi cyklase till kanotpaddlingsstället hästhagen (!?). När vi kom fram och jag fick se båtarna fick jag kalla fötter. Flytvästar delades ut och jag höll på att backa ur. Jag ville inte bli blöt! Jag fick reda på att man skulle sitta två pers i en kanot men att vi var ojämnt antal så en båt skulle vi vara tre i. Då skulle den tredje inte göra något alls och jag anmälde mig frivillig. Dock så insisterade de tre eleverna från grupp 3 på att de skulle vara i samma båt och de satt redan i den på vattnet. En stunds sinnesförvirring följde. Jag blev arbruten av "Men ska du och jag åka då?" Från Mathias, en skåning i min skola. Jag kunde väl inte backa ur då "oh, nej jag vill visst inte", det skulle varit fult på många sätt så jag satt mig i en båt med honom. Han hade paddlat förut och med det antog jag att vi inte skulle välta i första taget. Han dirigerade hur jag skulle få ut båten i vattnet och hoppa i. Det gick förvånandsvärt bra. Vi satt i båten och började paddla. Jag fick inga fler instruktioner utan klarade det bra själv. Vi paddlade minst lika bra som de andra. Vi kom till och med föra några. Sen hittade vi en fors. De flesta vände tillbaka då men Johanna och Petra försökte åka upp för forsen. De misslyckades såklart men blev ivägsjasade med fart. Jag och Mathias följde deras exempel och det gick faktiskt väldigt bra för oss men så blev vi också ivägsjasade. Då åkte kanoten i sidled och min paddel fastnade under båten. Jag blev rädd till en början och trodde att vi skulle kantra men som tur var fick jag upp den under Mathias "sitt still!"-rop. Det gick bra och det var riktigt roligt. Eftersom vi tagit så lång tid på oss att åka i fors så var de andra båtarna långt före oss. Vi paddlade tillbaka under ett ganska ytligt skämtsamt samtal. Ett sånt som det blir när två människor som inte känner varandra precis gått igenom något läskigt roligt tillsammans. Ett udda lite tafatt samtal.
När vi kom tillbaka till stranden där vi började resan hade vi hunnit ikapp de andra. Johanna och Petra var så långt före alla att de hade åkt vidare åt andra hållet så medans alla gick väntade jag och Malin på Johanna. Hon kom tillbaka och så åkte vi hem igen. Inga problem, det var en jättetrevlig friluftsdag och jag ångrar inte att jag gjorde det.
Dagen efter däremot! Jag har en blåsa i handen, en klump på tummen som gör ont, träningsverk i överarmen och axeln och allmänt ont i rumpan. Idag har jag dessutom simmat (som vanligt) vilket har gjort allting värre. Det kommer säkert vara värre imorn också, bara för att jävlas. Jag har en helvetisk dag fram till fyra och sen tänkte jag simma. Jag kommer inte vara hemma förrän fem. Blä.
Men men, fredag blir trevligt. Då har teckenspråkslinjen sin avslutning med smörgåstårta och skådespel och sen kommer Johan hem. Fantastiskt!
Så! nu ska jag gå och vara nyttig någonstans.
Shu!

Åååh vilket fint skrivbord... Jag har inget skrivbord, jag lånar Johans. Men jag skulle gärna vilja ha ett eget. Men det var inte det jag tänkte diskutera idag tyvärr. Eller inte direkt i alla fall. Jag "gillade" en sida på facebook som heter "höj vårt studiebidrag" och fan vad folk har åsikter där! Jag blir grymt irriterad på hur aggressiva alla är. "Bortskämda snorungar! Ni klarar er mycket väl på de pengarna ni får" - ehm, nej. Hela mitt studiebidrag går till hyran. Sen är det bara tur att jag har sparade pengar och Johan så jag får någon mat i magen. "Kamma er och skaffa ett jobb" - ursäkta! Jag får studiebidrag för att jag studerar. På heltid. Jag har tyvärr inte två heltider att ägna åt saker. Jag stiderar 24-7, därför får jag bidrag. Jag vill gärna hinna sova några timmar per natt också, det behövs för studierna du vet, de där som ger mig bidrag... "Ta lån då!" - Jag har ingen lust alls att betala tillbaka lån i resten av mitt liv. Jag kommet utbilda mig i fyra år nu och säkert mer efter det. Jag känner verkligen inte för att leva på lån i sex år. Om vi nu bor i ett land där man inte kan få ett jobb om man inte har någon superuniversitetsutbildning så känns det lite dumt att tvinga på alla som läser superuniversitetsutbildningen ett lån? Eller? Ja det kanske bara är jag men.
På tal om allt det här med studentekonomi så hoppas jag verkligen att man börjar bo kollektivt igen. Det verkar så myckigt. Så synd att ingen gör det längre. Om ni vet om något så tipsa gärna.
Håll reda på pengar nu barn.
Adios!

En korsett jag köpt från Jessica. Jag gillar den verkligen!

Hem efter skolan och simning och känner mig sliten och trött. Satt och lyssnade på Veronica Maggio's nya album (skitbra!) men det väckte en del oönskade minnen. Inte för att jag har hört hennes album innan utan lite mer att jag känner igen mig... läskigt bra i några låtar. Och eftersom jag aldrig riktigt hanterat vad jag tyckte så kan man ju lägga upp ett inlägg om den hemskaste människan jag någonsin träffat.
Vi var tillsammans i lite över ett år och sen hade jag inte riktigt råd att bo kvar där jag bodde så jag åkte utomlands för att jobba. Det gick bra, jag jobbade och fick bra med pengar, men han var hemma i Sverige och ville att jag skulle komma hem igen. Det kunde jag såklart inte eftersom jag inte hade något förutom honom att komma hem till. Jag sökte jobb i Sverige men fick inget. Eftersom jag saknade precis allt med Sverige så beställde jag i hemlighet en flygbiljett hem. jag var hemlighetsfull men hintade lite. veckan innan jag åkte hem berättade han för mig att han varit på krogen ganska mycket och träffat sitt ex ganska mycket och haft sex med henne ganska mycket. Men han var fortfarande kär i mig... trodde han. Efter två dagar helt utan matlust och allmänt illamående berättade han att han fortsatte ha sex med henne och visste inte längre om han var kär i henne eller mig eller någon alls. Jag kom fram till att jag inte villa vara tillsammans med någon som har sex med andra och inte ens vet om han är kär i mig. Så jag gjorde slut och hade samma äckliga smärta i magen tills jag kom hem, jag träffade honom och vi pratade. nott huvud höll på att sprängas och jag fattade inte riktigt vad han sa. Jag kunde knappt titta på honom efter vad han gjort. Jag fick ont när jag bara tänkte på det. Jag trodde aldrig någon som vet hur det är att verkligen bry sig om någon skulle kunna göra så. Man räkna ut att det gör ont med typ... lillfingret!? Och att han fortsätte känns ju bara som om han spottade mig rakt i ansiktet. Eller något värre. Typ spydde mig i ansiktet.
Det var nog något av det värsta jag varit med om. Ingen borde behöva bli utsatt för något sånt. När jag träffade mina vänner efteråt sa de "Åh! Vad smal du har blivit!" och avundades mig. Jag tackade bara, log och såg stolt ut. Klart jag hade tränat, jag hade inte så mycket annat för mig än att jobba, träna och rita men den största viktminskningen berodde nog på min obefintliga aptit, min apati och mitt illamående de föregående två-tre veckorna. Tiden efter bestod också av mestadels illamående. När jag inte mådde illa och förmådde mig att äta något mådde jag ännu värre efter maten. Jag bodde hos en vän under ett tag och tillbringade all min tid runt folk. Det var fantastiskt. Jag viftade bort frågorna om hur jag mådde och svarade bara "han var otrogen" när de frågade vad som hände mellan oss. Jag ville inte riktigt prata om det och nu tycker jag nog att det var ganska bra gjort av mig. Illamåendet minskade och mitt umgänge blev ett fantstiskt botemedel. "I get by with a little help from my friends". Och efter ett tag var det mina vänner som gjorde att jag kom på fötter igen och kunde skaffa tillbaka mitt liv. Det gick bra kan jag nu vittna om och jag är glad att allt som hade med honom att göra nu är över. Dessutom har jag lärt mig uppskatta mina vänner ännu mer. Tack för att ni finns! Tack för att ni hjälpte mig genom det där! Jag älskar er.
Alla som läser bör sprida den här kunskapen; att vara otrogen handlar inte bara om att glömma att göra slut innan man går vidare eller ligga runt när man är i förhållande eller hur man nu fysiskt vill se det, att vara otrogen är något som ingen borde utsätta någon för. Det blir ett djupt sår efter det och man får tänka sig för riktigt jävla noga innan man blir den som orsakar det hos någon annan. Är det verkligen något sånt man vill ha på sin lista av "saker jag uppnått i mitt liv"? Det känns inte riktigt så. Det är en fasansfull sak som inte går att bara vifta bort. Ta er i kragen nu människor och var inte onödigt grymma, skada inte världen mer än nödvändigt. Människans psyke är ömtåligt. Ta det försiktigt med det, skada det inte, en psykisk skada tar lång tid att läka, om den läker alls. Så. Som sagt, ta er i kragen!
Ciao.

Malin kom hit vid tiotiden då hade jag hunnit duscha, bädda, äta frukost och chillat lite. Så kom Malin och vi började med att bara prata. fast på teckenspråk. Sen efter ett tag gick vi ut på balkongen och solade lite och dissade teckenspråket. Vilket resulterade i dåligt samvete, för mig i alla fall, så vi satte oss inne igen och spelade frågespel (på teckenspråk) och drack saft. Ja. Det var trevligt. Till sist var vi båda alltför trötta för något vettigt så hon åkte hem för att laga mat och tvätta... Kul liv?
Men igår gjorde jag ju inte min svenskaläxa så jag måste göra den nu. Det är bara det att jag inte orkar. som vanligt. Jag har såna i-landsproblem. Men nu har jag börjat i alla fall.
Ja vi får se om jag blir klar till slut. Jag lär väl höra av mig då eller nått.
Pusshej.

Alla vettiga människor skulle väl antagligen valt brännbollen... Men jag har ju faktiskt superprovet (avstämning) om två veckor. Imorgon är det allaktivitetsdag i karlskoga... Jaa, 1. Jag pallar inte åka till karlskoga 2. Jag är inte trevlig nog för att leka med människor jag inte känner just nu och 3. Jag använder hellre den dagen till att plugga. Malin och jag har samma tankegång så imorgon någon gång som kommer hon hit och så ska jag visst laga god mat till henne (jag ska baka bullar) och så ska vi plugga. Det kommer nog gå bra hoppas jag. Man kan ju spela spel på teckenspråk eller något. Jag har en bra känsla inför det i alla fall. Ser fram emot det.
Därför måste jag idag städa undan (det är inte så mycket, gjort på någon minut) och diska (jag hatar att diska, jag kommer bäva mig inför det i typ en timme) och plugga svenska, för det kommer jag inte hinna göra imorgon. Så. Det är bara att sätta igång...
Sha!

Alice i hink. Man får glädjas av de små sakerna i livet...

Jag hatar att bli såhär trött och sliten när det börjar bli varmt. Jag har frossa och är ständigt törstig. Nu är jag iofs skitglad (ursäkta språket) för denhär trevliga värmen. Det är bara så otroligt synd att jag är så trött och halvsjuk att jag inte orkar ta mig länge ut än balkongen. Det skulle ha räckt för mig, att ligga och glassa i solen med en god bok och en flaska vatten även om man är trött och sjuk är väl inte så illa, men nu är det så att jag har morgonsol på balkongen så när jag kommer hem från skolan är det bara skuggigt och kallt på balkongen. Oj oj oj vlka ilandsproblem jag har. Men vad ska jag göra? Jag är trött och halvsjuk, lite lagom stingslig och seg i hela kroppen. Det är sol ute, men inte på min balkong och jag orkar inte gå längre ut. Så, vad ska jag göra?
För att återknyta lite till rubriken så är förklaringen på dagens mående dethär: Jag gick och la mig duktigt igår och somnade kanske vid 22-tiden eller lite senare. Klockan 3 ungefär vaknade jag av en mardröm eller något som jag inte minns och hade stora svårigheter att somna om. Efter mycket vändande och vridande i sängen somnade jag visst om, för jag vaknade av väckarklockan efter något som kändes mer som en powernap än sömn. Jag hade alltså en ganska dålig natt, inte värdelös, men ganska dålig och den verkar ha påverkat mig ofantligt mycket idag. Det underbara vädret var det enda som fick mig att gå till skolan idag.
Sammanfattningsvis alltså: Jag orkar inget men har hela kvällen att fördriva och söker tips.
Tjo!

Igår vad jag hemmafru De Luxe. Jag Städade, började sortera tvätt och bakade bröd. det är mycket för mig. Sen smakade jag av brödet för att vara extra duktig och det var gott. Så det blev bröd till middag och bröd till frukost. Idag ska vi då redovisa vad vi gjorde igår. Känns inte så himla illa. Dock vet jag itne vilket språk det ska vara på, men det löser sig nog.
Idag kommer min käre man hem. Jag måste fixa allt här hemma så det ser bra ut när han kommer. Min plan: Gå till skolan, simma, duscha, stryka kläder, lägga undan kläder, dammsuga och sen får han komma hem. Visst ja! jag ska planera maten och baka också. Kyckling... någonting ska vi äta. Och bananpannkakor till efterrätt. Men men. Först på listan är det skola så. Jag ska nog ta och dra mig nu snart.
Adios!

Först var jag kall men sen var jag het, först sa jag nej och sen sa jag ja därefter blev allt som det skulle va'"
Men nu då? Vad hände sen? Nej, inte i låten, jag menar på riktigt. Nu är vi där vi är. Jag i Öret och ha är i Enköping. Jag saknar. Det är inte så långt bort men eftersom han är så upptagen på dagarna så spelar det nästan ingen roll var han är eftersom jag ändå inte får träffa honom förrän han kommer hem. Och det gör han ju bara på helgerna, oftast.
Men det gör ju bara så ont. Jag Älskar när han kommer hem efter att jag har saknat så mycket. Men jag hatar verkligen när han åker igen. Han är ju här aldeles för kort. Jag skulle vilja ta en månad ledigt från precis allt och bara vara med honom konstant.
Och sen vill jag ta en till månad ledigt från typ allt för att rita också. Åh! Jag har så mycket ideer i mitt huvud och jag vill verkligen få ut dem. Och så vill jag lära mig mer och blir bättra och jag känner lite att om jag övar nu så, om jag sätter mig i en vecka och bara ritar tror jag att jag skulle komma ett stort steg framåt. Det känns som om det är nu det gäller. Nu kan jag. Och jag vill verkligen. Men jag vet inte vad jag ska göra med min vilja. Jag har ju min utbildning också. Den tar ganska mycket tid.
jag har så mycket ambitioner, jag vet inte var jag ska göra av dem. Åhåhå. Tänk om jag hade massa pengar då skulle jag öpppna en studio (kollar på Cut & Tell) ooooch ha en atelje ooooch en garderob och massa tiyer så jag kan sy egna kläder ooooch ett mysikrum med en flygel! Ooooch tusen andra saker! Och så ska man ju vara så politiskt aktiv också. Och jag har nog bara en enda åsikt som jag brinner för och om man kunde åtgärda den med pengar då skulle jag göra det. Min åsikt; sluta kriga nu för fan! Skada inte oskyldiga. Skada gärna ingen alls men... Det är kanske för mycket begärt. Men vad ska man göra? Jag vill gärna ha en värld där alla trivs och har det trevligt och har sex utan att hata varandra och där alla kan ha den empati som krävs för att fatta vad man ska göra och inte göra. Det är inte så jävla svårt. Dessutom skadas jag som (jag tror jag har för mycket empati i kroppen) ser på nyheterna och varje jävla dag är det något nytt och jag får fysiskt ont av att se alla dessa människor som råkar illa ut. Jag förstår inte vad någon kan vinna på det. Jag förstår inte varför man inte bara kan visa kärlek och vara snäll och grejer. Fatta om man är världens mest kärleksfulla person... då skulle man ju bli miljonär för att så många skulle älska en. Man kanske inte skulle få pengar bara för att någon tycker om en men man lär väl i alla fall få kärlek av människor och det kommer man jävligt långt på. Om man däremot lever på hat så är det hat man får tillbaka och det vinner man ju inget med än hat på. Värdelöst. Så min fina uträkning om hur man lyckas i världen har ni här, enkel och bra. Kärlek, inte hat. Så! Skrid till verket puppets! Jag önskar verkligen att det finns fler som tänker som jag. som också vill ha kärlek i världen. För mig känns det som en självklarhet. Men... alla är ju itne som mig. tyvärr.
Men ja, min kärlek till min man var det allt började med och det är otroligt hur människor kan vara så onda som de är idag när det finns en sådan fantastisk kraft som kärleken. Åh vad kliché jag lät nu men det är faktiskt sant. Ibland känner jag att mat och vatten är onödiga när man har denhär fantastiska känslan. Och jag gottar mig gärna i den så mycket jag bara kan. Och bara borra in min näsa i hans hår när han är hemma sitta bravid och vila huvudet på hans axel, gå armkrok en kylig dag och såklart ha picknick på en äng i solen. Den underbaraste känsla som finns är den han ger mig och jag hoppas vi varar för alltid.
Oj det var mycket prat om mycket olika saker men nu ska jag gå och lägga mig och gå upp tidigt som fan imorn och hoppas jag hinner träna och duscha innan jag ska bowla. Hoppas dethär blir starten på en ny period av aktivitet i bloggen, annars får man skälla på mig, det brukar bli lite fart då. Kärlek till folket!
Pusshej!

Sara, som jag var hos igår, hade en kruka med pärlhyacinter på bordet igår. Ja, gårdagen blev inte riktigt som planerat. Plugg på balkongen gick ganska bra, tyvärr så sviker mitt minne mig så till den milda grad att det blir svårt att skriva ett referat över huvud taget. Dock hade Louise borkat skriva till mig när jag kom in igen, hon berättade att referatet inte skulle vara klart förrän veckan efter lovet. Jaså. Känns inte lika högt prioriterat då. Så jag försökte skriva på mitt lovtal istället. Men eftersom det är det jag haft problem med hela veckan så gick det inte så mycket bättre idag. Började prata lite med Louise om det... och lite annat. Innan jag visste ordet av så var jag bjuden på fest och skulle möta Louise "om en timme". Jag tog den snabbaste duschen någonsin och hade panik över vad jag skulle ha på mig och slängde på smink lite snabbt och sen hade jag mer panik över vad jag skulle ha på mig, slängde på mig något och sen sprang jag iväg. Jag blev sen till vårt möta, självklart, men jag hittade i alla fall. Louise skickade mig en så fantastiskt vacker karta
Tack Louise.
Vi var där från typ åtta till halv tolv ungefär. Det var en klassfest (vilket hon hade sagt tll mig men jag glömde) Så både jag och Louise kände bara varandra och Malin. Louise hade träffat Sara, som vi var hos, förut men jag var helt lost. Dessutom tyckte jag att jag valt fel kläder.
Klockan halv tolv gick alla ut, tll ett ställe med 100 spänn inträde som stängde klockan två. Jag tyckte inte det var värt. Så jag gick hem. När jag nästan somnat ringde Louise mig och sa att hon var på väg hem och festade från mig också. Jag hörde knappt var hon sa och hon fattade att jag nästan sov. Gullet.
Idag vaknade jag klockan tolv. Fan. det var ju idag jag skulle hinna plugga färdigt allt. Och jag har ingen lust alls. Jag diskar istället. Och vädret är tråkigt. Jag städar istället. Och jag är stressad. Vad ska jag göra då istället? Men det är nog bäst att försöka plugga ändå. Jag ska kämpa.
Hejdå

Oj, länge sedan nu. Men jag har haft fullt upp med plugg. Idag döremot är det lördag och jag är ledig från skolan, dock är det en jobbig helg eftersom Johan inte kommer hem. Han kommer hem nästa söndag. Så jag har en jobbig vecka framför mig. Från med imorse så är min älskade man "ute i fält" och kommer inte kunna höra av sig förrän han kommer hem igen... På söndag. Jag tror att vi båda tycker det är ganska jobbigt. Förut hörde jag ju något från honom, om inte ett telefonsamtal så ett sms, åt minstone varje dag. Usch!
Men nu var det motivationen det handlade om. Jag har två svenskauppgifter och en teckenspråksuppgift (minst) och jag skulle gärna vilja ha dem överstökade nu i helgen. Har dock ingen motivation så det är riktigt svårt. Jag gick upp vid nio-tio-tiden och sedan dess har jag bara städat och ätit frukost. Det känns som att städningen och allt det "jobbiga" kommer så lätt när man har plugg att göra.
Men motivationen då? Okej, nu ska jag försöka motivera mig lite. Det är soligt och varmt ute, mest av allt vill jag liga på en gräsmatta på en filt med picnic och Johan och bara njuta av det vackra vädret. Men nu går inte det och jag måste få in plugget i det och jag hittar inte i Örebro så jag tänker inte villa bort mig i letan efter en gräsmatta. Så det får bli balkongen istället. Lunch på balkongen med plugg och sol. Det låter ju nästan mysigt. Det kör vi på! Jag hoppas det går bra. Ska gå och fixa lunch nu då.
Ciao!

Idag lyssnar jag på movits. Fantastiskt band! Igår började jag rita på en brud. Hon blev flygvärdinna. Tror att det kommer bli bra. Ska jobba på detaljer och sånt och sen fixar jag förhoppningsvis en bakgrund också. Det är det svåraste som finns. Men nu har jag inte riktigt tid med det tyvärr. Ska diska färdigt (fan vad tråkigt det är, värst i världen!) och sen ska jag till universitetet för författarmöte med Unni Drougge. Orkar inte och känner inte alls för det. Men man får peppa sig lite med bra musik.
Om allt går som jag hoppas så kommer jag hjälpa Stina (Kristina) med hennes egna företag. Ska kanske sälja åt henne på konventet Uppcon i juni. I så fall skulle det vara skitkul, då kanske jag skulle kunna komma och hjälpa henne andra gånger och kanske lära mig grejer och kanske till och med bidra med något. Kanske kan få henne som arbetsgivare. Jag skulle inte tacka nej till att jobba med att tillberka skitsöta smycken och naglar. I annat fall kanske jag kan lära mig något av henne i alla fall och kanske få igång mitt eget tillverkande. Det skulle annars vara ett drömjobb; göra mina egna grejer och sälja dem och kunna leva på det. Vore fantastiskt. Men man kan ju drömma. Nu ska jag nog diska lite till.
Tja!