God morgon, jag har varit hos tandläkaren. Innan jag är där känner jag mig alltid sämst, jag har alltid blivit sämre och använder inte tandtråd, har tandsten och så vidare. När jag varit där känner jag mig däremot så himla duktig! Det är aldrig något allvarligt, bara tandsten och "du kan gärna använda tandtråd lite oftare". Nu är jag hemma och har precis ätit frukost. Nu äter jag efterrätt i form av en kolaboll. Jag är borta från skolan idag för att jag dels trodde att tandläkarbesöket skulle ta länge tid men också för att det ska komma ett flyttlass till mig snart. "Under måndagen" har jag att förhålla mig till. Jag är inte så nöjd med den informationen men jag tror att det är jargongen hos fysiskt arbetande människor som ska hem till folk. De tror nog inte att man har något annat för sig. Jag måste vara hemma när de kommer och de kommer som sagt under dagen idag. Det vill säga jag måste vara hemma hela dagen. Så jag ska städa, rensa förråd och så vidare. Men vänta, anledningen till att jag ska få ett flyttlass hit är att jag ska bli sambo igen! Jag är astaggad. Möblera om ska jag göra idag och själva sambon flyttar in om tre-fyra veckor.

 

Men det jag skulle komma till är det här relativa ordet "alla". När någon menar att "alla" är på ett visst sätt eller tycker något så älskar jag att vara den som svarar "inte jag". Speciellt om det är ett kategoriserat "alla". Exempelvis "alla tjejer" eller "alla vita" eller något sådant. Jag är vit och tjej och gillar att sätta mig emot det som stereotypen av alla vita tjejer gör och tycker och sådant. Jag har en blogg vilket är mycket vanligt hos tjejer, då gillar jag att ha en blogg som är på något sätt avvikande från den genomsnittliga bloggen. På morgonpasset i diskuterades idag veganism och vegetarianism. Jag försökte kategorisera mig själv men kom på att jag inte faller in i någon av deras kategorier. I skolan har jag meddelat att jag vill ha vegetarisk mat om de beställer mat till eleverna. Men jag skulle inte kalla mig vegetarian. När min sambo (hihi sambo!) var här i helgen storhandlade vi. Det enda köttiga var ekologisk leverpastej. Utöver det var det sojafärs och quornfiléer och sånt vegetabiliskt. Vi gillar båda dessa livsmedel minst lika bra som dess köttiga motsvarigheter. När jag är hemma hos mor och far bjuder de ofta på kött, speciellt från mina släktingars djur och då äter jag det med glädje. Jag känner mig kategorilös och är ganska glad för det. Att kategorisera människor är att reducera dem. En människa är så mycket mer än det som kan ingå i en kategori. Det är bara fult att försöka kategorisera någon som inte helt stämmer överens med ens snäva uppfattning av en grupp människor. Bara för att man kanske röstar på folkpartiet betyder det inte att man håller med om varenda ord de säger. Bara för att man går på universitet betyder det inte att man automatiskt är smart. Bara för att man är vegetarian eller vegan måste man inte vara miljömedveten och så vidare. Det är så många kategorier som är så snäva och de äcklar mig.

 

"Alla" är ett relativt uttryck även när det står framför en kategori: alla pojkar, alla hinduer, alla britter, alla fotbollsspelare, alla teckenspråkstolksstudenter och så vidare. Ordet måste börja behandlas som ett relativt uttryck också. Eller så kan man bara börja använda det som vad det är, ett ord som betyder hundra procent av något. Som "alla vattenmolekyler innehåller väte" och inte "alla poliser är våldsamma".

 

 

Nu ska jag gå och bära bort min säng och lite annat som står i vägen.

Pusshej!