Jag har precis haft den bästa helgen på jävligt länge! Nu när livet har gått tillbaka till normalt så är det ju ganska långt under standarden som varit i helgen. Därför känns det mesta förjävligt. Fast jag vet att det här är hur det ska vara som vanlig dödlig så jag klarar mig på det.

Nu bor jag hos Louise på Norr. Jag hade redovisning idag om teckenspråkig teater, det gick bra. Sen vart vi på samhällstipspromenad i regnet, det gick också bra. Till sist hade vi mentorssamal, det kändes ganska värdelöst eftersom det pågår en öppen dialog mellan lärare och elev jämt. Så jag visste redan allt. Men efter sskolan, det var då allt blev spännande. Jag fick släpa min garderob över halva sta'n hem till Louise och här är jag nu. Vi var båda dödströtta och låg och dog ett tag tills vi gjorde budgetkvalitetsmat. När jag precis ätit slut på min fantastiska middag behövde Christian akut hjälp vid Nya China-teatern. Efter lagom stress och skit kom jag iväg till slut och då visade det sig att det var hans clown-skådisar som ville ha hjälp med sminket men när jag kom fram så hade de redan sminkat sig själva. Jag hälsade lite på alla och stannade ett tag och hjälpte till lite. Christian hade försäkrat mig om att han behövde hjälp senare också så jag stannade. När han till slut berättade vad jag skulle hjälpa till med så drig jag. Han ville att jag skulle kolla att han knäppte alla knapparna rätt när han bytte kläder mellan två scener. Han skulle ha 5 minuter på sig vilket är mer än nog. Han ville säkert bara ha sällskap och jag är trrött som ett svin så jag drog.

Har bokat flyg idag! Den 1a juni åker jag till Luleå och hälsar på min Johan. Längtar massa! Fast nu på onsdag ska vi ses i Stockholm. Åh, saknar honom massvis. Det är sämst att behöva vara ifrån sin älskade såhär. Blä, jag måste tänka på något annat. Jobba idag men först disk och dusch. Ska till och med vara så hurtig att jag ska cykla till jobbet. Tur att solen skiner.

Jag är ledig för en gångs skull. Det är lördag förmiddag ocg jag börjar inte jobba förrän om 6timmar. Men den här tiden är också full med saker att göra. Först och främst ska jag plugga. Har en redovisning på måndag som jag måste kirra. Sedan blir det städning och disk som får ta upp min tid. Nåja, Vad är en ledighet på helgen. Den kan ju va' frukansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och aldeles... Aldeles underbar.

Nu har premiären och allt varit och jag 'r tillbaka i lugnet i skolan. Just nu är skolan den lugnaste platsen jag har. Innan premiären var det kaotiskt och helt galet överallt. Alla var stressade och nervösa. Premiäreföreställningen var utsåld och Fame-affishen var uppsatt öpver hela stan, på banderoller på bussar, hängande över gatan, på husväggar och så vidare. Pressen var i lokalen några dagar innan och filmade, fotade och intervjuade. Ändringar kom konstant. Efter förberedande genrepet, till och med efter genrepet kom ändringar. Vi alla hoppades de skulle fungera på premiären.

Fame - Visukalen hade premiär den 5e maj och sista föreställningen är den 2a juni. (Om ni inte har beställt biljetter än, beställ dem nu. Föreställningen är fantastisk.) Vi i sminkgruppen brukade få sitta i publiken på repetitionerna om vi inte skulle sminka någon (hela första akten skulle ingen sminkas om). Men på premiären fanns det inte plats. Allt var slutsålt sas det. Vi satt längst upp hos ljus- och ljudteknikerna och kikade ner på publiken och scenen. Alla platser var fyllda. Några enstaka var tomma för att biljettinnehavarna var sjuka eller något. Några kom lite senare och fyllde upp dem. Sminkandet inför föreställningen var hektiskt. Alla skulle vara någonstans om aldeles för kort tid. Men vi jobbade på. 30min före start hade alla gjort det som skulle göras och väntan var hemsk. Premiär! Det är nu det händer. Det är nu det bär eller brister. Vi hade fått godis från producenterna. Det stod "SPARK!" på allting. Kort och godis gavs ut till alla medverkande. Kärleken var stor. sekunderna var få mellan varje "lycka till" som hördes. Men sedan var det dags. Det ringde 8minuter kvar. Alla tog sig dit de skulle vara och höll andan.

Vi såg på första akten och skådespelarna fångade publiken från första sekund. Alla var fängslade och aktörerna var fantastiska! Jag tror alla tappade sin nervositet någon gång i början av första låten och seglade iväg med glädjen istället. Jag hade ont i ansiktet efter att ha lett hela dagen. Andra akten var jag under scenen för att sminka och fixa hår. Vi alla såg till att frisyrer och smink satt som de skulle och rättade till någon om det var fel. Inga stora problem dök upp, alla var jätteduktiga, både på och bakon scenen. I slutet av andra akten började vi göra oss i ordning ordenntligt. Festen efter premiären hölls på Stora Elite Hotellet i Örebro. Knappt 3 minuter från teatern. Vi, sminkflickorna, sminkade oss och fixade varandras hår. Mycket mysigt och väldigt lättande. Vi var klara lagom till slutet av pjäsen. Aktörerna kom av scen och det var kramar gratulationer om vartannat. De fixade i ordning sig och sedan bar det av till festen.

Vi fick mat, vin och trevligt sällskap. Tacktal hölls och blommor delades ut. David De Silva, som gjort orginalfilmen och orginalmusikalen Fame var på plats. Han hade fattat tycke för visukalen och gratulerade alla. Tacktal kom från alla håll. Eller egentligen kom de från samma ställe men av olika personer. Alla tackades och fick rosor och ännu fler gratulationer. Maten åts upp och minglet avancerade till högsta prioritet. Vi(sminkflickorna) fick reda på någon gång den dagen att festen fortsatte på Frimis och att man i så fall behövde biljett dit. Vi gav oss ut i mingelhavet och letade reda på sådana biljetter. Vi fick en varsinn, eftersom de gavs ut på löpande band, och fortsatte sedan minglet.

Senare på kvällen satt jag med dansarna där de flesta var under 18år och kom inte in på Frimis. De ville inte att jag skulle gå dit heller. Men efter en inte allt för lång stund hämtades jag av sminkflickorna och vi gav oss av till Frimis. Jag hade aldrig varit där förut men det var ganska mysigt. Vi dansade och efter ett tag kom skådespelarna och de dansare som var över 18. De döva tjejerna presenterade massa folk för mig som jag inte har en sning om vilka de var men jag får säkert "tolkpoäng" för att jag umgås med dem och de känner säkert igen mig. Jag och resten av alla dansade hela natten lång. Lite innan två var det nästan bara jag och Romel kvar på dansgolvet (vi och folk jag inte känner) men vid det laget hade DJen börjat ge upp kändes det som. Eftersom stället stängde två så var det ganska tråkig musik. Vi bestämde oss för att gå. Jag åkte hem till Johnny och sov en välförtjänt sömn tills Johnny skulle till jobbet då jag vaknade till men somnade om.

Dagen efter då jag vaknade var det bara att duscha och käka frukost för att sedan bege sig till teatern igen. Sminket sattes på och blombuketter fanns över allt. En recension fanns i tidningen och den hyllade Fame. inte mer än rätt tycker jag. Min klass skulle se på föreställningen den dagen och jag tog ledigt under föreställningen för att själv sitta i publiken. Jag såg för första gången hela pjäsen och jag älskade den. Jag skratta, klappade och hindrade tårar. Precis som en bra föreställning ska tvinga en att göra. Citat jag plockat upp innan föreställningen: "Den är mer än två timmar, va?", "Jag tror den är tre timmar inklusive paus" och "Oj, vad lång den är". I pausen hörde jag en dialog;
"Vad tycker du hittills?"
"Sådär" (Med en handrörelde som Schlomo och Carmen använder om en låttext i pjäsen)
"Va!?"
"Nej, altså jag skojade, hahaa. Den är ju suverän." Och när pjäsen var slut "Ojoj, jag hoppas någon anna grät lika mycket som jag", "Synd att den är slut, jag hade kunnat sitta här tre timmar till" och helt enkelt "Gud vad bra den var!" Ska man kankse klassa det som en lyckad föreställning? Det tror jag. Jag tänker göra det i alla fall.

Ja visst ja, karnevalen. Samma dag som premiären fast på morgonen var det karneval. Vi fick sminka till den också men sminket var verkligen det roligaste. Själva karnevalen var långtråkig och svinkall, mest svinkall. Det var lite fint att alla var turkosa och det blev ett väldigt frekvent samtalsämne bland örebroarna fast jag hade gärna sluppit vara med. Strunt samma, det är över nu. Precis som premiären. Nu är det bara massvis av föreställningar kvar. Jag ser fram emot varenda en av dem!

Dessutom ser jag fram emot Kristiflygarhelgen för då kommer Johan till Stockholm! Yippie! Men först massa skola och massa föreställningar, se'n ledigt. Men nu först har jag typ slutat, jag ska i alla fall iväg och simma nu precis så... Take Care och Njut av min Wall of Text och plötsliga inslag av engelska!
Bye!

Äntligen har jag inget att göra. För det är bara då jag kan blogga. Den här veckan hade jag kompledigt från skolan för att vi får gå i skolan på kväller och helgen ibland så vi förtjänade väl en ledig vecka. Dessutom var det valborg så vi var lite lediga i alla fall. Jag och familjen var i Växjö hos farmor och farfar över helgen. Det var trevligt. Sådär gammaldags mysigt. Vi spelade mahjong och var i sommarstugan. Sista dagen vi var där plockade farmor fram gamla kläder som hon ville göra sig av med. Hon tyckte det var synd på så fina saker och ville ha mig och min syster i dem. Vi provade klänning efter klänning. Syster nöjde sig med en skjorta med spets, hon gillar inte klänningar "det är så tjejigt" tycker hon. Men jag gick hem med en ful, grön och blommig klänning från Marimekko, en grå långärmad klänning till knäna som syster tycker passar en sjuksköterska och sist men inte minst en ljust gråblå balklänning med grön sjal och gröna handskar. Balklänningen passade perfekt, de andra var lite sådär. Jag kände mig "typ vackrast i världen". Farmor berättade att hon bar den när hennes bror tog emot sin docktorsavhandling. Den var mycket fin.