Oj oj så djupt och seriöst det har varit här ett tag. Nej nu blir det lättsamhet! Johan var smart i helgen och köpte ett paket med 15ägg. Utan att tänka på att jag faktiskt åker på onsdag. Så nu har jag 9ägg kvar oh jag åker imorgon. Lite jobbigt. Någon som har tips på äggrecept?

Dessutom har jag 1½L mjölk att dricka upp. Det går nog. Tyvärr föredrar jag vatten, men det får bli mjölk nu bara för att få slut på det. Ja men idag har jag en ganska tung dag framför mig. Jag ska flyttpacka som fan. Det var planerat att jag skulle åka till Stockholm på fredag eller torsdag och den enda jag skuylle göra här skulle vara tt flyttpacka. Men igår fick jag plats med att tvätta kläder okså. Dessutom har jag bestämt mig för att klippa håret. Det ska jag göra innan jag åker. Och så vill min mor ha hem mig innan onsdag kväll eftersom det är Ólavsøka på torsdag. Det ska såklart firas. Från onsdag kväll till fredag eller något.

Men på fredag! Då händer något annat. Då ska jag och Johan ha "Avslutnings- och inför-inflyttningsfest". Han var inte så pepp på det och ville inte riktigt bjuda in sina vänner. Så jag bjöd in de av hans vänner som jag känner. Men jag hoppas han blir mer pepp med tiden. Han sa tat han skulle bjude in någora från KMU. Det är helt rätt. Skulle jag få som jag ville så skulle han bjuda in alla. Men men, jag brukar inte få som jag vill.

Nu till exempel, nu ska jag skynda mig som fan och försöka packa ner hela lägenheten. Och städa samtidigt. Och vika tvätt. Och diska. Dethär kommer gå bra känner jag. Med Eliza Doolittle på högsta volym kan det väl inte gå annat än bra? Hoppas jag. Det som är så fint väder ute... Jag vill gå ut och sätta mig och rita eller något. Men nej, fy mig! Nu ska jag kämpa hårt!
Tja!

Nu blir det djupt. Johan åkte till Enköping igår och jag är ensam kvar här i Örebro. Jag tvättar klädet och lyssnar på Massive attack. Då blev jag nostalgisk och saknande. Jag saknade tiden då jag kunde hitta vänner i kulturhuset, i bågen eller i tantolunden. det kan jag nog fortfarande iofs. Men det är inte samma vänner eller samma stämning. Saker har hänt och tiden har lett oss alla in på olika spår. Några hänger kanske fortfarande ihop och är vänner efter alla dessa år. Några kan ha skaffar partner och familj. Några kanske flyttar iväg för studier. Vad kan man göra... Inget. Tiden går alltid och förändrar oss varesig vi vill eller inte. Visst skulle man vilja dra ihop "gänget" igen och ses för gamla tiders skull. Men då skulle tankarna baa gå kring de som inte var närvarade. Kanske för att de inte finns längre. Kanske för att vi alla vet att sist vi sågs var på en minnenstund eller kanske till och med på begravningen. Ingen ville ha det så. Vi ville alla fortsätta leva våra fantastiska liv även efter sådana förluster. Men det blir svårt. Lätt ibland, man glömmer, man tänker inte, man lever i nuet, har det bäst. Men ibland så minns man. Varför man inte kan träffa dem igen. Vi hade många fantastiska stunder tillsammans. Jag skulle göra om varenda liten grej om jag bara fick. Men det går inte längre. Tiden har gjort sitt och nu är världen en annan.

Det är svårt att sakna. Det är jobbigt. Inte bara att sakna någon som är bortrest eller så, utan också någon man aldrig kommer träffa igen. Men också "den tiden" man minns. Som man aldrig kommer uppleva igen. Aldrig träffa de vännerna på samma sätt. Lava är fortfarande Lava. Men jag vill inte gå dit, det är tråkigt nu. Tiden har ändrat det. Tanto är fortfarande tanto, men samma sak där. Det är anorlunda. Jag saknar. Inte på det bra sättet som nostalgi. Men på det dåliga sättet; tankar om död.
Hejdå

Jag bloggar från jobbet. Dumma mig, sånt får man ju inte göra. Nej, jag har lite dåligt samvete. Men tiden kryper verkligen fram. Måndag efter en mysig, seg helg känns inte riktigt okej. Tiden har sniglat hela dagen och klockan är bara två! Jag har lyssnat på pf och filat naglarna större delen av tiden. Dessutom har jag faktiskt jobbat ganska bra. Tog en sen lunch och druckit mycket vatten. Men tiden går så långsamt! Jag fattar inte vad det är. Johan åkte till Enköping igår kväll men det känns som en evighet sedan. Och på fredag åker vi till Örebro för att börja packa flyttlådor. Ja, men det var ju inte det jag skulle blogga om, det jag skulle blogga om var ju jobbet. Jag översätter beskrivningar på märkliga produkter. Labb-produkter. Och det är väldigt tråkigt. Jag har alltså en lång lista med massa produktbeskrivningar som jag bara sitter och översätter från engelska till svenska. Det är skittråkigt. Men det är inte det värsta tycker jag. Labb-grejer är intressant, språk är också intressant. Men att sitta inne och göra samma sak tusen gånger om dagen är inte riktigt min grej. Just nu vill jag bara ha Johan tillbaka till mig, gosa lite med honom och ta det lugnt. Jag vill spela teater och måla. Jag vill göra det jag vill. Jag tänker aldrig spendera mitt liv på saker som jag itne vill. Ja, så kan jag ju inte säga eftersom det är det jag gör. Men jag kan väl säga att jag ska förbättra mig från och med nu? Jag har till och med tankarna på att vara så vuxen att jagt planerar min nästa sommar nu. Jag ska vara med på nästa års Ólavsöka och Johan ska med mig (tycker jag). Dessutom har jag planerat att delta på Medeltidsveckan. Vilket jag verkligen hoppas på att jag lyckas med. Nästa vecka köper jag ny kalender, då ska här planeras! Och jag ska börja ta kontakt med företag jag vill jobba på redan nu och försöka fixa ett trevligare sommarjobb nästa år.

    Åh! Jag ser fram emot det. Inte för att jag kan göra något annat nu när jag sitter fast här. Men! Jag har hopp för framtiden. Flytt till Enköping och få bo ihop med Johan igen, Ingen hyra men studiemedel rullar in, terminen kommer bli nice. Jag kommer pendla till skolan och hoppas på att det blir ett tillfälle till mer plugg och om det nu blir så kommer terminen gå riktigt bra. Eftersom jag pluggar något intressant så är det bara diciplinen och plugget jag saknar. Hoppas det blir bättre. Allt kommer bli så bra!

    Pusshej!

Jag valde rätt! Mitt dilemma igår gjorde mig aningen opepp och trött. Syster var sjuk och ville inte hänga med. Jakob skulle följa med till vad jag än valde. Så jag valde picknicken. Där hade ju folk sagt till mig att de ville att jag skulle komma. Till rave ville jag bara gå. Men det kommer ju fler sådana. Medeltida picknickar är lite mer sällsynta. Så jag gjorde mitt val. Lite magont av beslutsångest. Men jag kom ut i det vackra vädret och det kändes genast bättre. Träffade Jakob och det blev ännu lite bättre. Sen när vi kom fram till Skeppsholmen där picknicken skulle vara så lättade magsmärtan helt. Jag fick välkomstkramar från alla håll och fick slå mig ner brevid Pettro som sydde byxor och drack vin. De flesta var medeltidsklädda och några hade instrument med sig. Det spelades, sjöngs och dansades. Efter ett tag i solen i medeltidskläder började folk bada. dessutom fick jag klagomål på att jag var "oklädd"/"naken" (ej medeltidsklädd) och skulle skyla mig. Med kära vänners hjälp blev jag ikädd en mans-tunika och en huva. Tyvärr var huvan så varm att jag var tvungen att avstå. Men tunikan blev en vacker klänning till mig.

Det är sommar. Jag borde inte vara förvånad över värmen. men det är ju helt otroligt varmt. Det är nästan läskigt! Jag sitter i bikini i skuggan och dör av värme.