Avskrivning

Jag dör av dilemma! Det känns som mitt huvud dras i två olika riktningar. Jag har jättebra argument för båda sidorna. Det håller på att ploppa upp massa nya bra anledningar att göra båda saker. Jag vet inte! Jag måste fundera!

Idag kom jag till Örebro från Enköping. Jag är lite trött, var uppe sent och sov lite sådär inatt. Dessutom har det varit en intensiv dag i skolan. Imorgon kommer bli värre. Vi kommer ha teckenspråk hela dagen. Vi har bra lärare så det kommer bli roligt. Men det kommer vara grymt svårt och jag kommer vara så trött att jag säkert däckar direkt efter skolan. Nu kommer mitt dilemma; på torsdag morgon åker skolan till Läppe på läger för att komma hem fredag eftermiddag. Lägret kommer bestå av lekar, "lära känna varandra", fnissigheter, god mat, mer lekar, spel, ingen sömn (eftersom vi är 8 flickor som delar rum), fniss och fem miljoner foton ungefär. Jätteroligt. Om det inte hade varit så att på Lördag morgon måste all flyttpackning vara klar och vi flyttar. Det skulle vara mysigt att gå på läger. Men det skulle innebära att jag skulle bli tvungen att flyttpacka varje vaken timme fram tills fredag natt typ.

Mitt andra alternativ är att jag ehm "tar ledigt" från lägret (som är obligatoriskt) och flyttpackar noga och bra så som jag vill och kanske till och med får tid att göra saker som jag verkligen vill, typ rita, ta det lugnt, simma. Då lär flyttpackningen också bli med precis och jag lär bli mer nöjd med den och därmed få mer tid över på lördagen. Det vore trevligt. För då kan jag nog till och med ägna mig lite åt mina studier. Och det är ju de som är viktiga. Jag blir galen! Läger eller inte läger? Jag vet inte. Usch och fy. Båda är lika roliga, bara på olika sätt. Och båda är lika viktiga, bara på olika sätt. Jag vet inte. Jag hatar att vara såhär  tvådelad.

Blä, jag vet inte vad jag ska göra. Dock kommer jag inte fram till så mycket mer än dethär så jag ska nog rådfråga någon.
Bye!

Skolstart

Ja men hej. Förlåt att jag inte har bloggat på länge. Min underbara ursäkt är följande; när jag slutade jobba så var jag med Johan. Vi var isolerade i Spånga hos hans mor och bara var där. Vi låg på trädäcket och solade, badade i poolen, tittade på film och bara slappnade av. Sen plötsligt var semestern slut och vi åkte tillbaka till Örebro. Här har vi flyttpackat. Sen började skolan och han fick sin lägenhet i Enköping. Jag fick läxor första dagen som jag kämpat med och så har jag varit över i Enköping och sett lägenheten. Dessutom har jag utrett möjligheter till pendling. De är prima. Lite dyrt, men det var faktiskt väntat. Och min klas är lika driven som valigt. Det första eventet är idag. Vi ska försöka bli kompisar med ettorna, så vi ska leka/picknicka idag med dem (och resten av skolan) men mest dem.

Johan har kommit till min i Eköping nu. Jag har spelat Portal när jag väntat (fantastiskt spel!). Men nu är han här. Vi ska fördriva tiden och fixa oss och flyttpacka lite. Sen klockan fem bär det av till Stortorget för lekar! Så nu ska jag nagellacka lite mer.
Tjo!

Sista riktigta arbetsdagen

Japp! Nu har jag alltså en pinne i min arm. Det var skitläskigt och gjorde lite ont men mest för att jag var så rädd. Jag var så rädd att jag blev illamående. Lite dåligt av mig tycker jag, men det får var skitläskigt. Eller alltså, jag gjorde det väl läskigt innan men sen så var det inte så farligt egentligen. Förutom att jag var rädd. Det var rädslan som var jobbigast. Så.

Nog om det nu. Johan är snart på vag hem. Jag frågade när hans plan landade han svarade 18-19... Johan... Va? När är det planlagt att plandet ska landa? Hallå man brukar veta ungefär när planet landar. Det brukar stå på biljetten och sånt. En ganska exakt tid också. Och den brukar stämma. Men lilla Johan, 18-19? När ska jag då stå på centralen och vänta? Men men. Det får jag ta som det kommer då.

Nu är det mindra än tre timmar kvar tills jag slutar. Jag ska hem klockan fyra. Eftersom jag har nyinsatt pinne i armen måste jag vara försiktig när jag duschar. Men det kan jag leva med. Dessutom ska jag lägga på ett lager lack på naglarna. Har dock inte kommit på vilken färg än. Eftersom jag inte går i skolan och faktiskt får ha vilken färg jag vill på naglarna så måste jag ju faktiskt flippa lite. har haft lila och grönt. Nu börjar jag gå över till röd/orange/rosa färger. Men jag vet inte, vad tycks, en fin flippad nagelfärg? Förslag!

Det är trevligt att jobba idag. Tiden går fort, jag är verkligen sugen på kaffet jag dricker, kollegorna är pepp inför imorgon, jag har fått sovmorgon (pga insättning av pinne), slutar lite tidigare, det regnar inte, Jag har frukt och godis i min fruktlåda och frukten där har mognat nu, massa av produkterna jag ska översätta idag finns redan i katalogen och som pricken övet i; Johan kommer hem idag. Jag ska ju faktiskt göra något efter jobbet idag. Inte bara gå hem, äta och sova. Oh! Jag är otroligt pepp! Och sen kommer jag bara behöva arbeta typ tre timmar imorgon eller något. Yes! Jag har varit grym denna vecka. Och nu, med pinne i arm, så har jag gjort precis allt det jobbiga jag bävat för. Nu är det bara trevligheter kvar. Fram tills det kommer något jobbit i skolan vill säga. Men jag kommer nog vara lite pepp på skolan när jag kommer tillbaka och träffar alla kamrater.

Men ja. Inte så lång tid kvar tills jag slutar och dagen har gått snabbt. Som vanligt jättestora frågor i högtalarna. Men nu ska jag kämpa på lite till.
Tjo!

Eftermiddagsfika

Nämen! Två inlägg på en dag! Jag börjar bli bra på dethär med att blogga. Mitt lilla "blogg-mål" är väl att jag ska blogga en gång om dagen. Och att jag gör det två gånger på en dag nu är ett framsteg från att inte ens göra det en gång i veckan. Men! Jag bloggar nu för att jag är färdig med att översätta min lista. Egentligen ska jag börja på en ny lista men den förra var så otroligt jobbig och svår att jag är grymt nöjd att jag lyckades bli klar. Så för mina bedrifter ger jag mig själv belöningen att slösurfa och ta det lugnt ett tag. Dessutom spöregnar det och (som alla på facebook har konstaterat) åskar som fan. Jag tycker det är grymt läskigt. Det är ganska mysigt om man sitter hemma och kramas med någon. Men nu sitter jag på jobbet. Ensam vid en dator i ett kontor. Inte så mysigt. Obehagligt.

Låt oss byta ämne nu innan jag skrämmer slag på mig själv. I mitt slösurfande fann jag skon "Lita" av märket Jeffrey Campbell. Ja, jag har sett den förut och jag har gillat den förut och varje gång jag ser den vill jag bara ha den mer den är så snygg! Jag har dock varit lite anti en svart sko med brun klack. Inte så snyggt. Men nu var det då första gången jag såg just den skon med svart klack. Eller med klack som matchar resten av skon. Helt fantastiskt snyggt. Och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Mest eftersom skon kostar över tusen kronor på alla ställen jag hittat den. Jag har andra skor på min önskelista för kanske 400 spänn. Så jag tror tyvärr att Lita får vänta.

Dessutom har jag fått tårta. Det tycker jag är viktigt att nämna. En av mina kollegor hade födelsedag så han bjöd på tårta... Eller... De kallade den för tårta, egentligen var det bara en väldigt god kladdkaka med nötter i. Tårtkonsumeringen skedde precis utanför mitt kontor vid ett långbord. Alla deltagarna konsumerade också kaffe. Speciellt jag som lyckades tömma två av kaffemaskinens minimala koppar. Vid bordet diskuterades situationen i London, Ylvas man, Försäkringskassans idioti, ekonomi, tidningen från igår, skillnaden mellan bruk och missbruk av knark och så självklart vädret. Det hade ju börjat regna igen så de undrade om jag skulle hem. Mest eftersom regnet har en tendens att visa sig när jag kommer på morgonen och när jag åker hem på kvällen och gömma sig när jag sitter inne på kontoret. Men inte idag! Då tog regnet en kort paus på förmiddagen när jag precis kommit hit. Men men.

Som vanligt går "Jättestora frågor" varmt i mina högtalare, idag är det om mat. Jag känner starkt att jag vill göra skillnad även inom det här området men jag vet inte vad. Så jag tar istället och hoppas att fler blir veganer och att resten av hela världen fattar vinken någon gång. Inte ens jag som är så naiv som jag är tror att det någonsin kommer hända. Men jag hoppas i alla fall. Jag deltar i demonstrationen och hoppas med allt jag har. Det är väl allt jag kan göra. Än så länge är jag bara en privatperson med lite för mycket åsikter.

Och på tal om det! Jag har också tänkt mig att jag ska försöka lägga in lite av de bilder jag tar eller ritar här på bloggen. Dock får det vänta tills flyttlasset kommit på plats i Enköping och så. Det är ganska vimsigt just nu och sladdar och datorer och nödvändiga tekniska prylar är på lite olika ställen. Speciellt när man behöver dem. När vi kommit på plats i Enköping kommer jag däreom insistera på att ha allt på ett och samma ställe. Eftersom vi då inte kommer behöva ha med oss några katter när vi reser till Stockholm (snyft) så kommer jag kunna ha med mig lite mer prylar, däribland de nödvändiga tekniska. Ja och nu kommer då förklaringen; min kamera är nu i Örebro, laddaren till den är på okänd plats i mina föräldrars hus. Scannern är också i deras hus, men bilderna, pennorna och färgen är i Örebro. Min mobil har jag alltid med mig, men usb-kabeln till den är... ja, jag vet inte. Så saker går inte riktigt ihop för mig just nu. Men det ska det bli ändring på. Hoppas jag.

Nu är det dock hög tid för mig att återgå till mitt arbere. Det är ju bara två timmar kvar tills jag slutar. Sen kommer ju Johan hem imorgon. Så jag måste jobba duktigt nu. Så, håll reda på era tekniska prylar och bli veganer. Det är väl en fin sammanfattning?
Ciao!

Rensa tankar

Onsdag idag. Uff jag är lite virrig i mitt huvud. Idag är det onsdag. Jag ska lyssna på Jättestora frågor i p3 klockan tio. Har mackor till lunch, massa frukt och ska jobba tio timmar. När jag kommer hem ska jag duscha och få nya flätor. Dessutom ska jag försöka läsa klart min bok och rita klart bruden jag började på igår. Imorgon ska jag till Kista på morgonen och få en spruta och en pinna i armen. Jag är sjukt nervös men försöker att inte tänka på det. Sedan ska jag jobba till fyra ungefär tror jag, åka hem och sen kommer Johan! På fredag ska jag jobba lite men mest vara med Johan, sen på kvällen ska vi på Gustavs födelsedagsfest och sen på Lördag på Pias adjö-fest. Efter det är jag ledig fram tills nästa fredag då Olivia fyller 20, det ska firas och sen på lördagen åker jag och Johan tillbaka till Örebro för att flyttpacka och på måndagen börjar jag skolan. Mellan en vecka och två månader efter jag börjat skolan kommer jag och Johan flytta ihop till Enköping.

Oj oj. Tungt. Sommaren är över. Jag har ju knappt varit ledig. Fan vad tråkigt! Jag vill ha längre sommar. Mer... Sommar, sol, vänner, Stockholm och lov. Typiskt sommaren alltså. Måste gå så fort när man har roligt. Jag gillar't inte. Jag ser inte fram emot hösten. Jag fryser fortfarande från vintern ju... Jag har faktiskt inte ens badat på en strand. Eller jag har vadat. Men inte badat ordentligt. Så jag tycker att sommaren kan stanna upp lite och vänta på mig. Jag borde få ha lite ledigt och ta det lugnt lite först. Sen kan sommaren ta slut. Usch jag orkar inte. Skoltrött och allmänt semestersjuk.

Ja men jag kommer i alla fall få ganska bra med pengar eftersom jag inte kommer behöva betala hyra. Det kan jag ju se fram emot. Och självklart, bo tillsammans med min älskade sambo Johan igen. Ja, jag bor ju med honom nu... Men han är ju alltid borta så jag räknar inte riktigt med det. Men från och med imorgon så kommer vi vara tillsammans igen åh! Jag blir lite larvig, flickig, kär, rosa och fluffig men det får ni stå ut med. Nu har jag och Johan varit tillsammans i ett och ett halvt år ifall jag inte skrivit det än. Det kanske inte är så länge men det känns som en evighet och jag trivs så bra. Samtidigt som jag fortfarande får fjärilar i magen och blir röd om kinderna när jag inte sett honom på ett tag. Ja kärlek är fantastiskt. Man får hoppas att det fortsätter så.

Nej nu måste jag verkligen ta mig samman och arbeta lite. Jag har varit jättelångsam med jobbet hela veckan. Nu måste jag kämpa lite. Men jag orkar inte. Men jo, jag måste! Aja, jag får debattera lite med mig själv... Över en kaffe.
Hejdå!

Helt vanlig arbetsdag

Nu gör jag ett nytt försök. Jag skrev nyss ett fantastiskt inlägg, tryckte publicera och så fick jag "Sidan kan inte visas" i ansiktet och sen var inlägget borta. Jag blev lite ledsen så jag stängde ner och surade ett tag. Sen kom jag på att jag faktiskt inte har så mycket bättre för mig. Jag har helt otroligt tråkigt nämligen. Jag har lyssnat på "Jättestora frågor" i P3 med Johanna Koljonen och lite P3 dokumentär. Jag har jobbat hela dagen, började tjugo över sju. Det märks att sommaren börjar ta slut (liksom sommarjobben) så allt mitt jobb börjar tryta. Det är bara det tråkiga kvar. Det är så segt och drygt.  Så istället för att lägga ner min själ i jobbet och kämpa helhjärtat så surrar mina tankar runt i dessa stora frågor jag lyssnar på. Och det slår mig hur otroligt duma små minifrågor vi anser vara stora.

Immigrationen. Vad är det för skit? Det är väl ingen stor fråga? Folk får väl flytta hur de vill! Människor som måste flytta från sina hem till nya platser för att de inte kan bo kvar av olika anledningar kommer till Sverige och blir tillbaka skickade. Hallå! De kan inte bo där de bodde... Det går inte. Hjälp dem. Ge dem en lägenhet och låt dem betala den i efterhand. Mer folk gör mer arbetskraft. Låt dem bidra till samhället med sin erfarenhet och sin kunskap. Win-win! Sverige får ny kunskap, mer arbetskraft och mer skattebetalare, invandrare får en plats att bo och ett sätt att försörja sig.

"Men invandrare tar mina skattepengar"... Vad ska de annars gå? Vi betalar skatt för att den ska gå till de behövande i Sverige. Skattepengar ska hamna där de behövs. När familjen Invandrare fått "dina skattepengar" har de någonstans att bo, sen skaffar de arbeten och betalar skatt de också. Då betalar deras skattepengar din sjukhusräkning.

Så istället för att hata saker så; handla på second hand och var miljövänlig och klara dig även om du betalar skatt. Skatten går som sagt dit den behövs så det är bara bra att den finns. Ja, jag var jätteduktig i det förra inlägget, dethär blev bara huvudinnehållet av det men det får vara. Jag lär väl skriva mer vid annat tillfälle i alla fall. Så ha det bra!
Adios!

Nagellacksuttråkning

Favoritplagg i garderoben just nu: Ljusa slitna piratjeans med bandana-skärp.
Byter gärna garderob med: Gwen Stefani
Trivs bäst i: kjol och linne
Bästa stiltipset: Något man själv trivs i och själv känner att man vill ha. Inte något man sett någon annan ha.
Vanligaste färgen på mina kläder: Grönt, lila, vitt och svart
I höst kommer jag gå klädd i: Kappa, troligen fluffig eller bara söt. Och självklart dem obligatoriska halsduken/scarfen
Men absolut inte i: Blommigt!
Jag doftar just nu: Ldb summer någonting
Om du fick ett plagg/ en väska/ ett par skor gratis, vad skulle du välja?: Ett par helt vanliga svarta boots. Jag saknar nämligen sådana.
Höstens köp: Marinblå Tröja från flygvapnet
Höstens behåll: Vit kavaj
Höstens släng: Lila spräcklig löst sittande blus
En ideal höstoutfit: Feta svarta boost, ljusgrå tighta jeans, Svart kort tröja med ärmar till armbågen och en ljusgrå Kappa med fluffig krage!

Första dagen på jobbet idag efter "semestern". Dagen sniglade sig fram! Det kändes som hela veckan gick idag. Men det var bara en enda dag. Fyra kvar. Men men. Johan kommer på torsdag. Nu ska jag flätas. Sen sova.
Tjo!

Djup torsdagskväll

Jag satt nyss och såg på en dokumentär om delfinslakt. Sen blev jag ledsen och frågade Jakob vad jag skulle göra åt saken. Han skickade en youtube-länk på soldater som överraskar sina nära och kära. Vilket ju fick mig väldigt glad men jag fick tårar i ögonen. Så mina känslor har hoppat upp och ner denna kväll. Väldigt frustrerande att se dokumentärer om protester som har pågått sedan 70-talet men sker fortfarande. Nej, jag blir så ledsen.

Grejen med delfinslakt är inte att "åh små söta delfiner som dör, de som är så gulliga! Nej! Gråt och klagan" utan att ingen medvetet äter delfinkött. Istället så säljs delfinköttet som något annat valkött. Dessutom har inte de som dödar delfinerna något tillstånd alls. Ingen vet om vad som egentligen sker, men massa delfiner dör och annat valkött har blivit undersökt och man har kommit fram till att det faktiskt var delfinkött och inte det köttet det utgavs för att vara. Lite märklig mening men ni får stå ut. Delfinkött, liksom det mesta valkött, innehåller höga halter kvicksilver. Därför bör man vara otroligt försiktig med hur mycket man äter. Och helst inte äta det alls. Om man då är, exempelvis, gravid och ska köpa sig lite kött och det visar sig vara delfinkött så kan det betyda liv och död. Foster påverkas visst otroligt mycket. Jag blir rädd baara jag tänker på det! Jag menar... Jag är bara en konsument. Jag litar på vad det står på förpackningen. Jag kan omöjligt fixa all min mat själv, något måste jag lita på. Och i dagens samhälle handlar de flesta sin mat i butiker och då är förpackningen det enda man kan gå på. och om inte ens det är rätt så vet jag inte var man kan vända sig...

På Färöarna fångas det också val. Men det är väldigt lite. Kanske ett 50-tal om året om det är stor fångst. Och då är det bara valar som är i någons område. Altså mellan örana, i någon vik eller på annat ställe som kan tolkas som att de har virrat bort sig. Då är alla väldigt delaktiga och allt måste vara humant annars ska det inte vara alls. Om du inte kan döda en val på en sekund utan att skada den först så sår du itne vara med. Det tycker jag faktiskt är okej. Och alla tar bara så mycket de behöver. man har en viss mängd för varje familj. Om det till exempel är fyra personer i din familj så får du bara kött så att det räcker till dem fyra. Man slaktar aldrig mer än vad man "behöver". Om vi ska slakta till tio familjer så blir det tio. varken mer eller mindre. så några valar från flocken slipper undan, för de skulle bli överskott. Eftersom man itne kan sälja köttet eftersom det inte finns någon riktig efterfrågan så är det bara slöseri med överskott så några får slippa. Nu är det ju så att "min familj" är ett ganska löst uttryck. Man har kanske fru och barn. men man har ju mor och far och mostrar och kusiner och deras familjer också. Men det går ihop bra till slut i alla fall. Det blir aldrig något slöseri eftersom alla delar med sig.

Nu är det ju så att jag är en väldigt naiv människa. Men inte ens jag hoppas på att det skulle kunna fungera så som det gör på färöarna i hela världen. det finns aldeles för mycket människor som vill ha "lite mer". Aldeles för stor efterfrågan på det man inte har gott om. Förmycket intresse i det nya och spännande. Dessutom finns det aldeles för lite respekt för naturen och hur allt ska gå ihop. Det är bara en sak som går ihop idag och det ör förstöresen. Vi använder jordens blod (fossila brännslen) och förgiftar jordens lungor med dess gas. Vi förgiftar  dess vatten med våra utsäpp och därmed alla jordens invånare. Även oss själva! Vi behöver både luft och vatten. Och vi förgiftar dem båda. Helt fantastiskt hur dumt det är! Vi förgiftar jordens invånare och sen jagar vi dem och äter dem... Det känns också ganska dumt. Om Jag skulle behöva förgifta min mat för att få äta den ur en plastskål skulle jag hellre skita i skålen och äta med händerna.

Som tur är finns det många stora hjärtan i världen. Människor som bryr sig. Som inser att det är fel. Som också skulle äta med händerna. Tyvärr så finns det också väldigt många som inte håller med. Som inte riktigt vill inse hur illa ute vi verkligen är. Som inte vill se var som händer med moder jord. Som blundar för hennes lidande. Som hellre tömmer henne helt på blod, torkar ut henne, kväver henne och ser henne långsamt dö innan de börjar sörja och inse ett det är för sent. Jag är som sagt en väldigt naiv person så jag faller nog lite under det sistnämnda. Jag vägrar tro att det är för sent. Jag hoppas verkligen att det snart ska ske en förändring. Att vi snart ser hur vi alla torterar vår moder jord. Det är faktiskt så stort. Man måste börja någonstans för att avbryta den onda cirkeln vi hamnat i. Om man bara börjar på ett ställe tror jag att de andra problemen kommer lösa sig efter hand. Men det finns så otroligt mycket fel och dåligheter att jag inte vet var man kan börja. Fossila brännslen är ett allvarligt problem. Men eftersom det krävs så mycket pengar för att ersätta det med något är det inte många som vill offra sina fina jobb och dyra saker för det. Jakt på utrotningshotade djur är ett annat problem som är extremt akut. Jag menar... De är utrotningshotade. Sluta ta bort massa djurraser. Det är bara dåligt för allt. Och icke humana slakterier är ett till problem. Det känns ju verkligen inte som om någon vinner på det. Döda djuret om du måste. Man behöver väl inte tortera det för det! Hemskt. Det är bara fel. Det kan man bara sluta med. Usch! Och sist men inte minst. Förgiftning av... typ allt. Av till exempel kvicksilver. Djur äter varandra. Om en är förgiftad blir nästa det också. Det påverkar oss. Vi blir förgiftade. Mycket. Vi blir sjuka och dör av det här giftet och ändå fortsätter vi att förgifta djur vi äter. Det är ju bara dumt.

Nu har jag lättat lite på mitt hjärta. Det blev inte så mycket bättre. Men jag fick ner det i skrivt i alla fall. Hoppas att någon känner sig berörd och blir berädd att göra något. Jag menar. Det är inte en fråga om när vi ska lyfta på våra feta arslen och börja köpma. Det var typ på 70-talet någon gång. Och vi är inte ens färdiga än. nu måste vi lägga på ett kol eller två... helst två tusen kol! Vi skulle varit klara typ igår! Men vi måste i alla fall kämpa. Vår jord dör. Vår mat dör. Vårt vatten blir förgiftat. Vår luft blir förgiftad. Vi dör. När ska vi börja ändra på det? Jag tycker i alla fall att tiden är nu. Helst igår. Men eftersom inget hände så... Nu. Verkligen nu.

Så ha det så trevligt och ät inget gift, det är inte bra.
Pusshej.

KretaGreta

Oj oj oj. Nu var jag verkligen hemskt dålig på att uppdatera. Men hallå, det är sommar så ingen fast rutin finns. Johan kom hem för en vecka sedan. Det firade vi på tunnan. Det var en fantastisk kväll tyckte jag. Sedan dess har vi varit ganska isolerade hemma hos hans mor i Spånga. Vi har badat i deras pool och solat. Bara chillat och inte gjort så mycket. Vi var i Uppsala en dag och turistade, men inget annat särskillt har hänt. Imorse åkte han och familjen till Kreta och jag åkte hem till mina föräldrar. Jag tog med mig massa kläder som hans familj skulle ge bort. Eller ja, jag kollade igenom dem och provade dem. Sen tog jag hem de som passade och var snygga. Nu sitter jag och far och ser resident evil. Väldigt mysigt. Förhoppningsvis kommer fler uppdateringar senare.
Tjo!

Trianglar

För kärlek

RSS 2.0