Tema DNA
... och det är inte ens jobbrelaterat! Plötsligt blev det en väldigt seriös stämning här, känner ni? DNA-funderingar utanför labbet. Och seriösare blir det! Inte bara DNA utan till och med DNA inom brottets banor. För det första; varför finns bara DNA i brottsregistret registrerat hos brottsbekämpare? (Jag tänker inte säga "polisen" för jag vet att det är massa andra grupper som också försöker bekämpa brott så tro inte att det är superhjältar eller något som jag menar.) Om det nu sker ett brott och gärninsmannen (nej, inte bara män, men det heter väl så?) lämnar lite DNA. Men! Hen har inte begått brott förut så man vet inte vem det är. Tyvärr. Oh nej, vad jobbigt då kan vi inte ta fast den skyldige. Va!? Varför? Varför finns inte mitt DNA registrerat där? Vad är det här? Så jag kan begå ett brott om jag vill så länge jag inte lämnar mer än DNA? Men om jag har åkt fast en gång så får jag inte begå någora fler brott för då har de mitt DNA. Oh nej... Vad är det för fel!? Varför kan inte allas DNA finnas registrerat? Vad ska de göra? "Nja, Trianglar, vi hittade ditt DNA på denhär klubben och en vecka senare skedde här en våldtäckt" duh? Det skulle ju ingen vinna på. Men om det skulle ske en våldtäckt så är det högst troligt att gärningsmannen har lämnat DNA på offret och då är det väl fantastiskt om allas DNA redan finns i en fin liten superhemlig databas så att man kan hitta den DNA't tillhör. Jag blir så jävla ledsen när jag tänker på hur många grovt kriminella människor som går omkring fritt för att de har lärt sig "hur man gör".
Nej men nu tycker jag vi tar en roligare sida av DNA. En lite mer debattvänlig sida. Jag hoppas iofs att de flesta av mina ämnen är debattvänliga. Men ja, denhär andra sidan då; barn! Från brott till barn. Ja ett långt hopp kan man tycka men håll i er det kommer mer; barnsjukdommar och kroniska sjukdommar är temat på detta nya stycke. Ska man kunna förhindra dem innan ett barns födsel? Nu är det väl till och med förbjudet att forska om det? Kloning är väl förbjudet i alla fall tror jag. Men dessa kroniska sjukdommar som diabetes till exempel. ingen vinner väl något på att ha diabetes? Om man då kan förhindra det innan man föds, borde man göra det? Borde man få göra det? Borde föräldrarna få ansvaret att välja? Det kan väl vara bra att göra oss sjukdomsfria vid födseln... eller? var går gränsen då? När man nu kan bli sjukdomsfri vid födseln kan man ju kanske bli lite extra atletisk och kanske få lite bättre immunförsvar och lite... ja, var går gränsen då? Tänk om det gör oss svagare i andra aspeker? Evolutionen har fört oss till det stadium vi är i nu och då känns det som att det vore synd att mixtra med den så underbara evolutionen som tagit oss ändå från apstadiet till detta uppfinningsrika stadie. Men vi kan ju ta bort lite sjukdommar och tråigheter som ändå bara föder sorg... Hm... Svåra frågor här.
Nej, nu skippar jag tänkandet och ger upp för mina känslor att ta över. Jag tycker det är synd att vi alltid önskar och aldrig är nöjda. När jag säger vi så menar jag inte jag och mina, utan nästan alla jag mött. "Åh jag vill det och det" "Vad jobbigt allt är nu" men aldrig hör man hur bra det är nu. Det var bra förut och kommer bli bra sen. Men nu då? Nu är alltid dåligt har jag hört. Men jag måste tyvärr spräcka hål på min egen bubbla och säga att jag är otroligt lycklig. Det är sommar, varmt och skönt. Jag har börjat få lite fin färg och inte bränt mig. Jag bor hos mina föräldrar och min syster. Jag har saknat dem och vet att jag inte kommer se dem på länge sen när jag börjar skolan igen. Jag får vara i mitt älskade Stockholm och träffa mina underbara vänner. Dessutom har jag ett jobb som ger mig en gigantisk inkomst jämfört med studiebidraget. Nu komemr jag nog kunna betala hyra lite till. Jag flyttar till enköping efter sommaren. Då får jag bo tillsammans med Johan och träffa honom varje dag och sova i hans famn. Jag kommer ha närmare (och billigare) till Stockholm. Det kommer vara billigare så jag kommer få massa pengar över. Bara det kunde göra mig glad men till råga på allt så är jag kär. Och jag längtar så mycket efter min underbara Johan. Jag längtar efter helgen då han kommer hem och efter perioden på ett och ett halvt år då vi ska bo ihop igen i Enköping. Min larviga hemmafrusplan är att köpa en fet gästbok och få alla att skriva roliga saker i den när de är på besök. Och behålla den hela mitt liv! Det blir lite gulligt. Och göra det till tradition redan nu. Då kan jag ha gästbokshälsningar från att jag (nästan) flyttade hemifrån. Det känns värt.
Nu ska jag göra det roligaste jag vet(...)... Diska... Jag hatar att diska. Mina händer går sönder av diskmedel. Och jag spiller alltid på mig själv. Men! Sen ska jag sova, det ser jag fram emot.
Adios!
Och jobbet går bra?
Okej, idag var andra dagen på mitt jobb. Det flyter på, det är inte värdelöst. Det jag jobbar med är att översätta. åh vad kul det låter! Nej. Jag får en lista i Excel med namn på produkterna företaget säljer och jag översätter dem och skriver dem i kolumnen brevid. Och det är inte roliga grejer som man tänker "Åh! den skulle jag vilja ha" eller "jag undrar hur den ser ut". Det roligaste jag har översatt är Multipipett 5ML lila. jag tyckte det var märkligt att färgen ens stod med. Så roligt har jag på jobbet. En lila multipipett... Aja, forskare kanske också gillar färger. Annars är det mest flaskor, provrör, slangar och alla sorters pipetter och pipettställ. Otroligt roligt...
Jag började ju igår. Då blev jag presenterad för en annan sommarjobbare som började samma dag som jag "Cissi's dotter" som min mor kallar henne, Emma heter hon. Trevlig liten 17-åring. De andra tre som jobbar där är säljchefernas ungar. Jag störde mig på en kille som satt och spelade istället för att jobba. VDn's son såklart. De har alla tre en tendens att spela hög musik, störa möten, se på TV, snacka för högt, garva störande och allmänt inte jobba. Det störde mig lite eftersom jag har väldigt hög arbetsmoral. Om jag får ett jobb så lägger jag ner hjärta och själ i det. Inte på fritiden dock men under arbetstimmarna är jag dedikerad arbetare! Jag tycker att jag är duktig. Jag fick tretusen fraser. Alla inom biokemi. Om det var någon jag inte kunde fick jag kolla upp på hemsidan, google, wikipedia och så vidare så jag kunde skriva något i alla fall. När jag översatt så sätter jag färg på cellen för att veta att den är klar. Grönt-Översatt och bra, Gult-Översatt men dåligt/behöver lite hjälp, Rött-Kan inte/hjälp! Jag är så full av fantasi ibland, känner ni inte det? Nja. Jag var faktiskt nästan tvungen. Min handledare måste ju förstå det utan att jag ska behöva förklara det. Och efter jobbet cyklade jag och mor hem. Hon är trött i benen nu. Jag har min cykel i Örebro. så jag satt på hennes pakethållare.
Men det var idag. Igår var, förutom jobbet, en nervkittlande dag. Mor skulle cykla till jobbet innan för jag skulle åka med far. Hon gick ut genom dörren men kom in igen efter en liten stund... Med Bob! Han hade rymt genom badrumsfönstret och gömt sig under trappan. Vi började leta efter Alice. Hon var borta... Vi letade tills vi var tvungna att åka. Hon var borta. Jag åkte till jobbet, berättade för mor att katten inte blev funnen och vi båda satt med magont på jobbet i några timmar. På lunchen cyklade mor hem för att se efter om hon kommit hem eller något. Det hade hon inte. Vi satt med ännu mer magont resten av dagen. När vi kom hem efter jobbet gick jag, far och mor runt i trädgården och ropade på henne. Vi hittade henne inte. Vi förberedde oss på att sätta upp de pappar om hennes försvinnande som vi förberett under dagen. Jag var ledsen och la mig i hängmattan och suckade. Mor stor och letade i en hög ved. (Det blir ju en riktig spänningsberättelse här, det fortsätter jag med!) Plötsligt hoppade jag till. "Såg du henne?" ropade min mor men det hade jag såklart inte gjort, jag hade blundat. "Nej, men jag tror jag hörde henne". Vi lyssnade noga och jag hörde det igen. Från grannen i det vita huset. Jag gick fram till det höga, täta staketet som skiljde våra tomter åt och mycket riktigt, där stod hon. Hon fick syn på mig när jag kikade över staketet och jamade ännu mer. Jag stack in mina händer mellan plankorna. Men jag kom inte in så mycket längre än handlederna. Hon gosade in sig i mina händer och jag pratade med henne och uppehöll henne medans min far klättrade över staketet för att hämta henne. Han är en högljudd man och skrämde henne så hon smet in under deras hus. Jag fick lov att försöka klättra över staketet själv. Jag lockade fram henne och räckte henne över staketet till min mor som bar in henne. Vilken hemsk dag! Men ääntligen var hon hemma. Det första hon gjorde var att tvätta sig grundligt! Hon hade till och med koda på tassarna. Sen gick hon på lådan. Hon är ju en fin dam, sina behov utför man i lådan, ingen annanstans! Sen kom det viktiga; supergos. Hon jamade nästan oavbrutet om hon inte fick uppmärksamhet. efter ett tag kunde vi distrahera henne med en leksak men när jag skulle gå och lägga mig jamade hon fortfarande så jag var tvungen att ha dörren stängd för att få någon sömn. Idag är hon också ovanligt gosig.
Spänning i vardagen! Nu ska jag dammsuga sen sova. Jag vill ha krafter till imorn, då ska jag jobba extra länge för att få in lite extra timmar så jag kan gå tidigare på fredag. Då kommer Johan hem.
Nästa inlägg blir förhoppningsvis lite spännande åsikter. För tillfället kan jag inte få styckesindelningen att funka. Förlåt för det. Stå ut!
Sha!
Sommar igen då
Nu har det gått ganska lång tid. Ursäkta för det. Jag fick sommarlov och åkte till Stockholm. Jag har med min laptop men sitter inte så mycket vid den. Jag har så mycket annat för mig. Men idag är det spöregn och inget händer. Så här kommer blogginlägget of doom!
Jag kan börja med att be om ursäkt för att jag inte var med på min första skolavslutning! Fy på mig. Men jag hade faktiskt ganska bra skäl. Jag skulle infinna mig i Immanuelkyrkan klockan 10.00. Jag visste inte var den låg och hade aldrig varit i närheten av den delen av stan. Förutom en gång när jag gick fel. Så. Jag bestämde mig för att möta Johanna och malin innan eftersom de skulle ses vid stationen och gå tillsammans. Men jag blev dissad. Jag tror inte de hade fattat att jag skulle komma. Kommunikationsfel är bäst ibland. Det regnade och jag vandrade omkring mellan alla "tunnel vid ststionen" som jag kunde hitta. Höll koll på alla samtidigt. Men jag hittade inte dem. Sen antog jag att de redan hade åkt och jag hittade absolut inte till den där kyrkan själv. Och det regnade. Jag var trött, tjurig och omotiverad. Vad ska man göra på en skolavslutning i kyrkan ens? Så jag dissade och gick hem igen. Då packade jag och sen kom Johan hem.Det var väldigt trevligt. Vi hade gott om tid på oss så vi packade och tog det lugnt och sen tog vi ett tåg till Stockholm. Nu har jag varit här en vecka eller något och jag har fått ett jobb! Yay!
Om jobbet: mor och far har precis flyttat till ett hus (inte precis, nästan ett år sedan) det har varit vinter så de har inte kunnat göra så mycket. Nu är de klara med att gräva runt huset och göra så det inte blir fuktskador i grunden. Taket håller vi på med och så ska det byggas uteplats och planteras massvis. Jag frågade då min mor om jag kunde hjälpa till hos dem och få lön, lite lön så jag kunde betala hyran. Men det gick hon inte med på. Ett tag blev jag ganska nere men så ringde min mor och berättade att hon hade "fixat" ett jobb till mig. Så jag ska jobba från och med nu på måndag fram till den 12e augusti. Då ska jag sitta på ett kontor och översätta mellan svenska och engelska. Tema kemi och lab-grejer eftersom det är sånt företaget säljer. Det kommer nog bli svårt men jag behöver verkligen stimulera min engelska igen. Så det blir nog bra.
Imorgon är det midsommarafton. Jag ska förhoppningsvis fira den här hos mina föräldrar (ja tänka sig, jag har föräldrar som inte är skilda!). Johan kommer hem idag men jag åker först till sin mor för att hjälpa till med förberedelser inför morgondagens midsommarfirande och först efter det kommer han hit till mig. Själva midsommarfirandet då, jag hoppas att Johans familj firar på dagen och lite tidigt för min familj firar på kvällen, klockan fem-sex börjar firandet här. Om allt går som jag vill så kommer vi två först fira midsommar hos hans mor och sen hit till mina föräldrar vid fem-sex-tiden. Men när brukar saker gå som jag vill? Jaja, vi får se imorgon.
Denhär veckan har varit riktigt trevlig. Jag gillar inte när Johan är borta och jag inte har något annat att göra än att sakna honom. Så jag följde hans råd och höll mig sysselsatt. Jag Var på tunnan och åt med Jessica i måndags. Det var otroligt gott och hon betalade för allt. Det var inte meningen att hon skulle bjuda mig på en hel middag när vi kom dit eftersom vi lätt kunde dela på en potion men eftersom vi inte kunde bestämma oss mellan revben och vildsvin så köpte hon båda. Sen när vi ätit och druckit ganska bra så åkte hon hem eftersom hon skulle jobba dagen efter. Vid det laget hade Gustav kommit och satt med mig och vi pratade länge. Sen kom Anton också och Vi satt där tills det stängde. Anton och jag delade hemväg en bit och han berättade att han hade fribiljetter till gröna lund eftersom han jobbar där. Mina planer ändrades då ganska drastiskt och dagen som följde åkte jag altså till gröna lund vid 19-tiden och träffade Leo, Micke, Gustav och deras vänner. Jag fick en fribiljett från Anton och vi gick in. Väl inne stållde vi oss framför scenen och inväntade huvudattraktionen; Flogging Molly.
Konserten var fantastisk. de var otroligt duktiga live. Tyvärr så regnade det i början men en person i mitt sällskap hade paraply lyckosamt nog. Men det slutade efter ett tag. Så fort de började spela så trycktes vi bakåt av människor som tryckte sönder andra människor. Men det var nästan tur. vi slapp bli söndertryckta. Jag såg en medvetslös flicka bli ivägburen genom folkmassan. Inte nice. Och efter ett tag skapades en liten dansgrop till vänster om oss. Ja, jag kanske ska nämna att när vi trycktes bakåt så trycktes vi isär från våra vänner så det var jag, Leo och en av Gustavs vänner. Tre korta små flickor. Vi såg på hur människorna dansade. Leo och den andra tjejen ville dansa med dem men jag ville inte så de stannade kvar. Lite senare satt en snubbe på en annan snubbes rygg och de hoppade omkring. Sen hoppade han ner från ryggen och eftersom det hade regnat var det halt och han halkade och hamnade med ansiktet på marken. Hans vänner hjälpte till att lyfta upp honom och han var blodig i munnen och kanske saknade en tand. Såg ut att göra väldigt ont. Blod i hans ansikte och blod på marken. Blä. Alla som hade dansat tappade lusten på en och samma gång och alla stod stilla hela resten av låten. Resten av spelningen passerade utan större olyckor. När den var slut hittade vi Micke och hans tjejkompis men Gustav var borta. Till råga på allt var Gustav den enda som inte hade en fungerande mobil, den hade slut på batterier. Vi gick runt och letade efter honom men utan någån framgång. Vi hittade Kim och Pytte med sällskap men inte Gustav. Vi gick till Antons arbetsplats och såg efter där men enligt honom hade Gustav åkt redan. Men där hittade vi Fabian som jag inte träffat på ett och ett halvt år. Det var underbart att se honom igen. Jag märkte hur mycket jag saknat honom. Och inte bara honom, alla andra från "InIT-gänget". Jag hoppas på någon form av reunion-fest snarast. Men men, nog om det.
Okej, idag då. Idag ska jag åka och handla inför imorgon, jag ska städa inför imorgon, baka och laga mat. Allt inför imorgon. Ikväll kommer förhoppningsvis Johan hit efter att han har hjälpt sin mor. Det ska bli mysigt. Då ska vi titta på Game of Thrones! Ja, jag har också fallit för grupptrycket och börjat se på den. Dessutom har jag fått med mina föräldrar. De tittar också på den. Speciellt min far, han är jättefast! Men den är ju så spännande. Om du inte har fallit för grupptrycket än och börjat se på Game of Thrones så gör det. Det är så många trevliga spännande karaktärer och den är så genomarbetad och estetisk och bra. Lite mycket onödigt sex kanske så man vill nog inte se den med sina föräldrar (som jag) men den är otroligt spännande. Första avsnittet är lite förvirrande eftersom det är så mycket nytt men alla pusselbitar faller på plats i andra avsnittet och då är man kär och fast och allt är bra. Så nu fick vi med lite recensioner också, fantastiskt. Allt är visst bara bra idag. Förutom vädret. Eller... Vädret är jättemysigt! Om man är inne som jag. Dock skla jag snart ge mig ut till affären vilket jag itne ser fram emot. Men men. Man måste offra sig för midsommargästerna.
Märk väl hur otroligt duktig jag varit med styckesindelningen. Nu kan jag tyvärr inte skriva så mycket längre eftersom jag måste hinna städa klart innan klockan två. En timme, det måste jag hinna på. Men då måste jag sluta skriva nu.
Tjo!
