Fin frukost: rabarberyoghurt, kokos, solrosfrön och Cornflakes. Episkt. Jag gillar! Nu ska min mor arbeta så jag går och tränar, sen ta ett bad och så baka äppelpaj.
Ciao

Jag skyndade mig dit igår.. Men som vanligt var jag lite sent ute så jag frågade far om han kunde göra mig en bit på vägen. Det tyckte han väl var okej. Men sen kunde vi inte komma överrens om var han skulle släppa mig. Så det blev att han körde mig hela vägen. Johans syster och mor kom och öppnade för mig. Jag gav dem kakorna och sen kom Johan ner.Vi satt oss på hans rum och flyttade över filer med ett usb-minne. Det tog hundra år. Sen kom släkten. Det var lite lagom obekvämt. De var trevliga och så men eftersom de var helt nya för mig och hade jättemycket gemensamt med Johan som de snackade om så kände jag mig lite utanför sådär. Men det är väl helt okej. Bara den lilla detaljen att de såg att jag var obekväm med det och fortsatte ändå. Antar att de antingen gjorde det med flit för att de ju är "släkten" så det är liksom nästan meningen eller om de bara gjorde så för att de inte visste hur de skulle få mig att känna mig bekväm igen. Tror nog på det senare. De kom ibland med lite försök att få in mig i konversationer. Iofs konversationer som jag inte hadfe något med att göra och inte visste något om, som någons farmors kusin som låg på något hem och hade det dåligt och det var synd om. Men, jag vet inte! Jag har aldrig hört talas om tanten förut. Sluta at in mig i sådana jobbiga konversationer. Men men. Sen öppnades det presenter och Johan fick en htc-mobil. Han tyckte den var jättetuff och satt och lekte med den hela resten av kvällen. Sen drog släkten. Då tittade jag, Johan, Agrin och Sofia på The Ladykillers. Den blev omtyckt. Fast mitt i filmen så drog Johan och Agrin iväg på rökpromenad så då blev det avbrott. Sen efter filmen låg jag och Johan och snackade, lyssnade på musik och allmänt mysade. Efter ett tag blev Johan illamående. Han hade bara ätit kakor och tårtor på hela dagen. Han ville inte äta middag för han var så mätt efter fikat. Han blev bättre efter ett tag dock. Då satt jag i hans knä och hejade på när han spelade GTA. Det var faktiskt riktigt mysigt. Efter lite tankar kring illamåendet och mat bestämde vi oss för att äta lite yoghurt med müsli. Det blev dock jag illamående av så jag gick och la mig. Johan satt kvar vid datorn ett tag och jag låg och hade allmänt ont i magen på sängen.
Jag fick lite ångest för framtiden också, när jag ändå mådde dåligt. Jag blev lite ledsen över att jag inte har ett jobb och kommer snart bli desperat och åka ner till Växjö. Jag behöver ett jobb så jag kan få lite pengar (och något att göra på dagarna) så jag kan flytta till en liten lägenhet i förorten med min syster så vi slipper bo med våra föräldrar som nog kommer flytta till en minnilägenhet de med när min syster åker till usa i sommar. Någon som har lust att flytta ihop med mig? Jag kommer ändå aldrig vilja vara ensam. Och jag har hört att det blir billigare att bo om man bor flera i samma lägenhet. Man kan ju dela på kök och så. Och mat blir ju också billigare om man köper mer. Jag ser liksom bara bra grejer med det.
Men ja. Sen gick vi och la oss och imorse orkade jag inte gå upp när han gick upp för jag är så morgontrött numera så jag låg kvar i sängen när han pussade mig hejdå. Sen när jag väl vaknade så packade jag ihop mina saker direkt och åkte hem. Nu är planen att jag ska träna lite och sen sätts det igång med det som dagen egentligen ska vigas åt; imorgon. Hörs!
Adjö.

Det började med systerns födelsedag. Jag mötte henne i stan efter att vi gått om varandra två gånger. Jag drar en liten fin lögn för henne om att vi egentligen skulle firat hennes 15-års dag på en fin resturang men någon var sjuk så det gick inte och hela skiten var inställd. Hon tog det rätt lugnt men berättade sen att hon hade blivit skitledsen coh nästan börjat gråta. Min lilla sötnos då. Så vi skulle åka hem och döda tid och inte göra något tills mor och far kom hem och därifrån skulle vi improvisera. Det var vad jag ljög ihop vad planen var till henne. Och den stackaren trodde helt på mig. Så vi åkte hem. Satt och fotade och gullade lite på tunnelbanan. Och ja, lite bakgrundshistoria, jag skickade iväg Johan till Rio där han skulle köpa present från oss. Han skulle komma hem innan min och systern var planen men... När vi kom till Vällingby och ställde oss och väntade på bussen så var Johan ockdå där. Med Rio-påsen fullt synlig i handen. Åh, typiskt. Han gömde den lite snabbt under jackan så jag vet inte om hon såg den. Hoppas inte det i alla fall. Sen åkte vi i bussen och snackade om att spela wii eller nåt när vi kom hem och ha allmänt trevligt och så åkte vi hissen upp. Jag och Johan höll oss lite bakom Linnea och pussades så hon skulle gå in först. Det gick bra. Hon fjollade runt lite först men så fick hon upp dörren. Ut kom Elin, Fanny, mor och far och skrämde henne med konfetti, ballonger och gratulationer. Hon hoppade till lite och tjöt till i trappuppgången. De drog in henne och tog av henne ytterkläderna och alla hoppade omkring och var glada. Det serverades fika och tårta. Riktigt mysigt. Fanny, Elin och födelsedagsbarnet herself spelade wii halva kvällen och resten busade de. Båda flickorna sov över och Johan sov över hos mig.
På morgonen åkte Linnéa till skolan tidigare, för hon ville åka med Elin och Fanny som började lite tidigare än hon. Så hon hade massa tid att döda. Då sov jag förresten, sen åkte jag hem till Johan och då ringer min mor mig. Hon berättar vad min syster gjort i skolan, eftersom skolan ringt henne och berättat.
Linnea hade visst lekt omkring i korridorerna på skolan med sina polare och så skulle hon (av okänd anledning) sätta sig på en soptunna. Soptunnor står, som vi alla vet, inte alltid så stadigt. Inte ens de stora. Och som alla nog har gissat nu så ramlade lilla Linnea och slog i huvudet. Eftersom hon är döv på ena örat och grovt hörselskadad på andra så skulle ödet; gud, eller vad man nu tror på, självklart de till att hon slog i huvudet på den sidan som hon hade hörsel kvar i. Manillaskolan har stengolv och Linnea svimmade och blev hämtad. När hon kom hem var jag och min mor där. Linnea hade ont i huvudet men var inte yr eller något. Stämningen var allmänt spänd och vi väntade nästan bara på att hon skulle spy och det skulle visa sig att hon hade hjärnskakning. Men det kom aldrig. Nu har det gått två dagar och hon är numera helt döv. Den lilla hörsel hon hade bidrog till att hon kunde använda hörapparat och höra rätt så bra. Hon kunde också sätta sin ipod på högsta volym och lyssna på musik. Hon älskade det. Jag brukade höra något konstigt ljud ibland på kvällarna, och så gick jag in till henne så låg hon och försökte sova med ipoden i örat på maxvolym. Lite gulligt faktiskt. Men, nu kan hon inte göra det. För hon har blivit helt döv. Det enda hon hör är den ständiga tinitusen.
Idag skulle vi alla på middag, fast Linnea hade så ont i huvudet att hon inte orkade. Så mor bad mig vara hemma med henne ifall något skulle hända. Jag lagade mat åt henne och sen såg vi på film (9, den var bra) och åt chips och sen gick hon bara och la sig. Direkt efter filmen. Klockan var liksom knappt nio. Hon sover nu och jag blev lite orolig. Men jag antar att om hon har så ont i huvudet så är det väl trevligt med lite sömn. Jag är ändå orolig.
Men. Imorn ska Johan fira sin födelsedag (han fyller inte år förrän på tisdag men den firas imron) med familjen. Just nu så håller jag på och bakar kakor till det. Jag ska vara i Akalla klockan 12 har jag bestämt (han sa att det var då det började) och jag ska inte bli sen! Om jag tar den bussen jag har planerat att ta så kommer jag vara framme klockan 11:49 enligt sl.se. Man får ju hoppas. Åh jag är så nervös. Har aldrig träffat hans släkt. Åtminstone inte sådär. Men nu ska jag gå och ta ut den sista plåten med kakor. Sen ska jag nog sova.
Pusshej!

Underbart. Efter veckor av filförflyttningar och rensande av laptopen så har Johan äntligen fått tag i Windows 7 skivan och installerat det. Så. Nu har jag Windows 7 på min, före detta, supersega dator!

Det ska bli en överraskningsfest efter hennes skola här hemma. Mor, far, Elin, Fanny och Johan kommer vara här och vänta på henne. Så jag har suttit och ritat på ett grattis-kort. Men det är klart nu. Det blev fint. Jag blev nöjd. Tycker det är mycket mysigare att få ett hemgjort grattis-kort än att få ett köpt. Då finns det liksom massa kärlek bakom och det är så mycket mer personligt. Imorn ska jag möta henne i stan och döda lite tid så Elin och Fanny hinner hem till oss innan henne. Det kommer nog bli lyckat. Och jag ska nog köpa lite saker till henne i stan också. Hoppas jag hinner klart allt.
På tal om giraffer I LÖRDAGS fanns det inte riktigt någon plan. Träffade Alex på fredagskvällen. Han bad mig komma till Harry B James på lördagen. Så jag tyckte varför inte. Jag och Johan drog dit rätt tidigt, vid nio, innan de börjar ta inträde. Alex och "hans flicka" var redan där så vi slog oss ner med dem. Det var trevligt till en början men sen började de hitta massa vänner på andra ställen och drog ifrån oss för att hälsa på sina andra polare hela tiden och de presenterade inte oss men Det var ingen fara, jag snackade med Olivia, som hade förfest inför Tech Noir hemma hos sig, och hon tyckte att jag och Johan kunde komma och festa med henne. Det gjorde vi (vi hade ju hela kvällen på oss) Där blev vi välkomna med glada miner och underbara människor. Vi blandade drinkar med Absinthe eller Mitu. Kvällen var underbar. Vi lekte "jag har aldrig" och lyssnade på partymusik och de peppade inför Tech Noir. Jag och Johan blev smittade och när tiden var kommen att åka dit ville vi gärna följa med. Efter mycket om och men (och lite för mycket övertalning) bestämde vi oss för att komma med. Inträdet var 100:- så det gjorde lite ont i plånboken, men det var värt det. När vi kommit till Slussen så började vi dra oss mot stället där det skulle vara, så kom det fram en tjej och undrade var vi skulle. Vi förklarade och hon undrade om hon och hennes polare kunde hänga med oss för hon tyckte det verkade coolt. Det fick det ju självklart. De var från göteborg och dethär var deras första utekväll i Stockholm. De blev också sjukt nöjda med kvällen till slut. Vi kom in och allt gick som det skulle. Jag träffade på massa trevliga människor och folk jag inte träffat på länge där inne. Sjukt värd kväll med massa dans och hög musik. Underbart helt enkelt.
Så tillbaka till verkligheten. Snart ska jag gå upp. Så det är nog böst om jag går och lägger mig nu.
Farväl!

Ja jag är som valigt inte så bra på sånt. Men en vilktig händelse är väl att jag, som inte ätit banan på 18 år, har återupptäckt bananen igen. Jag har tyckt att banansmakande yoghurtar och liknande varit oätbara och lukten av banan var bara äcklig helt enkelt. Men igår ville jag gärna äta en banan efter träningen. Så jag tog de två godaste saknerna som finns och blandade med bananen. Detta resulterade i glass med banan och kanel. Det var sjukt gott! Jag har aldrig smakat något så gott! Det var helt underbart! Sen kom Johan på besök och jag berättade om min uptäckt för honom. Han blev nyfiken och provade. Han tyckte också att det var himelskt gott!
Oh well. Dagens planer då: Simma, sen åka in till stan och träffa Johan medans jag väntar på att min mor ska komma in för kvällens lapptäckeskurs. Sen blir det hem och sova... själv tyvärr... Men sånt är livet. Och nu först blir det lite städande.
Pusshej!