Jag vet inte vad jag ska ha på mig! Först ska vi äta fin middag och dricka vin och mysa, sen ska vi på bio och se Burlesque och sen åker vi buss till Sara (Baronbackarna) och festar. Det blir möjligen en resa tillbaka till stan också för krogrunda. Men nu ska jag laga mar och sätta på mig fint. Vad ska jag ha på mig? I alla fall, för att göra en återkoppling till rubriken så peppar jag med den här låten:

Adjöss!

Klockan 15.00 har jag arbetsintervju för ett (tror jag) telefonförsäljarjobb. Jag är inte särskillt pepp men det är bättre än inget. Jag har sökt massa jobb och har bara fått svar från det här. Blä. Men livet går framåt!

Nu är klockan snart 12 och jag har slagit upp alla idiom i Julstress-läxan. Jag har funderat lite på översättningen, målat nagellack och bokat tvättid. Jag vet inte om det är så bra. Men jag har nästan gjort det jag behöver. Nu ska jag bara plugga lite mer på ord och lite mer på julstress och sen tvätta och städa så han jag varit superduktig idag!

Johan spelar Empire. Det är spännande, jag fastnar på hans skärm när jag ska försöka plugga. Dumma mig. Men men. Nu ska här kämpas! Kärlek till alla!

Adjö!

Jag såg filmen "law abiding citizen" här om dagen. Den var så jävla hemsk att jag var tvungen att avbryta mitt i en scen och fortsätta dagen efter. Jag fattar inte hur människor kan ha hjärta till mord. Och till råga på allt styckmord. Enligt artikeln i Örebroar'n så kände den misstänkte mördaren kvinnan. Hur mycket man än hatar någon så kan man väl inte finna nöja i att skära sönder vederbörandes kropp och sprida runt delarna i sin stad? Fy fan! jag förstår inte var denna sjuka sinnesstämning kommer från! Vill vi inte alla bli gamla och lyckliga? Ha ett bra liv i alla fall? Jag kan verkligen inte tänka mig att någon skulle vilja leva bara för att förstöra någon annans liv? Riskera massvis (för få) år i fängelse för ett brutalt mord bara för att förstöra någon annans liv? Känns inte särskilt ekvivalent med det där "bra liv"... Nej. Det här med styckmord i lilla Örebro är lite mycket för mig. våldtäkt var fan på gränsen. Och sen när det blir vanligare att en flicka har våldtagits än att hon inte har det då tror jag nog att det är fler än bara jag som tycker det är illa. Och sen som lök på laxen så kommer ett styckmord som följd av en kidnappning.

det börjar kännas som en film. en sån där film som verkar spännande men är alldeles för gore för att jag ska vilja titta på den. Och så utspelar allt sig i lilla Örebro? Vad är det för skit!? Här finns ju knappt någon fattigdom? vad är det här? Jag flyttar till en mindre stad och möts av rubriker och styckmord, misshandel och våldtäkt? Nu får alla Örebroare ta sig i kragen och rycka upp sig. Visa sig från sin bästa sida och skapa rubriker med positiv anda. Sluta hata! Okej. hata får man väl göra men... Sluta förstöra liv för ditt eget hat! Egoistiska fanskap. Jag blir ledsen. De flesta av oss människor har familj och vänner som skulle sörja oss om vi dog. Ta er samman och sluta ha ihjäl folk!

Älska mer! Gör det ni är bra på och tycker är roligt och försök få ett så trevligt liv som möjligt och snälla, mörda inte varandra... Låter dumt men... KÄRLEK TILL FOLKET!

Pusshej!

Niclas la upp en länk på facebook. Jag brukar titta på vad han lägger upp, det brukar vara intressant. Men jag brukar inte läsa allt, bara skumma igenom det lite. Den här artikeln, som han la upp idag, fick mig dock att rysa. "Jag dör lite inombords" skrev jag till honom. Men det är jävligt milt jämfört med hur jag egentligen känner. Jag får nästan lust att åka till Malmö och få tag i de skyldiga själv och... jag vet inte... göra något! Vad som helst. Det verkar vara mer än vad polisen gör i alla fall. Det ska inte förekomma rasism i Sverige. Inte i så stor utsträckning i alla fall. Jag dör! Vi har kommit så långt med den tekniska utvecklingen och rasforskningen att vi fattat att det inte är någon fysisk skillnad på muslimer, judar, kristna eller vad fan som helst. Det är bara en tro! Låt folk tro vad de vill! Vi är ändå alla människor. SD kan ju ta och ta och göra något vettigt istället för att stoppa fingrarna i öronen och fortsätta hata. Ja, jag kan förstå att man kan tycka att det är dumt att ta in fler människor än vad man har arbeten till men herregud...

"Jag blir förföljd och misshandlad i mitt hemland för att min farfar var inte gillade vår ledare, får jag gömma mig i Sverige?"

"Altså... Nee... Vi har inte något jobb till dig så jag tror du får bli förföljd lite långre. Okej? Hejdå..."

Flyktingar kommer inte till Sverige för att de har hört att man kan ta jobb från svenskar här. Flyktingar kommer hit för att de inte har så mycket val. Det minsta vi kan göra är att låta dem komma in i vårt land. Att förse dem med någonstans att bo är ju också trevligt. Men skicka tillbaka dem!? Det är bara jävligt!

Sluta hata allihopa! Med kärlek kommer vi längre. Låt folk tro och tycka som de vill. Med demokratin kommer vi ändå fram till den lösningen som är bäst för majoriteten. I demokrati platsar inte hat och rasism. Förståelse däremot är en grundförutsättning. Om man lyssnar på andra kommer man förhoppningsvis till någon form av förståelse. Håller man för öronen och bara vill ha igenom sin egen röst blir man bara klassad som idiot och ingen kommer hålla med. Kom igen nu Sverige! Kärlek och förståelse!

Pusshej!