Jag började ju igår. Då blev jag presenterad för en annan sommarjobbare som började samma dag som jag "Cissi's dotter" som min mor kallar henne, Emma heter hon. Trevlig liten 17-åring. De andra tre som jobbar där är säljchefernas ungar. Jag störde mig på en kille som satt och spelade istället för att jobba. VDn's son såklart. De har alla tre en tendens att spela hög musik, störa möten, se på TV, snacka för högt, garva störande och allmänt inte jobba. Det störde mig lite eftersom jag har väldigt hög arbetsmoral. Om jag får ett jobb så lägger jag ner hjärta och själ i det. Inte på fritiden dock men under arbetstimmarna är jag dedikerad arbetare! Jag tycker att jag är duktig. Jag fick tretusen fraser. Alla inom biokemi. Om det var någon jag inte kunde fick jag kolla upp på hemsidan, google, wikipedia och så vidare så jag kunde skriva något i alla fall. När jag översatt så sätter jag färg på cellen för att veta att den är klar. Grönt-Översatt och bra, Gult-Översatt men dåligt/behöver lite hjälp, Rött-Kan inte/hjälp! Jag är så full av fantasi ibland, känner ni inte det? Nja. Jag var faktiskt nästan tvungen. Min handledare måste ju förstå det utan att jag ska behöva förklara det. Och efter jobbet cyklade jag och mor hem. Hon är trött i benen nu. Jag har min cykel i Örebro. så jag satt på hennes pakethållare.

Men det var idag. Igår var, förutom jobbet, en nervkittlande dag. Mor skulle cykla till jobbet innan för jag skulle åka med far. Hon gick ut genom dörren men kom in igen efter en liten stund... Med Bob! Han hade rymt genom badrumsfönstret och gömt sig under trappan. Vi började leta efter Alice. Hon var borta... Vi letade tills vi var tvungna att åka. Hon var borta. Jag åkte till jobbet, berättade för mor att katten inte blev funnen och vi båda satt med magont på jobbet i några timmar. På lunchen cyklade mor hem för att se efter om hon kommit hem eller något. Det hade hon inte. Vi satt med ännu mer magont resten av dagen. När vi kom hem efter jobbet gick jag, far och mor runt i trädgården och ropade på henne. Vi hittade henne inte. Vi förberedde oss på att sätta upp de pappar om hennes försvinnande som vi förberett under dagen. Jag var ledsen och la mig i hängmattan och suckade. Mor stor och letade i en hög ved. (Det blir ju en riktig spänningsberättelse här, det fortsätter jag med!) Plötsligt hoppade jag till. "Såg du henne?" ropade min mor men det hade jag såklart inte gjort, jag hade blundat. "Nej, men jag tror jag hörde henne". Vi lyssnade noga och jag hörde det igen. Från grannen i det vita huset. Jag gick fram till det höga, täta staketet som skiljde våra tomter åt och mycket riktigt, där stod hon. Hon fick syn på mig när jag kikade över staketet och jamade ännu mer. Jag stack in mina händer mellan plankorna. Men jag kom inte in så mycket längre än handlederna. Hon gosade in sig i mina händer och jag pratade med henne och uppehöll henne medans min far klättrade över staketet för att hämta henne. Han är en högljudd man och skrämde henne så hon smet in under deras hus. Jag fick lov att försöka klättra över staketet själv. Jag lockade fram henne och räckte henne över staketet till min mor som bar in henne. Vilken hemsk dag! Men ääntligen var hon hemma. Det första hon gjorde var att tvätta sig grundligt! Hon hade till och med koda på tassarna. Sen gick hon på lådan. Hon är ju en fin dam, sina behov utför man i lådan, ingen annanstans! Sen kom det viktiga; supergos. Hon jamade nästan oavbrutet om hon inte fick uppmärksamhet. efter ett tag kunde vi distrahera henne med en leksak men när jag skulle gå och lägga mig jamade hon fortfarande så jag var tvungen att ha dörren stängd för att få någon sömn. Idag är hon också ovanligt gosig.

Spänning i vardagen! Nu ska jag dammsuga sen sova. Jag vill ha krafter till imorn, då ska jag jobba extra länge för att få in lite extra timmar så jag kan gå tidigare på fredag. Då kommer Johan hem.

Nästa inlägg blir förhoppningsvis lite spännande åsikter. För tillfället kan jag inte få styckesindelningen att funka. Förlåt för det. Stå ut!

Sha!