Tema DNA

... och det är inte ens jobbrelaterat! Plötsligt blev det en väldigt seriös stämning här, känner ni? DNA-funderingar utanför labbet. Och seriösare blir det! Inte bara DNA utan till och med DNA inom brottets banor. För det första; varför finns bara DNA i brottsregistret registrerat hos brottsbekämpare? (Jag tänker inte säga "polisen" för jag vet att det är massa andra grupper som också försöker bekämpa brott så tro inte att det är superhjältar eller något som jag menar.) Om det nu sker ett brott och gärninsmannen (nej, inte bara män, men det heter väl så?) lämnar lite DNA. Men! Hen har inte begått brott förut så man vet inte vem det är. Tyvärr. Oh nej, vad jobbigt då kan vi inte ta fast den skyldige. Va!? Varför? Varför finns inte mitt DNA registrerat där? Vad är det här? Så jag kan begå ett brott om jag vill så länge jag inte lämnar mer än DNA? Men om jag har åkt fast en gång så får jag inte begå någora fler brott för då har de mitt DNA. Oh nej... Vad är det för fel!? Varför kan inte allas DNA finnas registrerat? Vad ska de göra? "Nja, Trianglar, vi hittade ditt DNA på denhär klubben och en vecka senare skedde här en våldtäckt" duh? Det skulle ju ingen vinna på. Men om det skulle ske en våldtäckt så är det högst troligt att gärningsmannen har lämnat DNA på offret och då är det väl fantastiskt om allas DNA redan finns i en fin liten superhemlig databas så att man kan hitta den DNA't tillhör. Jag blir så jävla ledsen när jag tänker på hur många grovt kriminella människor som går omkring fritt för att de har lärt sig "hur man gör".
Nej men nu tycker jag vi tar en roligare sida av DNA. En lite mer debattvänlig sida. Jag hoppas iofs att de flesta av mina ämnen är debattvänliga. Men ja, denhär andra sidan då; barn! Från brott till barn. Ja ett långt hopp kan man tycka men håll i er det kommer mer; barnsjukdommar och kroniska sjukdommar är temat på detta nya stycke. Ska man kunna förhindra dem innan ett barns födsel? Nu är det väl till och med förbjudet att forska om det? Kloning är väl förbjudet i alla fall tror jag. Men dessa kroniska sjukdommar som diabetes till exempel. ingen vinner väl något på att ha diabetes? Om man då kan förhindra det innan man föds, borde man göra det? Borde man få göra det? Borde föräldrarna få ansvaret att välja? Det kan väl vara bra att göra oss sjukdomsfria vid födseln... eller? var går gränsen då? När man nu kan bli sjukdomsfri vid födseln kan man ju kanske bli lite extra atletisk och kanske få lite bättre immunförsvar och lite... ja, var går gränsen då? Tänk om det gör oss svagare i andra aspeker? Evolutionen har fört oss till det stadium vi är i nu och då känns det som att det vore synd att mixtra med den så underbara evolutionen som tagit oss ändå från apstadiet till detta uppfinningsrika stadie. Men vi kan ju ta bort lite sjukdommar och tråigheter som ändå bara föder sorg... Hm... Svåra frågor här.
Nej, nu skippar jag tänkandet och ger upp för mina känslor att ta över. Jag tycker det är synd att vi alltid önskar och aldrig är nöjda. När jag säger vi så menar jag inte jag och mina, utan nästan alla jag mött. "Åh jag vill det och det" "Vad jobbigt allt är nu" men aldrig hör man hur bra det är nu. Det var bra förut och kommer bli bra sen. Men nu då? Nu är alltid dåligt har jag hört. Men jag måste tyvärr spräcka hål på min egen bubbla och säga att jag är otroligt lycklig. Det är sommar, varmt och skönt. Jag har börjat få lite fin färg och inte bränt mig. Jag bor hos mina föräldrar och min syster. Jag har saknat dem och vet att jag inte kommer se dem på länge sen när jag börjar skolan igen. Jag får vara i mitt älskade Stockholm och träffa mina underbara vänner. Dessutom har jag ett jobb som ger mig en gigantisk inkomst jämfört med studiebidraget. Nu komemr jag nog kunna betala hyra lite till. Jag flyttar till enköping efter sommaren. Då får jag bo tillsammans med Johan och träffa honom varje dag och sova i hans famn. Jag kommer ha närmare (och billigare) till Stockholm. Det kommer vara billigare så jag kommer få massa pengar över. Bara det kunde göra mig glad men till råga på allt så är jag kär. Och jag längtar så mycket efter min underbara Johan. Jag längtar efter helgen då han kommer hem och efter perioden på ett och ett halvt år då vi ska bo ihop igen i Enköping. Min larviga hemmafrusplan är att köpa en fet gästbok och få alla att skriva roliga saker i den när de är på besök. Och behålla den hela mitt liv! Det blir lite gulligt. Och göra det till tradition redan nu. Då kan jag ha gästbokshälsningar från att jag (nästan) flyttade hemifrån. Det känns värt.
Nu ska jag göra det roligaste jag vet(...)... Diska... Jag hatar att diska. Mina händer går sönder av diskmedel. Och jag spiller alltid på mig själv. Men! Sen ska jag sova, det ser jag fram emot.
Adios!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Trianglar

För kärlek

RSS 2.0