Det började med systerns födelsedag. Jag mötte henne i stan efter att vi gått om varandra två gånger. Jag drar en liten fin lögn för henne om att vi egentligen skulle firat hennes 15-års dag på en fin resturang men någon var sjuk så det gick inte och hela skiten var inställd. Hon tog det rätt lugnt men berättade sen att hon hade blivit skitledsen coh nästan börjat gråta. Min lilla sötnos då. Så vi skulle åka hem och döda tid och inte göra något tills mor och far kom hem och därifrån skulle vi improvisera. Det var vad jag ljög ihop vad planen var till henne. Och den stackaren trodde helt på mig. Så vi åkte hem. Satt och fotade och gullade lite på tunnelbanan. Och ja, lite bakgrundshistoria, jag skickade iväg Johan till Rio där han skulle köpa present från oss. Han skulle komma hem innan min och systern var planen men... När vi kom till Vällingby och ställde oss och väntade på bussen så var Johan ockdå där. Med Rio-påsen fullt synlig i handen. Åh, typiskt. Han gömde den lite snabbt under jackan så jag vet inte om hon såg den. Hoppas inte det i alla fall. Sen åkte vi i bussen och snackade om att spela wii eller nåt när vi kom hem och ha allmänt trevligt och så åkte vi hissen upp. Jag och Johan höll oss lite bakom Linnea och pussades så hon skulle gå in först. Det gick bra. Hon fjollade runt lite först men så fick hon upp dörren. Ut kom Elin, Fanny, mor och far och skrämde henne med konfetti, ballonger och gratulationer. Hon hoppade till lite och tjöt till i trappuppgången. De drog in henne och tog av henne ytterkläderna och alla hoppade omkring och var glada. Det serverades fika och tårta. Riktigt mysigt. Fanny, Elin och födelsedagsbarnet herself spelade wii halva kvällen och resten busade de. Båda flickorna sov över och Johan sov över hos mig.
På morgonen åkte Linnéa till skolan tidigare, för hon ville åka med Elin och Fanny som började lite tidigare än hon. Så hon hade massa tid att döda. Då sov jag förresten, sen åkte jag hem till Johan och då ringer min mor mig. Hon berättar vad min syster gjort i skolan, eftersom skolan ringt henne och berättat.
Linnea hade visst lekt omkring i korridorerna på skolan med sina polare och så skulle hon (av okänd anledning) sätta sig på en soptunna. Soptunnor står, som vi alla vet, inte alltid så stadigt. Inte ens de stora. Och som alla nog har gissat nu så ramlade lilla Linnea och slog i huvudet. Eftersom hon är döv på ena örat och grovt hörselskadad på andra så skulle ödet; gud, eller vad man nu tror på, självklart de till att hon slog i huvudet på den sidan som hon hade hörsel kvar i. Manillaskolan har stengolv och Linnea svimmade och blev hämtad. När hon kom hem var jag och min mor där. Linnea hade ont i huvudet men var inte yr eller något. Stämningen var allmänt spänd och vi väntade nästan bara på att hon skulle spy och det skulle visa sig att hon hade hjärnskakning. Men det kom aldrig. Nu har det gått två dagar och hon är numera helt döv. Den lilla hörsel hon hade bidrog till att hon kunde använda hörapparat och höra rätt så bra. Hon kunde också sätta sin ipod på högsta volym och lyssna på musik. Hon älskade det. Jag brukade höra något konstigt ljud ibland på kvällarna, och så gick jag in till henne så låg hon och försökte sova med ipoden i örat på maxvolym. Lite gulligt faktiskt. Men, nu kan hon inte göra det. För hon har blivit helt döv. Det enda hon hör är den ständiga tinitusen.
Idag skulle vi alla på middag, fast Linnea hade så ont i huvudet att hon inte orkade. Så mor bad mig vara hemma med henne ifall något skulle hända. Jag lagade mat åt henne och sen såg vi på film (9, den var bra) och åt chips och sen gick hon bara och la sig. Direkt efter filmen. Klockan var liksom knappt nio. Hon sover nu och jag blev lite orolig. Men jag antar att om hon har så ont i huvudet så är det väl trevligt med lite sömn. Jag är ändå orolig.
Men. Imorn ska Johan fira sin födelsedag (han fyller inte år förrän på tisdag men den firas imron) med familjen. Just nu så håller jag på och bakar kakor till det. Jag ska vara i Akalla klockan 12 har jag bestämt (han sa att det var då det började) och jag ska inte bli sen! Om jag tar den bussen jag har planerat att ta så kommer jag vara framme klockan 11:49 enligt sl.se. Man får ju hoppas. Åh jag är så nervös. Har aldrig träffat hans släkt. Åtminstone inte sådär. Men nu ska jag gå och ta ut den sista plåten med kakor. Sen ska jag nog sova.
Pusshej!