Onsdag idag. Uff jag är lite virrig i mitt huvud. Idag är det onsdag. Jag ska lyssna på Jättestora frågor i p3 klockan tio. Har mackor till lunch, massa frukt och ska jobba tio timmar. När jag kommer hem ska jag duscha och få nya flätor. Dessutom ska jag försöka läsa klart min bok och rita klart bruden jag började på igår. Imorgon ska jag till Kista på morgonen och få en spruta och en pinna i armen. Jag är sjukt nervös men försöker att inte tänka på det. Sedan ska jag jobba till fyra ungefär tror jag, åka hem och sen kommer Johan! På fredag ska jag jobba lite men mest vara med Johan, sen på kvällen ska vi på Gustavs födelsedagsfest och sen på Lördag på Pias adjö-fest. Efter det är jag ledig fram tills nästa fredag då Olivia fyller 20, det ska firas och sen på lördagen åker jag och Johan tillbaka till Örebro för att flyttpacka och på måndagen börjar jag skolan. Mellan en vecka och två månader efter jag börjat skolan kommer jag och Johan flytta ihop till Enköping.

Oj oj. Tungt. Sommaren är över. Jag har ju knappt varit ledig. Fan vad tråkigt! Jag vill ha längre sommar. Mer... Sommar, sol, vänner, Stockholm och lov. Typiskt sommaren alltså. Måste gå så fort när man har roligt. Jag gillar't inte. Jag ser inte fram emot hösten. Jag fryser fortfarande från vintern ju... Jag har faktiskt inte ens badat på en strand. Eller jag har vadat. Men inte badat ordentligt. Så jag tycker att sommaren kan stanna upp lite och vänta på mig. Jag borde få ha lite ledigt och ta det lugnt lite först. Sen kan sommaren ta slut. Usch jag orkar inte. Skoltrött och allmänt semestersjuk.

Ja men jag kommer i alla fall få ganska bra med pengar eftersom jag inte kommer behöva betala hyra. Det kan jag ju se fram emot. Och självklart, bo tillsammans med min älskade sambo Johan igen. Ja, jag bor ju med honom nu... Men han är ju alltid borta så jag räknar inte riktigt med det. Men från och med imorgon så kommer vi vara tillsammans igen åh! Jag blir lite larvig, flickig, kär, rosa och fluffig men det får ni stå ut med. Nu har jag och Johan varit tillsammans i ett och ett halvt år ifall jag inte skrivit det än. Det kanske inte är så länge men det känns som en evighet och jag trivs så bra. Samtidigt som jag fortfarande får fjärilar i magen och blir röd om kinderna när jag inte sett honom på ett tag. Ja kärlek är fantastiskt. Man får hoppas att det fortsätter så.

Nej nu måste jag verkligen ta mig samman och arbeta lite. Jag har varit jättelångsam med jobbet hela veckan. Nu måste jag kämpa lite. Men jag orkar inte. Men jo, jag måste! Aja, jag får debattera lite med mig själv... Över en kaffe.
Hejdå!