Djup torsdagskväll

Jag satt nyss och såg på en dokumentär om delfinslakt. Sen blev jag ledsen och frågade Jakob vad jag skulle göra åt saken. Han skickade en youtube-länk på soldater som överraskar sina nära och kära. Vilket ju fick mig väldigt glad men jag fick tårar i ögonen. Så mina känslor har hoppat upp och ner denna kväll. Väldigt frustrerande att se dokumentärer om protester som har pågått sedan 70-talet men sker fortfarande. Nej, jag blir så ledsen.

Grejen med delfinslakt är inte att "åh små söta delfiner som dör, de som är så gulliga! Nej! Gråt och klagan" utan att ingen medvetet äter delfinkött. Istället så säljs delfinköttet som något annat valkött. Dessutom har inte de som dödar delfinerna något tillstånd alls. Ingen vet om vad som egentligen sker, men massa delfiner dör och annat valkött har blivit undersökt och man har kommit fram till att det faktiskt var delfinkött och inte det köttet det utgavs för att vara. Lite märklig mening men ni får stå ut. Delfinkött, liksom det mesta valkött, innehåller höga halter kvicksilver. Därför bör man vara otroligt försiktig med hur mycket man äter. Och helst inte äta det alls. Om man då är, exempelvis, gravid och ska köpa sig lite kött och det visar sig vara delfinkött så kan det betyda liv och död. Foster påverkas visst otroligt mycket. Jag blir rädd baara jag tänker på det! Jag menar... Jag är bara en konsument. Jag litar på vad det står på förpackningen. Jag kan omöjligt fixa all min mat själv, något måste jag lita på. Och i dagens samhälle handlar de flesta sin mat i butiker och då är förpackningen det enda man kan gå på. och om inte ens det är rätt så vet jag inte var man kan vända sig...

På Färöarna fångas det också val. Men det är väldigt lite. Kanske ett 50-tal om året om det är stor fångst. Och då är det bara valar som är i någons område. Altså mellan örana, i någon vik eller på annat ställe som kan tolkas som att de har virrat bort sig. Då är alla väldigt delaktiga och allt måste vara humant annars ska det inte vara alls. Om du inte kan döda en val på en sekund utan att skada den först så sår du itne vara med. Det tycker jag faktiskt är okej. Och alla tar bara så mycket de behöver. man har en viss mängd för varje familj. Om det till exempel är fyra personer i din familj så får du bara kött så att det räcker till dem fyra. Man slaktar aldrig mer än vad man "behöver". Om vi ska slakta till tio familjer så blir det tio. varken mer eller mindre. så några valar från flocken slipper undan, för de skulle bli överskott. Eftersom man itne kan sälja köttet eftersom det inte finns någon riktig efterfrågan så är det bara slöseri med överskott så några får slippa. Nu är det ju så att "min familj" är ett ganska löst uttryck. Man har kanske fru och barn. men man har ju mor och far och mostrar och kusiner och deras familjer också. Men det går ihop bra till slut i alla fall. Det blir aldrig något slöseri eftersom alla delar med sig.

Nu är det ju så att jag är en väldigt naiv människa. Men inte ens jag hoppas på att det skulle kunna fungera så som det gör på färöarna i hela världen. det finns aldeles för mycket människor som vill ha "lite mer". Aldeles för stor efterfrågan på det man inte har gott om. Förmycket intresse i det nya och spännande. Dessutom finns det aldeles för lite respekt för naturen och hur allt ska gå ihop. Det är bara en sak som går ihop idag och det ör förstöresen. Vi använder jordens blod (fossila brännslen) och förgiftar jordens lungor med dess gas. Vi förgiftar  dess vatten med våra utsäpp och därmed alla jordens invånare. Även oss själva! Vi behöver både luft och vatten. Och vi förgiftar dem båda. Helt fantastiskt hur dumt det är! Vi förgiftar jordens invånare och sen jagar vi dem och äter dem... Det känns också ganska dumt. Om Jag skulle behöva förgifta min mat för att få äta den ur en plastskål skulle jag hellre skita i skålen och äta med händerna.

Som tur är finns det många stora hjärtan i världen. Människor som bryr sig. Som inser att det är fel. Som också skulle äta med händerna. Tyvärr så finns det också väldigt många som inte håller med. Som inte riktigt vill inse hur illa ute vi verkligen är. Som inte vill se var som händer med moder jord. Som blundar för hennes lidande. Som hellre tömmer henne helt på blod, torkar ut henne, kväver henne och ser henne långsamt dö innan de börjar sörja och inse ett det är för sent. Jag är som sagt en väldigt naiv person så jag faller nog lite under det sistnämnda. Jag vägrar tro att det är för sent. Jag hoppas verkligen att det snart ska ske en förändring. Att vi snart ser hur vi alla torterar vår moder jord. Det är faktiskt så stort. Man måste börja någonstans för att avbryta den onda cirkeln vi hamnat i. Om man bara börjar på ett ställe tror jag att de andra problemen kommer lösa sig efter hand. Men det finns så otroligt mycket fel och dåligheter att jag inte vet var man kan börja. Fossila brännslen är ett allvarligt problem. Men eftersom det krävs så mycket pengar för att ersätta det med något är det inte många som vill offra sina fina jobb och dyra saker för det. Jakt på utrotningshotade djur är ett annat problem som är extremt akut. Jag menar... De är utrotningshotade. Sluta ta bort massa djurraser. Det är bara dåligt för allt. Och icke humana slakterier är ett till problem. Det känns ju verkligen inte som om någon vinner på det. Döda djuret om du måste. Man behöver väl inte tortera det för det! Hemskt. Det är bara fel. Det kan man bara sluta med. Usch! Och sist men inte minst. Förgiftning av... typ allt. Av till exempel kvicksilver. Djur äter varandra. Om en är förgiftad blir nästa det också. Det påverkar oss. Vi blir förgiftade. Mycket. Vi blir sjuka och dör av det här giftet och ändå fortsätter vi att förgifta djur vi äter. Det är ju bara dumt.

Nu har jag lättat lite på mitt hjärta. Det blev inte så mycket bättre. Men jag fick ner det i skrivt i alla fall. Hoppas att någon känner sig berörd och blir berädd att göra något. Jag menar. Det är inte en fråga om när vi ska lyfta på våra feta arslen och börja köpma. Det var typ på 70-talet någon gång. Och vi är inte ens färdiga än. nu måste vi lägga på ett kol eller två... helst två tusen kol! Vi skulle varit klara typ igår! Men vi måste i alla fall kämpa. Vår jord dör. Vår mat dör. Vårt vatten blir förgiftat. Vår luft blir förgiftad. Vi dör. När ska vi börja ändra på det? Jag tycker i alla fall att tiden är nu. Helst igår. Men eftersom inget hände så... Nu. Verkligen nu.

Så ha det så trevligt och ät inget gift, det är inte bra.
Pusshej.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Trianglar

För kärlek

RSS 2.0