Inlägg från fjärran land.

Vi har kört omkring massa i detta fjärran land och tittat på diverse turistgrejer det vill säga typ allt överallt. Tyvärr har det varit massa dimma sedan vi kom så vi har inte sett så himla långt. Det har ställt till det för flygen så i en vecka har massa flyg varit inställda och försenade. När vi skulle hit var flyget också sent. Det går inget från Arlanda så vi tog bilen till Kastrup. Eftersom det är ganska långt så åkte vi tidigare än nödvändigt för säkerhets skull (hyff). Vi skulle vara framme vid 16 för att flyget skulle gå vid 18. Fast vi var framme lite efter 15 eftersom vi åkte tidigare. Redan när vi kom dit stod det att flyget var försenat till 21. Vi lämnade Kastrup vid 22 och det var inte ens säkert att vi kunde landa eftersom det var så fruktansvärt mycket dimma. Men vädret ändras så snabbt där så åkte vi visst ändå. När vi var ovanför ladningsbanan såg vi inte ett piss. Piloten tog ner oss en bit i molntäcket så jag inte ens såg ut till vingspetsen. Plötsligt var vi precis ovanför land... landingsbanan och vi var på marken bara några sekunder efter att vi kunnat se den. Vi landade och passagerarna applåderade. Inte en charterapplåd, en annan slags applåd. Efter att inte vera om man kunnat komma hem idag eller om en vecka så var det en lättadens applåd som utbröt. Det pratades om vilken duktig pilot vi hade och om vilken tur vi haft som fått landa i detta vädret. Och så snabbt. Flygen brukar ju flyga omkring lite ovanför innan de vågar landa. Men vi hade visst tur.

 

Allt bagage var med också, inga problem. Vi firade abbes födelsedag och det var säkert hundra personer där om inte mer. Abbe var nöjd som tusan även om han tyckte att det var en värdelös idé att fira honom alls. Men han blev glad till slut. Sedan fyllde Àki år också och det var massa folk hos honom också.

 

Utöver det så har vi umgåtts med släkt och vänner och tittat runt på detta märkliga lilla land. Så dimmigt och konstigt. Så snabbt förändrande. Är det hit man ska flytta kanske? Här finns runt trettio döva och kanske tre tolkar. Jag tror inte de kan behöva så mycket fler. Men det är så fint. Jag förundras över all konst som finns överallt, på alla sätt. Nåväl. Det sägs att man blir trött på detta minisamhälle av inskränkta människor som alla känner alla och är nyfikna som få, skvallrar som kacklande höns och är trångsynta som aldrig skådats.

 

Men vi får se var färden bär. Jag kanske behöver bli trött på detta ställe för att sluta dras hit. Men jag vill inte bli trött på det. Äsch, det får bli ett beslut för framtiden. Nu hoppas jag på att regnet avtar så vi kan åka ut med abbes vikingabåt och fiska lite middag.

Pusshej!