Sommarjobbet

Nu har den där sommaren börjat. Skolavslutningen var underbar och efterfesten var så fin. Jag kommer sakna grupp fyra en massa. Eller... De som var grupp fyra. Nu är det min tur att vara en i grupp fyra. Klassen som är duktigast i skolan, den kommer jag att gå i och vara en av. Måste erkänna att jag är lite nervös. Det sista året kommer gå så snabbt så snart är jag ute i arbetslivet och ska tolka på riktigt. Det är lite läskigt. Men innan dess så har jag ett helt läsår framför mig. Och nu närmast ett sommarlov.
 
Jag har jobbat min första vecka och är nu inne på min andra. Snar kommer Johan och hälsar på och den 10 Juli reser jag och familjen till Färöarna. Kära morfar fyller 80år och så var det länge sedan vi var där. Jag var ju där i somras med Johan men resten av min fanilj har inte varit där sedan jag jobbade på fiskfabriken. Så fyra år sedan. Lite för länge tycker jag. Åker gärna dit lite oftare än så.
 
Dagen idag började förjävligt. Syster åkte till Turkiet halv fem imorse (hon åkte hemifrån halv fem alltså). Och hon skulle väcka mig så jag kunde krama henne adjö (och ställa larm beroende på hur trött jag var och hur bra jag sovit) men det gjorde hon inte. Så tjugo över sju gick mor förbi min sovplats och sa "skulle inte du vara på jobbet klockan sju?" varpå jag vred på mig lite och slängde ett öga på klockan. Jag surade mig upp ur sängen, duschade och packade lite frukost och så cyklade jag till jobbet. En timme senare än planerat. Tur att jag har flexibla tider. Men så satte jag mig vid min dator och smaskade frulle. Jag slösurfade lite innan jag satte igång och hittade massa bloggar om håriga ben, feminism och hårleggings. Människors kommentarer på dem gjorde att livslusten bara drogs ur mig. Personer av kvinligt kön som hellre ville förföljas och antastas av killar än att visa sig med hår på benen... Va? Var har hon fått den uppfattningen ifrån? Jag skulle vilja säga att ingen frisk människa hellre skulle det. Det är nästan så att jag överanalyserar och funderar på om hon luras och kör omvänd psykologi. Men flera andra kommentarer var liknande så jag tvivlar på att alla i så fall var falska.
 
Och flera kommentatorer menade att alla feminister älskade hår på benen och alla feminister är, feta fula och avundsjuka och jag vet inte vad mer... Jag undrade först, vad feminister egentligen har att göra med håriga ben. Sen kom jag fram till att det verkar bara vara just feminister som förespråkar att människor ska få välja om de vill ha håriga ben eller inte och inte påtvingas någon rakningskultur för att "annars är du äcklig"... Men bara om du är kvinna. Va? Det är så mycket fel och konstigheter i det här resonemanget att jag blir lite magsjuk. Varför är det bara kvinnors kroppsbehåring som är ohygienisk? Varför diskuterar man aldrig mäns benhår? Varför känner människor sig tvungna att kommentera "fyfan vad äckligt" och "jag spyr" då bilder på håriga ben publiceras? Varför skulle feminister ha något speciellt utseende? Varför tycker alla andra sig veta hur och vilka feminister är och dessutom gör helt åt helvete antaganden? Och sist men inte minst, vad fan är det för fel på håriga ben?
 
Här följer min benhårshistoria: Mitt benhår är Hårt och vasst när det växer ut och lurvigt och långt när jag låter det vara. Jag hatar hårt och vasst men både renrakat och lurvigt är trevligt att ta på. Därför föredrar jag någon av de två stadierna av hårväxt. Eftersom mitt blir så himla långt så kan det sticka ut ut strumpor och vara i vägen på störande vis. Där har hårigt en nackdel. Men rakat hår växer ju ut och blir vasst så snabbt. Där har rakat hår en nackdel. Så vad jag gör med mitt betydelsefulla benhår beror helt enkelt på mitt eget humör.
 
Intressant va? Nej, inte alls. Ingen bryr sig om mitt jävla benhår. Låt det vara som det är. Sluta hata på folk som inte rakar sina ben, armhålor, kön, bröst och ansiketen. Låt dem sköta sig hygieniskt och bra själva. Jag blir så bitter på hur människor alltid vill lägga sig i hur andra ser ut för det är "fel".
 
Och så dessa normer... Normer är vägarna i ett samhälle ur makroperspektiv. De är inte regler. De gäller inte för varje enslild person. Och de är heller inte konstanta. Att försöka övertyga andra att hålla sig till normerna är oerhört destruktivt då det förhindrar en utveckling av de normer som inte funkar längre och i förlängningen förhindrar det utveckling av samhället vi lever i. Så sluta vara dumma i huvudet och låt människor bryta normer om de vill. Nej, inte ens bryta. Eftersom det inte är en regel så kan man inte bryta mot den. Låt människor följa eller inte följa normer och bara sluta vara så nedlåtande mot andra. Njut av utvecklingen. Tänk vad skönt att någon annan gjorde något så normbrytande så alla andra kan se hur det går.
 
Normbrytande nyhet: kvinnor slutade raka benen. Konsekvens: de fick håriga ben. Notis: ingen skadades. Håriga ben är inte farligt. Vissa kanske tycker det är fult, vissa kanske tycker det är fint. Vissa kanske tycker du är fin eller ful men vadå? Det är väl deras åsikt och inget som ska ändra dig? Nej, det ska det fan inte. Åsiktsfrihet och yttrandefrihet är ganska trevliga saker som finns i Sverige idag. Missbruka dem inte genom att leka high-school-film och tvinga människor följa normliknande regler för att vara ed i något som andra betraktar som "det coola gänget". Jag måste erkänna att det faktiskt är himla töntigt. Och jag är en som älskar barn- och ungdomsböcker och -filmer.
 
Så tvingas inte och var inte neggo. Njut av utvecklingen i det fantastiska livet vi alla har framför oss. Nu är den bästa stunden att göra något bra. Nu är en stund du aldrig får igen, den händer bara en gång i livet så gör det bästa av den. Kärlek till folket!
Adios!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Trianglar

För kärlek

RSS 2.0