Vaknade av att min mormor skrek på mig att jag hade ett telefonsamtal. Det var min mor. Jag kände inte för att prata med henne. Det var aldeles för kort tid sedan jag såg henne sist. Hon undrade om jag ville ha ett jobb på hennes företag, som inköpare. Sitta vid datorn hela dagen och dega bort. Prata i telefon och skriva mail mestadels. Det lät inte så kul tyckte jag men det är ju bara fram till sommaren så fine tyckte jag. Men då kunde jag uppenbarligen inte sluta till sommaren, utan då var det ett jobb jag var tvungen att jobba länge på. Nehe. Inget jobb värt att söka altså. För jag -ska- jobba i sandhamn. Det är bestämt. Jag har lovat. Och jag ser fett fram emot det. massa. Och sen var min mor också grymt negativ för att jag har bestämt mig för att inte gå på den där sömnadskolan som hon har hittat till mig. För jag har kommit fram till att sömnad inte ligger som 1a bland mina intressen. För jag vill gå på en grafisk skola. Det var jag skitglad över att jag kommit fram till och ddet krossades (självklart) också. För något sånt skulle jag ju aldrig komma in på. För att Ylvas dotter inte kommer in på nåt som hon har sökt till och hon har till och med gått på Södra Latin. Förlåt mor men, det skiter väl jag i! Jag ska inte söka till samma skola som henne. Jag vill inte gå i skola tillsammans med Ylvas dotter. Jag kommer söka till en som är så långt borta från henne som möjligt. Och om jag inte komemr in för att jag behöver förkunskaper, ja då fixar jag mig förkunskaper. Man får börja i botten och arbeta sig uppåt. om man vet vad man vill så finns det inget som hindrar en. Inget är omöjligt. Sikta mot stjärnonrna så når du kankse taket. Jag förstår inte vad hon tyker är så kul med att ha full kontroll över mitt liv. Men jag ska bara bo med henne några månader och sen bär det av till Sandhamn. Det är jag pepp på.
Sen gick jag ner i butiken och hälsade på Fridgerd. Hon och hennes bindiklubb ska åka till Klaksvik och shoppa idag. De har samlat småpengar i många år och nu ska de användas. Och de kom fram till att istället för att åka till London eller nåt så åker de till Klaksvik och shoppar. Hmm. Rätt smart om man redan har varit i London och så. De hade 11 tusen var eller nåt sånt. Vilket blir en rätt nice shoppingrunda att bara spendera på sig själv. Dock tvivlar jag på att hon inte kommer använda hälften eller nåt på sina barn. Men men. Hon hittar säkert nå fina saker till sig själv också. Sen skulle hon dra och packa. Då kom mormor ner och tog över. Det kom en gumma från jobbet och skulle handla. Det var trevligt. Hon berättade varför allt var så konstigt igår. Altså vi bytte fisksort mitt i altihopa. Den var grymt jobbig att skära och allt gick skitsegt. Och sen bytte vi tillbaka till Upsa (Vet itne vad fiskar heter på svenska) och de var jättestora. De var altså större än bordet. Det vill säga rätt jobbiga att skära och flytta och lyfta om det ska gå snabbt. Man måste ha stora rörelser och det går inte så snabbt. Men varför det blev så var nämligen för att det skulle komma en bil med den andra fisksorten, innan vi hade skurit klart det som fanns, men den bilen hade kört fel så den körde en jättelång omväg så den kom till Vestmanna efter att vi hade slutat. Och varför det är een sån "big deal" att byta fisksort är för att de får inte blandas så alla måste skära klart den första fisksorten samtidigt hälla allt dit det ska och sen tvätta allt jättenoga så det inte kommer något av den förra fisksorten i den nya. Det tar ett bra tag och många står bara där och segar tills det är klart (vi som står ute vid maskinerna sprutar vatten på varann istället för att sega hihi) och det får ju inte företaget nåt för så de förlorar massa pengar på det. Men vi anställda tycker ju att det är mycket roligare att få betalt för att göra precis vad vi vill än stå och skära fisk.
Och när jag snackade med Fridgerd (btw) så berättade hon att hon hade pratat med Joan som hade gått till Mica för mig och frågat efter kameran och den fanns inte där hade de sagt. Så... Jag har ingen kamera. Det är synd. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag älskar min kamera. Ska jag köpa en ny? Jag vet inte. Det är ju dyrt. Och jag ska köpa ny mobil och musikspelare när jag kommer hem till Sverige. Det är inte som att jag har råd att göra av med alla pengar jag har på samma gång. Åh vad jobbigt. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan min kamera. Dagens I-lands problem... Men Fridgerd ska hjälpa mig att sätta in en annons i tidningen om borttappad kamera så kanske någon vänlig själ kommer tillbaka med den. Och hon håller med mig i det att bara inte min mor får reda på det så är det okej i alla fall. Hoppas den kommer tillbaka.
Igår var jag nära att köpa smink för flera hundra kronor bara för att det var på rea haha. Men jag var smart och dissade i sista sekund. jag behöver det ju inte... Men men. Och nämnde jag att jag är grymt pepp på Sandhamn? Well well det är jag.
Och Just jack är ett gryyymt bra band. Alla borde lyssna på dem.
Nu ska jag fixa ihop mina saker och sen jobba. Tjolahopp!