Dagen som bloggen blev skapad på. Inget jobb, självklart. Det kommer så lite fisk. Vet inte riktigt varför. Det sägs att det är för att haven har blivit den där lilla graden varmare eller nåt och fisken flyttar på sig eller dör, så trålarna får inget. inga fiskebåtar får ens lika mycket som de fick förra året. Det är jättesynd. nu när jag kommit hit för att jobba så är det inget jobb! Gah. Jag dör. Då får jag ingen lön heller. Och till råga på allt så är det skittråkigt att bara sitta hemma hos mormor och morfar och inte göra nåt alls. Och när jag vandrar omkring planlöst så kommer det alltid någon och försöker övertala mig att äta godis eller kakor (och precis nu började sugar sugar på radion...) och eftersom jag itne har nåt bättre för mig så, visst. Så äter man och så äter man mer och mer. Jag kommer vara värsta tjockisen när jag kommer hem till Sverige igen... Och jag kan itne gå ut och springa eftersom det är skyfall nästan varje dag och jag har bara tygskor som blir genomblöta direkt och har inte råd att köpa ett till par kängor (de är i sverige). Och simma kan jag heller inte (som jag brukar) eftersom poolen här i vestmanna tillhör skolan så jag tror inte den är allmän och den enda simhallen ligger i havn och då kostar det 50 spänn att bara ta sig dit, det pallar jag inte, och så tar det minst en halvtimme, det pallar jag inte heller. Så jag ligger och krälar på mitt golv och försöker göra situps och armhävningar och allt vad det heter så gott jag kan. Men det är ju grymt tråkigt så det blir inte alltid av. Slutsats: Jag kommer vara tjockis när jag komemr hem. Tyvärr.
Nu byter jag helt ämne till mitt öra! Min mor tycker att min industrial är så äcklig, jag har en pinne genom örat. Jag tycker den är fin. Men hon bryr sig så pass mycket om mig att hon haar tvingat sig att inspektera den ändå och hon tror att den är infekterad. Jag tvivlar eftersom den inte känns infekterad... Men det är ju bättre att ta det säkra före det osäkra och eftersom min mor har varit sjuksyster så svalde jag min stolthet och frågade henne hur jag skulle göra. Hon sa bara att hon skulle fixa det och någon dag senare gav hon mig en mystisk flaska med en genomskinlig vätska innuti. Klorhexidin står det på den. Det låter rätt smärtsamt. Så jag var jätterädd att det skulle göra ont, jag visste ju itne om mitt öra var infekterat eller inte. Så jag har skjutit upp det jättelänge. Tills idag. Idag bestämde jag mig för att göra det. Jag läste på flaskan hur man gjorde. "tvätta i och utanpå såret flera gånger om dagen" well well, det kan väl inte vara så svårt. Men det lär göra ont. jag sköt upp det lite till. klockan fyra ungefär så gjorde jag det till slut! vätskan luktade illa och det var svårt att dränka topsen i det men jag lyckadet och tvättade örat med det, eftersom jag duschat för itne så länge sedan var staven ren och fin och gled lätt igenom örat med vätskan på sig, den var kall (inte riktigt men  den var kallare än mitt öra i alla fall) och det var skönt, det brännde inte ens, som det gör med saltvatten, det var bara som att ha på kallt vatten. Nu såhär lite efteråt så är örat lite varmt och så men det har fortfarande inte ont. Ska kolla upp med någon som kan sånt där kemi vad den här klorhexidin faktiskt är till för, och om det ska göra ont om man har infektion. Men jag är glad i alla fall, antingen har jag ingen infektion eller så kommer det inte göra ont att bota den. Så jag är glad
Dock är jag lite hungrig. Har lovat mig själv att inte gå och småäta om jag inte är hungrig, men nu blev jag hungrig, men nu är det ju bara en timme kvar till kvällsmaten så jag kan nog hålla ut lite till.
Men nu ska jag gå och rita.
Tjolahopp!