Lite innan denna mysiga utgång fick jag ett brev hem till mig. I brevlådan. Ett sånt där gammaldags pappersbrev. Jag tycker om att få såna. Det känns lite trevligare än e-mail. I alla fall. Det kom ju hem till mig, i Hässelby, och jag var ju i Akalla. Min mor ringde och berättade att det hade kommit. Jag fick min syster att öppna det och läsa det för mig. Det var ett brev från Örebro. Det blev som jag hade tänkt mig. Jag kom in på Fellingsbro Folkhögskola! Jag kom in! Jag ska flytta till Örebro! Örebro. Det är långt bort. Långt bort från Knyft. Långt bort från Jessica och alla vänner. Långt bort från Johan. Personer som jag får ont i hjärtat av att sakna om  jag är borta från dem i mer än en vecka. Ska jag nu flytta iväg ifrån. Långt iväg. Jag är väldigt nervös. På riktigt. Tänk om det blir som när jag drog till Färöarna. Med massa hemlängtan. Tänk om jag bara blir seg och sitter fast vid datorn för att jag längtar så mycket. Blä! Jag vill inte det. Men åh vad jag ser fram emot att flytta samtidigt. Jag ska köpa en ny säng äntligen. Och om allt går som jag vill så ska jag nog köpa katt också! Av Mark. Men det beror ju på om jag får någonstans att bo där jag kan ha katt eller inte. Till råga på allt så kom inte Martina in. Vilket betyder att jag inte känner en enda människa i Örebro. Hoppas det är mycket trevligt folk i min klass. Hoppas det blir en bra klass. Enligt ettorna (de som blir tvåor när jag börjar) så är det väldigt bra sammanhållning i hela skolan. Jag är ändå nervös. Tänk om jag får gå med CODA-klassen. Det skulle faktiskt inte vara en omöjlighet. Och då skulle jag säkert vara sämst i klassen. Det skulle vara jättetrevligt. Då skulle jag lära mig så mycket bara av mina klasskamrater. Det vore riktigt trevligt. Då kanske jag bara skulle behöva gå tre år. Men även om jag skulle gå fyra år så skulle det sista året blir helt underbart eftersom min syster flyttar ner då också. Men ja. Jag vet inte. Jag är nervös. Men det ska bli så spännande. Äntligen få ta hand om sig själv. Ingen som bestämmer när man ska göra vad. Och vad man ska göra. Ingen som tjatar. Ingen som klagar. Min egen inredning. Min egen mat. Det känns nästan overkligt. Eller okej det känns riktigt jävla overkligt. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag har varit i Örebro en gång förut och det var när jag gjorde intagningsprovet i den där skolan. Jag blev nästan påkörd av tio cyklar på tio minuter eller nåt. Hela Örebro är kontrollerat av cyklister. Jag måste ta med mig min cykel. Men jag antar att det blir lättare att flytta (ja, på tal om ingenting) eftersom jag vet att min syster ändå inte är hemma. Hon åker ju till USA samtidigt som jag flyttar. Jag kommer ju knappt ha någon kontakt med henne alls! Hon kommer plugga massa, jag kommer plugga massa. Shit, vi kommer ju dö. Och mor och far. De har sagt att om båda barnen drar så flyttar de nog till en mindre lägenhet. Det låter ju bra. Så vi alla flyttar. Till och med Johan kommer flytta. När han kommit in på Nackademin. Stora förändringar är läskiga. Men men. Den förra gick till det bättre så denhär kommer nog också bli bra. Man kan ju hoppas. Ja. Det känns bra i alla fall.  Lycka till till mig själv. För jag är bäst och kan lätt klara av det här! Woho! Kom igen, mig. Jag är nog pepp egentligen. Bara lite för nervös för att det ska märkas. Hihi!

Tjinixen!