Jag har fattat att det snöar och jag hoppas att alla andra har gjort det också så jag skiter i att skriva om det. Istället tänkte jag berätta om gårdagens äventyr. Först jobbade jag. Det var okej, tiden gick snabbt. Sen skulle jag åka på taco-kväll hos Sara. Baronbackarna skulle jag till. Jag visste inte vilken buss jag skulle ta eller hur lång tid det skulle ta. Efter mycket reserach så blev jag sen (såklart) men bara en halvtimme. Men jag hittade att jag skulle till Baronbackarnas centrum och en karta på var jag skulle ta vägen efter det. Jag gick av bussen, det var mörkt och läskigt och jag började mitt sökande. Nummer 159 bodde hon på. Jag irrade runt och hittade nummer 153, sen tog det slut! Jag irrade runt lite till och sen blev jag ledsen och försökte hitta tillbaka och börja om. Mina fötter värkte och jag visste inte var jag var. Bussen hade anlänt ungefär 19.00. Nu var den 19.30 och jag hade inte kommit någonstans. Jag blev deppig och försökte hitta busshållplatsen. Jag hittade en, fast det var en annan. det verkade lite småkonstigt. Jag hade irrat bort mig totalt till en annan busshållplats. Men det var i allafall ett ställe dit en buss skulle komma förr eller senare. Nästa problem då, vilken sida ska man stå på. Det fanns inga skyltar på någon av hållplatserna. På den med busskur fanns en tidtabell. Fast jag fattar inte riktigt dem här i örebro. Eftersom det står både var den kommer från och var den är påväg och jag vet inte vilken som är vilken. Men det stod i alla fall att den bussen med busskur skulle komma 20.14, "om 45 minuter". Jag hoppades att bussen på andra sidan skulle komma först i så fall så jag gick och ställde mig. Jag höll ständig utsikt efter båda bussarna ifall den andra skulle komma för tidigt eller något men ingen kom. Jag väntade och väntade. Till slut kom en man och satte sig i busskuren. Jag frågade honom vilken buss man skulle ta för att komma in till stan. Han sa att det var den med busskuren, den som skulle gå 20.14. Jag tackade och ställde mig där. Fast jobbigheterna fortsatte. Mannen hade visst tråkigt och började prata med mig. Han frågade vad jag hette och var jag bodde och så vidare. Jag ljög lite så att han inte skulle hitta hem till mig. Det skulle varit läskigt. Efter ett tag satte jag på musik på mobilen och satte hörlurar i öronen för att få honom att fatta att jag inte ville snacka med honom. Han pillade på sin mobil istället. Sen kom en tant och ställde sig att vänta också. Då gick mannen iväg och pratade i telefon. Bussen kom och han hoppade inte på den. Jag åkte hem och var ledsen att jag missade taco-kvällen. Johan kom och kramade mig när jag kom in och tröstade mig från med nedstämdhet. Till råga på allt så hade jag glömt min mustasch hemma (som jag skulle ha på taco-kvällen). Blä på allt! Jag var sjukt ledsen.