Vi alla känner till den där leken som alla barn leker, när den ena frågar "ska vi leka?" och den andra svarar "visst!" och så är leken igång? När man blir äldra försvinner den leken och ersätta av "Ska vi leka?" "Vad ska vi leka då?". Jag är nog inte ensam om att tycka att det kan vara lite synd. Men frågan är om jag är ensam om att tycka att politiker verkar ha kvar den där underbara förmågan. En lek man leker och kommer på eventuella regler allteftersom. Reglerna jag väljer är regler som är gynsamma för oss båda, men mest för mig. Jag leker i min värld och du i din. Vi behöver inte leka tillsammans egentligen eftersom jag har min värld och du har din och det finns ingen plats i våra världar att ge plats åt varandras. Jag förstår inte din värld och du förstår inte min. Fast ändå så måste vi leka tillsammans på något sätt. Det stimulerar våra världar och gör oss mer förstående. Fast vi kommer aldrig ens att leva i samma värld, vi blir bara bättre på att förutspå de regler vi kommer sätta för varandra. Politik, moral och lag. Ibland undrar jag varför vi ens kallar oss intelligenta.
Tänk att man behöver en lag för att leva. Att man behöver en lag som säger "Du skall icke mörda". Det är väl klart som fan att man inte ska? Men ska vi ha lagar som säger "Du ska inte stoppa en gaffel i din medmänniskas kind för att få tag i muttern som han/hon satt i halsen"? Nej! Det är väl klart! Lika klart borde det vara för intelligenta människor att man inte går omkring och dödar varandra. Kan man inte bara försöka ge plats åt varandras världar och kanske vinna lite på det.
Nej, jag önskar att människor kunde sluta vara själviska. Helt rakt av. Tänk om vi kunde fortsätta vara som barnen innan reglerna kom. Tänk vilken frihet. För frihet krävs det att man är osjälvisk. Hur blir man osjälvisk då? Ja... Då får var och en helt enkelt dra sitt hö till stacken och tänka om. Ta en stor jävla vända och tänk om.
Varför gör inte jag mer då? Varför skänker inte jag alla mina pengar till alla fattiga bar och är osjälvisk och bara ger? Jo! Jag skulle inte få något tillbaka. Jag är som alla andra beroende av mat och har en vilja att stimulera min gigantiska mänskliga hjärna så därför! Skulle jag ge bort mina pengar och vara osjälvisk skulle jag dö. Jag skulle inte få någon mat. Andra människor äger all jordens yta (hur man nu kan äga den?) och de skulle inte ge mig någon gratis mat. Jag skulle kunna ge dem pengar för den men... De behöver inte pengar, de vill bara ha. Varför? Varför vill man ha så jävla mycket!? Visst är det trevligt att kanske ha ett stort hus men... Kan man inte dela det? Vad är vitsen att ha ett stort hus med tre våningar om man ändå bara är två som bor där? Jag förstår verkligen varför man vill ha fina, bra, saker. Men varför man absolut behöver ha det för sig själv begriper jag inte!
Så! Dela era saker med andra nu! Var duktiga små osjälviska Triangelslavar nu.
Pusshej!