Nagellackstankar
Nu sitter jag och vätar på att nagellack ska torka. Inte så himla kul men man kan ju filosofera så länge. Idag har varit en fantastiskt produktiv dag. Jag gick inte till skolan utan låg hemma och slappade istället- Efter ett tag gick jag upp och diskade. Det var mycket disk. Sen bakade jag bullar och gjorde ännu mer disk. Sen har jag städat, dammsugat och tvättat golven. Dessutom har jag varit på ICA och köpt kattmat och hämtat ut ett paket. Och nu sitter jag och fixar mina naglar inför imorgon. Och visst ja! Jag har tittat på Zeitgeist; Moving forward också! Den var så fin att jag nästan grät. Alla borde se den! http://www.youtube.com/watch?v=4Z9WVZddH9w eller gå in på http://www.thezeitgeistmovement.se/ bara för att de är bra. Jag har fem miljoner tankar angående den fimen (nej jag är inte aktiv jag har bara sett filmen och tycker att de är bra) men jag tänker inte droppa allt här. Bara, se den, den är sevärd!
Vilken värld vi lever i... Den är så märklig. Full med människor som är så olika men ändå strävar vi alla efter samma sak. Och bara ett fåtal av oss har det och de trycker ner de andra så de inte får ta del av det. Det påminner mig om en grej! Sverige! Sverige har jantelagen, heter den så? Aja, vi säger det, ni vet vad jag menar. Då ska man inte tro att man är bättre än någon annan, visst? Men om man gör något duktigt då? Säg att jag lyckas med något viktigt och bra (jag kom inte på något bra exempel) då är jag ju duktig, ingen har lyckats med det, men jag gjorde det. Då är jag väl bättre än andra? Åt minstone på den fronten. Då måste jag väl få vara stolt över det jag gjort. Det jag är upptäxt med är något liknande fast snäppet bättre (självklart tycker jag det, jag är ju uppvuxen med det). I det lilla landet som min mon kommer från så finns det något som liknar jantelagen. Om jag är duktig vi säger att jag tjänar skitmycket pengar och köper en pool. Jag kanske ska börja med att nämna att de allra flesta har ungefär samma sak. En villa med trädgård och en bil. Plusminus en bil typ. Om jag då skulle köpa mig en pool skulle mitt hus vara "lite finare" än de andra husen. Då skulle mina grannar se ner på mig och tycka att jag tror att jag är någon, jag bara en bortskämd unge som måste ha pool och har säkert skulder uppöver öronen. Men om jag då säger att alla får bara i min pool... Då! Då är det en helt annan historia. Då vet de att även om jag har skulder uppöver öronen för denhär poolen så kommer jag få tillbaka dem. Om de får bada i min pool får jag låna deras hästar och så vidare. Det är mycet mer utbyte av tjänster. Många använder inte ens sina pengar, de får kött och ull av grannen och spinner själva garn och stickar tröjor som de säljer och ger till grannen så man behöver inte så mycket. Alla kanske inte tjänar massvis med pengar, men det behövs inte för man klarar sig ändå. Det tycker jag är fint.
Så om/när jag skafar barn tror jag verkligen att min mors (mitt?) hemland är rätt ställe att fostra ett barn. Om grannens kusins fru ska valla får så är det väl självklart att du kan komma dit och hjälpa till om du inte har något annat för dig. Samma sak när du ska fälla träd så vet du ju att person A på andra sidan stan är kunnig och person B äger en motorsåg. Dessutom kan du räkna med att personerna C,D,E,F och grannens kusins fru kommer och hjälper till om det behövs.
Vidare kan man ju spekulera i landets brottslighet... Det var en ung man som körde ner sin moppe för ett stup ner i havet (ingen på den såklart utan bara den). Ingen kom till skada, bara moppen och havet, en väldigt onödig handling men det var det mest brottsliga som hänt där på väldigt länge. Det diskuterades vilt på radio och i tidningar. Sånt gör mig glad. Att det hemskaste som hnt på länge är något sådant. Här i Sverige hör i om Massmord och våldtäckter dagligen och vi rycker på axlarna åt det. vad är det för inställning tycker jag då. Att rycka på axlarna åt något så allvarligt! Tänk hur många människor som blir påverkade när en person blir mördad. En kille i min gundskola blev skjuten en gång. Inget livshotande men ändå. Alla i skolan blev påverkade av det. Och jag behöver förhoppningsvis inte nämna hans familj och vänner. Och lärarna på skolan kanske och kanske deras familjer och elevernas familjer. Det blir ganska många på ett skott. Då kan man istället tänka sig ett mord. Eller en våldtäckt. Och de händer varje dag. Det är fan sjukt. Det skulle inte förvåna mig om alla känner någon som blivit våldtagen, utsatt för mordförsök eller mördad. Och sånt borde inte ens finnas! Ändå finns det i alla våra liv. Är det bara jag som tycker det är sjukt? Ibland vill jag bara rymma och gömma mig för allt ont som händer. Jag har slutat titta på nyheterna. Jag mår bara dåligt. Jag har för mycket empati. Jag känner nästan med de jag ser. det gör ont när de pratar om allt hemskt som händer. Hur kan man säga "45 dödsfall" utan en min? Hur kan man ens tänka sig 45 dödsfall? Och i våra mått mätt är det ändå ganska lite. "45 personer dog. Aja, Det var väl inte så många..." Men! Jo! Det är skitmånga! Det är säkert 45 000 sörjande! Och det enda vi gör är att rycka på axlarna! Nej! Jag mår fan dåligt av det. Jag blir ledsen på rikgit.
Då kom hindret. Jag mår dåligt av dethär. Men... Vad ska jag göra då? 100 personer dog i Libanon. Okej? Ska jag åka dit och säga åt dem att sluta döda varandra? Skulle det hjälpa eller skulle jag bli dödad också? Är det värt chansen? Vad ska jag göra? Varför dödar folk varandra? Vad skulle få en människa att ta en annans liv? Jag kan verkligen inte förstå det. Jag känner mig väldigt ovetande och oerfaren. Men om det är det jag är så är jag en stolt sådan. Jag vill inte ens förstå varför människor kan döda varandra. Det är så sinnessjukt. Jag är så förbannat lycklig över att ha ett liv. Över att leva. Över den "gåva" (om man nu vill kalla det så) som är livet. Det skulle kunna varit jag som blev våldtagen och mördad i kvarteret brevid. Men det var det inte! Jag lever fortfarande. Dock är det många människor som blir bestulna på sitt liv. Det är riktigt jävligt. Inget ger en rätt att ta en annan människas liv. Inget! Så jag förstår inte varför det ens händer.
Fan vilket tjat det blev. Slutsatsen är väl att jag är ledsen över att folk tar varandras liv och att jag är glad över mitt eget. Jag går en intressant utbildning det går kanske okej med pengar. Jag har en underbar pojkvön som alltid finns för mig och jag har fantastiska vänner som jag aldrig skulle kunna klara mig utan och två små katter som håller mig sällskap i min ensamhet. Nu får ni ta och vara snälla mot varandra och inte mördas, då blir allt mycket trevligare. Kärlek till folket!
Pusshej!
Vilken värld vi lever i... Den är så märklig. Full med människor som är så olika men ändå strävar vi alla efter samma sak. Och bara ett fåtal av oss har det och de trycker ner de andra så de inte får ta del av det. Det påminner mig om en grej! Sverige! Sverige har jantelagen, heter den så? Aja, vi säger det, ni vet vad jag menar. Då ska man inte tro att man är bättre än någon annan, visst? Men om man gör något duktigt då? Säg att jag lyckas med något viktigt och bra (jag kom inte på något bra exempel) då är jag ju duktig, ingen har lyckats med det, men jag gjorde det. Då är jag väl bättre än andra? Åt minstone på den fronten. Då måste jag väl få vara stolt över det jag gjort. Det jag är upptäxt med är något liknande fast snäppet bättre (självklart tycker jag det, jag är ju uppvuxen med det). I det lilla landet som min mon kommer från så finns det något som liknar jantelagen. Om jag är duktig vi säger att jag tjänar skitmycket pengar och köper en pool. Jag kanske ska börja med att nämna att de allra flesta har ungefär samma sak. En villa med trädgård och en bil. Plusminus en bil typ. Om jag då skulle köpa mig en pool skulle mitt hus vara "lite finare" än de andra husen. Då skulle mina grannar se ner på mig och tycka att jag tror att jag är någon, jag bara en bortskämd unge som måste ha pool och har säkert skulder uppöver öronen. Men om jag då säger att alla får bara i min pool... Då! Då är det en helt annan historia. Då vet de att även om jag har skulder uppöver öronen för denhär poolen så kommer jag få tillbaka dem. Om de får bada i min pool får jag låna deras hästar och så vidare. Det är mycet mer utbyte av tjänster. Många använder inte ens sina pengar, de får kött och ull av grannen och spinner själva garn och stickar tröjor som de säljer och ger till grannen så man behöver inte så mycket. Alla kanske inte tjänar massvis med pengar, men det behövs inte för man klarar sig ändå. Det tycker jag är fint.
Så om/när jag skafar barn tror jag verkligen att min mors (mitt?) hemland är rätt ställe att fostra ett barn. Om grannens kusins fru ska valla får så är det väl självklart att du kan komma dit och hjälpa till om du inte har något annat för dig. Samma sak när du ska fälla träd så vet du ju att person A på andra sidan stan är kunnig och person B äger en motorsåg. Dessutom kan du räkna med att personerna C,D,E,F och grannens kusins fru kommer och hjälper till om det behövs.
Vidare kan man ju spekulera i landets brottslighet... Det var en ung man som körde ner sin moppe för ett stup ner i havet (ingen på den såklart utan bara den). Ingen kom till skada, bara moppen och havet, en väldigt onödig handling men det var det mest brottsliga som hänt där på väldigt länge. Det diskuterades vilt på radio och i tidningar. Sånt gör mig glad. Att det hemskaste som hnt på länge är något sådant. Här i Sverige hör i om Massmord och våldtäckter dagligen och vi rycker på axlarna åt det. vad är det för inställning tycker jag då. Att rycka på axlarna åt något så allvarligt! Tänk hur många människor som blir påverkade när en person blir mördad. En kille i min gundskola blev skjuten en gång. Inget livshotande men ändå. Alla i skolan blev påverkade av det. Och jag behöver förhoppningsvis inte nämna hans familj och vänner. Och lärarna på skolan kanske och kanske deras familjer och elevernas familjer. Det blir ganska många på ett skott. Då kan man istället tänka sig ett mord. Eller en våldtäckt. Och de händer varje dag. Det är fan sjukt. Det skulle inte förvåna mig om alla känner någon som blivit våldtagen, utsatt för mordförsök eller mördad. Och sånt borde inte ens finnas! Ändå finns det i alla våra liv. Är det bara jag som tycker det är sjukt? Ibland vill jag bara rymma och gömma mig för allt ont som händer. Jag har slutat titta på nyheterna. Jag mår bara dåligt. Jag har för mycket empati. Jag känner nästan med de jag ser. det gör ont när de pratar om allt hemskt som händer. Hur kan man säga "45 dödsfall" utan en min? Hur kan man ens tänka sig 45 dödsfall? Och i våra mått mätt är det ändå ganska lite. "45 personer dog. Aja, Det var väl inte så många..." Men! Jo! Det är skitmånga! Det är säkert 45 000 sörjande! Och det enda vi gör är att rycka på axlarna! Nej! Jag mår fan dåligt av det. Jag blir ledsen på rikgit.
Då kom hindret. Jag mår dåligt av dethär. Men... Vad ska jag göra då? 100 personer dog i Libanon. Okej? Ska jag åka dit och säga åt dem att sluta döda varandra? Skulle det hjälpa eller skulle jag bli dödad också? Är det värt chansen? Vad ska jag göra? Varför dödar folk varandra? Vad skulle få en människa att ta en annans liv? Jag kan verkligen inte förstå det. Jag känner mig väldigt ovetande och oerfaren. Men om det är det jag är så är jag en stolt sådan. Jag vill inte ens förstå varför människor kan döda varandra. Det är så sinnessjukt. Jag är så förbannat lycklig över att ha ett liv. Över att leva. Över den "gåva" (om man nu vill kalla det så) som är livet. Det skulle kunna varit jag som blev våldtagen och mördad i kvarteret brevid. Men det var det inte! Jag lever fortfarande. Dock är det många människor som blir bestulna på sitt liv. Det är riktigt jävligt. Inget ger en rätt att ta en annan människas liv. Inget! Så jag förstår inte varför det ens händer.
Fan vilket tjat det blev. Slutsatsen är väl att jag är ledsen över att folk tar varandras liv och att jag är glad över mitt eget. Jag går en intressant utbildning det går kanske okej med pengar. Jag har en underbar pojkvön som alltid finns för mig och jag har fantastiska vänner som jag aldrig skulle kunna klara mig utan och två små katter som håller mig sällskap i min ensamhet. Nu får ni ta och vara snälla mot varandra och inte mördas, då blir allt mycket trevligare. Kärlek till folket!
Pusshej!
Kommentarer
Trackback
