En korsett jag köpt från Jessica. Jag gillar den verkligen!

Hem efter skolan och simning och känner mig sliten och trött. Satt och lyssnade på Veronica Maggio's nya album (skitbra!) men det väckte en del oönskade minnen. Inte för att jag har hört hennes album innan utan lite mer att jag känner igen mig... läskigt bra i några låtar. Och eftersom jag aldrig riktigt hanterat vad jag tyckte så kan man ju lägga upp ett inlägg om den hemskaste människan jag någonsin träffat.
Vi var tillsammans i lite över ett år och sen hade jag inte riktigt råd att bo kvar där jag bodde så jag åkte utomlands för att jobba. Det gick bra, jag jobbade och fick bra med pengar, men han var hemma i Sverige och ville att jag skulle komma hem igen. Det kunde jag såklart inte eftersom jag inte hade något förutom honom att komma hem till. Jag sökte jobb i Sverige men fick inget. Eftersom jag saknade precis allt med Sverige så beställde jag i hemlighet en flygbiljett hem. jag var hemlighetsfull men hintade lite. veckan innan jag åkte hem berättade han för mig att han varit på krogen ganska mycket och träffat sitt ex ganska mycket och haft sex med henne ganska mycket. Men han var fortfarande kär i mig... trodde han. Efter två dagar helt utan matlust och allmänt illamående berättade han att han fortsatte ha sex med henne och visste inte längre om han var kär i henne eller mig eller någon alls. Jag kom fram till att jag inte villa vara tillsammans med någon som har sex med andra och inte ens vet om han är kär i mig. Så jag gjorde slut och hade samma äckliga smärta i magen tills jag kom hem, jag träffade honom och vi pratade. nott huvud höll på att sprängas och jag fattade inte riktigt vad han sa. Jag kunde knappt titta på honom efter vad han gjort. Jag fick ont när jag bara tänkte på det. Jag trodde aldrig någon som vet hur det är att verkligen bry sig om någon skulle kunna göra så. Man räkna ut att det gör ont med typ... lillfingret!? Och att han fortsätte känns ju bara som om han spottade mig rakt i ansiktet. Eller något värre. Typ spydde mig i ansiktet.
Det var nog något av det värsta jag varit med om. Ingen borde behöva bli utsatt för något sånt. När jag träffade mina vänner efteråt sa de "Åh! Vad smal du har blivit!" och avundades mig. Jag tackade bara, log och såg stolt ut. Klart jag hade tränat, jag hade inte så mycket annat för mig än att jobba, träna och rita men den största viktminskningen berodde nog på min obefintliga aptit, min apati och mitt illamående de föregående två-tre veckorna. Tiden efter bestod också av mestadels illamående. När jag inte mådde illa och förmådde mig att äta något mådde jag ännu värre efter maten. Jag bodde hos en vän under ett tag och tillbringade all min tid runt folk. Det var fantastiskt. Jag viftade bort frågorna om hur jag mådde och svarade bara "han var otrogen" när de frågade vad som hände mellan oss. Jag ville inte riktigt prata om det och nu tycker jag nog att det var ganska bra gjort av mig. Illamåendet minskade och mitt umgänge blev ett fantstiskt botemedel. "I get by with a little help from my friends". Och efter ett tag var det mina vänner som gjorde att jag kom på fötter igen och kunde skaffa tillbaka mitt liv. Det gick bra kan jag nu vittna om och jag är glad att allt som hade med honom att göra nu är över. Dessutom har jag lärt mig uppskatta mina vänner ännu mer. Tack för att ni finns! Tack för att ni hjälpte mig genom det där! Jag älskar er.
Alla som läser bör sprida den här kunskapen; att vara otrogen handlar inte bara om att glömma att göra slut innan man går vidare eller ligga runt när man är i förhållande eller hur man nu fysiskt vill se det, att vara otrogen är något som ingen borde utsätta någon för. Det blir ett djupt sår efter det och man får tänka sig för riktigt jävla noga innan man blir den som orsakar det hos någon annan. Är det verkligen något sånt man vill ha på sin lista av "saker jag uppnått i mitt liv"? Det känns inte riktigt så. Det är en fasansfull sak som inte går att bara vifta bort. Ta er i kragen nu människor och var inte onödigt grymma, skada inte världen mer än nödvändigt. Människans psyke är ömtåligt. Ta det försiktigt med det, skada det inte, en psykisk skada tar lång tid att läka, om den läker alls. Så. Som sagt, ta er i kragen!
Ciao.