Det har gått många dagar. Jag har gått i skolan, varit på dövblindträff och teater. Skolan har rullat på som vanligt med tema talarens ton i tolkämnet, vilket är roligt. Dövblindträffen var spännande. Sex brukare skulle komma. På morgonen fick vi reda på att en var sjuk, en timme innan träffen fick vi reda på att en till var sjuk så fyra skulle komma och Linda hoppade in och var brukare lite. När det var tid att börja saknades en brukare som Linda kontaktade och då kom det fram att hon hade glömt och inte kom. Så det blev fyra brukare (inkusive Linda) på tolv elever så vi fick vara tre elever om varje brukare. Jag och Lena var orginalgruppen men på grund av brukarbrist fick vi ta in Louise också. Vår brukare hette Gunnvor och är nog den äldsta människan jag någonsin träffat. Hon var helt döv och hade grön starr i ögonen. Vi fick vara ungefär 1½ meter ifrån henne och teckna långsamt så förstod hon. Hon själv pratade. Mycket tyst och med gammal röst men vi förstod det mesta. Vi fick lite uppgifter och gick runt och löste dem och så blev det mycket pratande och socialiserande. Klockan åtta var träffen slut och jag var s¨trött att jag knappt orkade gå. Det hade bjudits på bröd, kaffe och te men jag var så upptagen med att tolka att jag bara hann med ett litet bröd. Men jag gick hem i alla fall och då ringde Johan som kommit hem från sin övning. Vi pratade tills han somnade i mitt öra och jag la på.

 

Dagen efter var jag inte pigg alls! Jag hade sovit riktigt illa och den långa skoldagen bed bara tolkning hjälpte inte. Efter skolan skyndade jag hem för att baka till fredagsfikat. På vägen hem  härde far av sig och jag träffade honom och syster. Efter ett kort möte med någon skolhemspersonal (som jag fick tolka) åkte vi hem till mig där jag bakade. Far handlade middag och vi åt tillsammans, fikade på mina kakor och sedan åkte de.

 

 

På kvällen var jag och hela resten av min skola på teater, Nya China, och såg Fröken Julie. Det var en visuell tolkning av pjäsen så många som inte var beredda tyckte mest att den var konstig. Jag tyckte den var otroligt vacker men aldeles för kort! Den var bara fem kvart. Inte okej, jag ville se längre. Alla tre skådespelarna var helt fantastiska. De två kvinnorna var döva och mannen var CODA. Det enda ljudet var bakgrundsmusiken, lite fågelsång ibland och skådespelarnas rop då och då. Det talades inget och jag är mycket nyfiken på hur en icke teckenspråkig publik uppfattar den. Men ja, den var bra. Se den om ni har möjlighet!

 

Idag tog jag med mina fantastiska kakor till skolan. De blev uppskattade men inte uppätna. Jag kanske gjorde för många? Jag tog med de som blev kvar hem och nu ska jag ta med dem till Stockholm. Ja, jag ska dit i helgen och hälsa på min mor som fyller år. Jag håller på att göra en rosenring till henne och så tänkte jag göra lite rosenprydnader till men det är så svårt så det kanske bara blir ringen, vi får se. Jag lyckades dessutom övertala Johan att åka ner också så jag kommer få träffa honom! Vi ska bo hos hans mor så jag vill inte komma dit innan han har hunnit dit så jag planerar att ta tåget som går 16.56. Innan jag åker härifrån så måste jag diska, städa lite, packa och duscha. klockan är nu snart halv tre så jag får ta och snabba mig ganska mycket och sluta med detta himla bloggande! Så det så!

 

 

Nu ska i alla fall jag gå och ha en fantastisk helg och jag hoppas jag inte kommer vara ensam om det. Ta hand om mänskligheten och allt annat. Kärlek!

Sho!